Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - blota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blota
127
blyglielika
397. jässe roth ska] bliffwa blomstrat Lg 3: 593. var
säng ... Sr blomstrat Bo 104. ib 146, 147. 2)
blomma, blomstrande rosor Lg 441. 3) bildl.
blomstra. blomstrandbo wngdonion Su 74. ib 345. — refl.
blomstras (-as, -aþis), 1) = blomstra 1.
trän grönskas ok blomstras Bir 1: 45. aarons wandir
som blomstradliis ib 181. ib 60. Lg 31, 66. all
fruktbärande trää oc yrther blomstras oc biomas Su 345.
blomstris iordhen mz grönt gräs (germinet terra
herbam rireulem) MB 1: 156. 2) = blomstra 3.
af ränas thässa blomstrandis lifweno Gr 275.
blom-straþis (florens) i allom liugbsens dyghþom KL 185.
blota (-ar, -adhe, -adher), v. [Isl. blota]
L. 1) offra, ängom affgudhom pläghom wi blota
Al 6037. 2) dyrka (genom offer), vildo
nidlier-hugga eth blotat thrä Bil 632. 3) förbanna, smäda,
häda, han blotar gudh Ml) 33. the raktho wth sina
tungor ok blotade ban ib 38. 4) förbanna sig,
svärja, hothedc the och blothodc BSII 5: 342 (1509).
blotna (blutna Ml’ 2 : 206; Bir 2: 84; Su 382.
blötna Bir 2 : 230; -ar MP 1: 264. blöthna LB
2: il. -ar, -adhe), v. [Isl. blotna] 1) mjukna,
blifva mjuk. skalana blotnadho som lilio blomster
Bil 473. stora riign skura aff huilkom iordhen blotnar
Su 119. tungan blötnar ofmykit aff vate väsko MP
1: 2g4. ib 2 : 206. KL 308. Bir 1: 129, 2 : 84. ST
262. LB 2: 11. 2) bildl. blifva mjuk, blifva vek,
bevekas, thera hardha hiärta blotnar MB 1: 379. Bir
2 : 230. Su 5, 182, 382. — Jfr blöter.
blotta (-adhe), v. [Mnt. bioton] 1) blotta,
afhölja, göra naken, loth han nokta oc blotta ST
174. hon byriadhe sik blotta ib 392 . 2) blotta,
lemna utan försvar, blottadhä thet landhot ... för
dagligä fyondhors hendher HSH 19: 41 (1497). thürom
wij oij Hero borth sendhii oc oss alstingis her hemma
blotthä ib 20: 114 (1507). — (?) affhalle med piil
the som blotta vtaff viigskördlien pa slottot BSII 5:
199 (i507). — Jfr be-, for-blotta.
blotter (blöter, blötter. blötther), adj. [Mnt.
blot] 1) blott, bar. a thera lifwe war enkte blot
Al 10344. ib 7420. blotter ok nakwdher Lg 3: 339. mz
baroni oc blottom handom ST 394. mz sinä blota hand
Fa 16. ib 17. hennas sömpn war ganzska lithon thy
at hon aldrigh haffdo nakot wndher sik, wtan laa
oppa blötte iordhenno Lg 8 : 389. 2) blottad på
menniskor, tom. liwar han foor ther wart alt blot Va 22.
3) utblottad, loppo somme blota heem RK 2 : 437. ib
7258. 4) vapenlös, värnlös, blötte for vtan alla
wäria RK 2: 7628. Su 410. Lg 3: 216, 217. han (o:
mannen) är ok aldär blottär til sin likarna KS 4
(7, 4). i kommen här til mik ena blotta piglio mz
inangliom wänktom riddarom Lg 332. 5) späd
(ordets bruk i denna hem. torde bero på
sammanblandning med blöterj. jak haffuor alle minne dage tiSntli
ider fnorfäder vtoff blötthe barnss ben (från min späda
barndom; jfr Isl. fra blautu barns beini) FM 290
(1506). som edher och rikonssons tro tiänare liafwer
w aridli aff blötte barns bon BSH 5: 450 (1511).
blllllda (-adher), v. [Isl. blunda] blunda, lägga
i hop (ögonen), the blunda mz öghoin MB 1: 308. ib
312. saa änkte mz vplyptoni öghom meer än fiir mz
blundadhom KL 147.
