Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De viktigaste strömningarna i den nutida svenska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gemensamma utmärkande draget för hela denna
novelldiktning har varit sträfvan efter verklighetstrohet, denna sträfvan
naturligtvis framträdande mer eller mindre starkt, med de
nyancer som berott på de olika författarnes naturell. Det har
med få undantag varit skildringar ur det moderna lifvet, som
lämnats; den historiska romanen och novellen har varit så godt
som alldeles öfvergifven. Under dessa skildringar har då för
det mesta legat en vare sig direkt eller underförstådd afsikt
att påpeka ett lyte inom det moderna samhällslifvet, ställa en
fråga under debatt, dryfta ett problem.
Ty det är det andra utmärkande draget för denna literatur,
att den i likhet med flen samtidiga norska och danska varit
en problemliteratur. Man har icke hyllat den satsen att dikten
är till för sin egen skuld, utan man har ställt den i
samhällslivets tjänst. Samhället har varit dsn stora hjälten i denna
diktning, individen oftast skildrad i sitt förhållande till, sina
konflikter med denna. Därför har det nästan icke alls varit
några stora, enastående personligheter, som skildrats, det har
varit hvardagsmänniskor, lefvande ett hvardagslif och tänkande
hvardagstankar, den första bäste ur den stora hopen, som utgör
samhället, formar dess ideal, skapar dess fördomar, smider dess
bojor och själf lider under deras tryck. De problem som
dryftats hafva varit af religiös, social och könslig art, framställda
gemenligen i opposision mot den gängse samhällsuppfattningen.
Därför kan man säga att denna diktning till största delen, om
icke till formen, så till meningen varit satirisk.
Ett särskildt rum inom denna literatur intager
kvinnoindignations-literaturen, såsom man med ett något långt men
tämligen uttömmande namn kan beteckna den. Stöten till
densamma gafs af Ibsens drama “Ett dockhem“, som då det först
utkom, väckte ett ofantligt uppseende i hela Skandinavien, gaf
anledning till otaliga debatter, och, särskildt här i Sverige, till
en lång följd af efterlikningar, som dels missuppfattade, dels
öfverdrefvo författarens till “Ett dockhem“ intentioner. Denna
literatur behandlade förhållandet mellan man och kvinna,
särskildt inom äktenskapet, och skildrade i skarpa färger kvinnans
missgynnade, undertryckta ställning. Ehuru i mycket
öfverdrifven och schematisk har den nog bidragit till att påpeka
och förbättra många förefintliga missförhållanden. Nu har den
så godt som alldeles upphört, och dess författare, bland hvilka
kunna nämnas fruarna Edgren och Agrell, hafva, åtminstone
tills vidare, sökt andra ämnen för sin penna.
Förutom intresset för samhällsspörsmålen har äfven, om ock
i mindre grad, det psykologiska intresset gjort sig gällande,
intresset för att söka förstå och förklara människan i hennes
inre och yttre lif, framlägga förutsättningarna för att hon blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
