Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
uppdrag av härtigen av Mecklenburg och dog 1709 i Güstrin
(Pommern). Hans son Samuel blev domprost i Köln.
Ett ogrundat rykte uppgav, att »den svenske översten
i Iglau» skulle hava fallit offer för ett lönnmord genom att
rådsherren Ludvig Weckher von Roseneckh skulle ha mutat
hans kammartjänare, och bland det okunniga, för
vidskeplighet lätt mottagliga folket var en sägen gängse, att
Österling genom att förskriva sin själ åt hin onde hade blivit
hård (»fest» på tyska), så att intet stål- eller skjutvapen
kunde bita på honom. Och därför kunde han ju icke
Stora torget i Iglau med S:t Jakobskyrkan.
stupa på vanligt, naturligt sätt, utan endast genom trolldom.
Det är den i Tyskland mycket spridda, genom Webers
»Friskytten» väl kända sagan om den med djävulens
tillhjälp osårbare krigaren eller träffsäkre jägaren som här
överflyttats på Österling. I Mähren lyder sagan sålunda:
Under svenskarnas vistelse i Iglau kom under en rast
talet på överste Österlings underbara lycka att aldrig bliva
träffad av kula eller svärd, även om de kringstående föllo.
Det berättades också, att han nyligen hade låtit skjuta en
borgare under förevändning, att denne hade förrädiska stämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
