Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg)
- Don Juan af Lord Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anmälningar af nya skrifter.
Don Juan af Lord Byron. Öfversättning af C. W. A. Strandberg. Häftet
1—3. Stockholm. J. L. Brudin 1857—62.
Genom återgifvandet af detta mästerstycke på vårt språk, har åt
vår litteratur förskaffats ett konstalster, hvilket i lyriska skönheter, i
qvick-het och tankerikedom af intet annat skaldestycke öfverträffas. Det är ett
poem af det ironiska, bittra och hånande slaget; om man så vill, en enda
stor nidvisa, men den sublimaste, som någonsin blifvit skrifven; ämnet är
icke en enskild menniska, ej ett enskildt folk, utan hela menskligheten
nnder ett visst tidehvarf, betraktad från dess svagaste och lnmpnaste sidor.
Här gisslas dess politiska lyten, såsom tyranni oeh herrsklystnad, slafvisk
undergifvenhet och kryperi, dess många sociala fel, såsom hyckleri,
högmod och fåfänga och andra svagheter af mera enskild natnr, t. ex.
lättsinnighet eller smutsig girighet. — Vore hela skaldestycket endast en
sådan hånfull satir öfver menniskolifvet, ett slags klagovisa Öfver den
uselhet, som i alla tider utgjort menniskoslägtets trognaste följeslagerska,
skulle detsamma, äfven om det skrifvits med en Byrons rika snillegåfvor,
aldrig kunnat älskas af den stora allmänheten, utan på sin höjd tillvinna
sig beundran af några egentliga kännare. Mängden af läsare, hvilka i
lifvet finna tillräckligt och mera än tillräckligt af det sorgliga och
föraktliga, söka nti dikten framför allt det upphöjda och ädla. Vi fordra att
skalden, om han också icke förmår höja oss till ett annat och himmelskt
lif, åtminstone skall föra oss till detta lifvets högsta punkter, från hvilka
de skönaste och mest inbjudande nejder kunna varseblifvas. En sådan
upphöjdhet finnes ock bos Lord Byrons sångmö. Midt under menniskornas
lågheter och föraktliga sträfvanden, bland all den råa sinlighet eller
lumpna kälkborgerlighet, som Byron gjort till föremål för sina bestraffande
målningar, förlorar han dock aldrig nr sigte de stjernor, som lysa den
jordiska seglaren på hans fard öfver ett stormigt och grumladt element.
Det är härigenom som hans stora epopé, i st. f. att vara blott satir,
blifver ett humoristiskt qväde i högre mening. Hos sjelfva den skeptiske
Byron fanns dock någon tro och mycken kärlek. Hans tro var, hvad den
i de flesta fall torde vara, ett barn af hans kärlek. En varm och ädel
hängifvenhet åt mensklighetens bästa och åt frihetens sak skimrar fram
öfverallt i hans brokiga lif, det må ha tillbragts bland vinningslystna Britter,
vidskepliga Spaniorer, slafviska Italienare eller halfvilda Greker. Ehuru
icke obetydlig del af hans tid förnöttes under mindre ädla nöjen, deribland
icke få egnade åt Aphrodite Pandemos, förlorade han dock aldrig hennes
himmelska syster nr sigte. En af glanspunkterna i hans lefnad och i hans
dikter (den andra var tron på frihetens slutliga seger) var tron på qviq-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0218.html
