Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - afunna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mik lifua afundzsiwkan owin Bil 165. KL 119. Bir
1: 189, 2: 279, 3: 73. Su 377. orent hiärta oc
awundsiwkt MB 1: 481. diäfwlsins awndsiuka ondzsca
Bo 108. MB 1: 262. thu vest thit folk wara
awndsiwkt mot annars hedhir ok äro Bir 1: 397. 2)
hätsk, fientlig. awundzsiwkor widh hänna cristindom
Lg 1010.
afunna (pres. -un), v. afunda, afundas. afunna
androm lof eller godha fräghd KS 25 (62, 27). han
afun them han (kärleken) äkke Bo 113. afwnnande
androm at the äru höghre än the Bir 1: 101.
afvara, v. L.
afvika, v. afvika. i skulin ey affwiika, oc mik
affganga, til spaamän MB 1: 367.
afvinna, v. [Mnt. afwinnen] vinna från (någon),
fråntaga. med dat. och ack. han reddis the wille
honom slotet aff winna RK 2: 991. ib 1563. aff aldra
handa godz som thu thinom iämcristne mz swik
fals oc orät afwindir ST 494. alexandro sit liiff aff
winna Al 920. at the for:da tolff örislandh ioordh
wordhe them meth laghum äller domom affwnnen SD
NS 1: 92 (1401). äpter thet at thet sama godzith er
them äller domkirkionne affwnnith ib. ib 99 (1402),
2: 378 (1411). Jfr vinna af.
afvita (afwitta KL 282. auita. avita Bu 209.
awita KL 46; Bil 486; Bir 1: 12. aweta Lg 3: 353, 363,
374, 378. affweta ib 376. dat. pl. affwithom PM
xxxviii), adj. L. 1) afvita, galen. fik þän
auita var rät samuit Bu 130. ib 209. Bil 486. KL
46, 282. Bir 1: 12. Lg 3: 353, 363, 374, 376, 378. PM
xxxviii. 2) sanslös. ensamen aminnilsen thinne
sons hardasta pino gör sannelika gudhelika människior
affwita ällir dödha mz allo Su 212.
af vräka, v. L. bortdrifva, bortkasta, bortlägga.
man skee at han aff wräkir (abscindat) syna wrede MB
2: 157.
afväghis, adv. [Isl. afvegis] från vägen, åt
sidan. böghia aff wäghis MB 2: 134.
afvälda (-välla, -valda), v. L. med våld
fråntaga. med dat. och ack. the hafdhe them affwaldath
thera äghadela DD 1: 94 (1442, afskr.). som them
haffua thera äghodela afuällath ib 96.
afvälta, v. afvälta, bortvälta. stenin var afuältir
Bo 224.
afvämilse? n. pl.? vämjelse, äckel. hon (malört)
dogher oc mot affwämilse (för haffwämilse? sjösjuka.
Lat. orig. Macer har: nausea marina) blandath mz
win oc drokkin for än man aa haff far LB 5: 80.
afvända, v. afvända. at thet forderff ... matte
tess heller affwendas BSH 4: 228 (1497). — med dat. och
ack. at han skulle honom aff wändha konungxsens
wredhe MB 2: 292.
afvänia, v. afvänja (ett barn från att di). qwinna
wiliande afuänia sit barn KL 261. modhir af wäniande
sit barn af miölkinne Bir 1: 311. aff wandher aff spenom
Su 161. ib 205. MP 1: 25. war affwandh at dya Lg 3:
3. — med dat. aff wandh myölkenne af modherliko
bryste Lg 3: 278.
afväpna, v. afväpna. thz hon siälff afväpnte mik
Iv 202. rasklika varo affuäpnte the Fr 632. tha han
hafdhe afuäpnath sik ib 343. affuäpnto sik ib 634.
afväria (affwerige FM 324 (1507). offwäriä
ib 91 (1497—1501). offwerijgä HSH 20: 165 (1507).
offwerijä ib 171 (1507)), v. afvärja. at af wäria
rikesens nödh RK 2: 1533. ib 7017, 3: 884, 2201. Su
180. FM 91 (1497—1501), 324 (1507). HSH 20: 165
(1507), 171 (1507). — hindra. aff värie at han aldrig
skal fa macht offuer swerigis riche HSH 20: 69 (1506).
Jfr väria af.
afvärka (-värkia), v. L. bemäktiga sig, slå under
sig. mit fäthärnes gooz ... at klande ällär
afuärkiä SD 5: 280 (1344).
afväxter, se avaxter.
afäggia, v. [Isl. afeggia] ifrigt afråda. afäggia
pauanom at koma til rom Bir 2: 332. hon affäggiar
mannen aff allom godhgärningom MB 1: 45. Bil 784.
hulkin godha tanka oc gärninga afäggiar MP 1: 196.
afärþ, f. L.
af äta, v. äta bort, förtära. alt kiötet var af ätit
Bu 515. Bir 3: 136.
afäta, se ofäta.
afätta, adv. från ätten, från slägten. til thäs thz
waldith gik affätta MB 1: 263.
aföra, v. 1) påföra, tillfoga. hon (ɔ: pynan)
är aff gudhi tik räthviisliga afördh LfK 258. 2)
framföra (tal el. ord). swa sköt thz war alexandro
a fört Al 7904.
aganga (aa gaa), v. 1) pågå, undergå, underkasta
sig. them tykte thz wara twngt aa gaa RK 1:
(sfgn) s. 188. 2) angå, gälla, med dat. lika wiiss
som oss thät siälwm aginge HSH 16: 6 (1369). —
Jfr ganga a.
aganga, f. L. Jfr skogha aganga.
aganger (aagongher. ogongher), m. [Isl.
ágangr] åverkan, intrång, ingrepp. hadhe giort them
ågangh vppå then siöen SD NS 2: 245 (1410, nyare
afskr.). om aagongh pa theris gambla änger FH 5: 109
(1487). ranzaca hwilken tere haffuer giort ogongh wppo
then annars änger ok wtmark BtFH 1: 134 (1506). ib 137
(1506), 138 (1506), 147 (1506), 153 (1506), 166 (1508), 174
(1506), 176 (1507), 178 (1507), 198 (1509), 201 (1509), 212
(1507).
aggia, se äggia.
agrip (agrep), n. 1) angrepp. engin göre agrip
eller owirwald vppa then andra BtRK 113 (1436). ib 140
(1441), 144 (1441). at noget agrep görs ... pa for:ne
högboren förste ib 180 (1453, orig.). at fornämde konungh
karl ... schal i ingen handa matho agrep, förfang
eller schada widerfaras ib 251 (1468, orig.). 2)
anmärkning, klander? wten hinder agrip ok tiltal BSH
4: 53 (1477).
agripa, v. L.
agriper, m. L.
agärþ, f. L. pågift, mellangift. ä fölghir agärdh
wande köpe (merx precii teneri petit addicione foueri;
meningen väl: när dålig vara köpes, har man rätt
begära, att ytterligare något gifves på handeln) GO 525.
agha (-ar), v. 1) aga. man skal agha onth
barn at thz wardher goth ok goth barn at thz wardir
ey onth GO 747. 2) hålla i tukt. hon (ɔ: dröffuilsen)
twingar oc aghar (castigat) olydoga kroppen Su 175.
agha, se ägha.
aghborre (aborre), m. abborre. aghborre perha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