bltliidra, v. [A’ blundra] blunda, saa änkte mz
vpluktoiu öghoin meer en för blundrande Bil 896.
blus (bios Al 5697; blosom Bo 188; MB 1: 30o.
blliss SI i 5: 563 (1346); RK 1: 809, 2192. bloSS IH
286; MB 2: 345), n, [Isl. blys] bloss, gingo kring
vm roniara borgh mii|i brinnande blusum Bu 9. tha
loot hortogh magnus redha koost ok göra blwss ok
giordo eth got bröllop ok råast RK 1: 809. tolff bluss
man fore honom (konungen) förde ib 2192. tha ban kom
fram ij thz hws thor mötte honum iomfrughor mz
storä blus Iv 2826. Bu 493. SD 5: 563 (1346). ib KS
2 : 9 (1408). Bo 188. MB 1: 334. Bir 3: 280, 4: 17.
VKR 84. Fr 2951. Al 2333, 5697. Di 286. MB 2 : 345.
ii maladhe blws Fil 5: 37 (1466). — bildl. matte
tha pharao se oc höra |iwar lians herra kom mz
blosom oc baswnom MB 1: 300. — Jfr gildis blus.
blusa, v. blossa, blusaudo lyghnolder MB 1: 330.
bly (blij Bir 2: 58), n. [Isl. bly] bly. i panno mz
uällanda bly Bu 494. ib 529. blöt som bly Bil 255. Bir
2: 58. Su 353. LB 9: 109.
blygliþ (blyght Bu 3, 4. blygh ib 156, 498, 520;
Gr 284. bliugdh KL 192. bliughd KS 24 (59, 26),
61 (152, 67). bliugdt Bir 1: 168. blyughd SD 4:
467 (1335, nyare afskr.). bliwdh Bir 1: 29),/. [Isl.
blygj] 1) blygd, blygsel, tlype firi blyght Bu 3. ib
156. for manna blygdli skiildh (af blygsel för menniskor)
Bil 480. warji nuinkiu swa som affsinna for blyglipz
sculd KL 1s6. godh blygdh är at thik skämmis at
synda älla oc liawa syndat Bo 151. oscriptadh for
blygdh ok skam skuld liir 3: 200. toldo sins
naklik-lietz bliwdh Bir 1; 29. bära blygdh. i tliino äulite for
thinna synda aminnilse Ber 96. vtan alla blygh Gr
284. Bir 1: 168. MB 2: 210. 2) blygsamhet, kona
vtan blyglid KS 46 (118, 50). göme ok wärne blyglid
af quinna wäglina dyghd ok godha sidlii ib 47 (118, 50).
MD (S) 227 . 3) skam, vanära, lians blyght skal
ändas mz he[iar Bu 4. ib 498, 520. Bil 877. Bir 3: 76,
4: 98. Va 6. bort älte folkit han af stadheuom mz
skam oc bliugdh KL 192. medh synd ok bliughd riva
ok röva af armom almogha KS 61 (152, 67). tess
hawen i blygd RK 1: 2455. hon glömde jiimuäl alla
wärldinna blygdh (skam irför verlden) Bil 264. Bir
1: 187. at konnnglich räfst härdhir sik kranckum
gerningum ok sidhwännium till blyugdli ok gongangho
SD 4: 467 (1335, nyare afskr.). ib 5 : 378 (1344, nyare
afskr.). 4) skymf, skynford. fik ioakim blyght
ok snybbo af iu]iom Bu 3. ey akta manna loff älla
manna blygdh Bir 2: 108. vtan mans bliughd ok
åtlöghe (utan att kränka någon och göra lwnom till
föremål för åtlöje) KS 24 (59, 26). 5) blygd,
könsdelar. MB 1: 173, 495. — blygdha giiild, n.
ersättning för tillfogad skymf. MB 1: 338.
blyglidher, adj. Jfr oblyglidlier.
blygdlilika, adv. Jfr oblygdlilika.
blyglielika (blygelige. blygligan,
blighe-lica Lg 3: 81. blyughlika), adv. 1) med
blygsel. skulle te blygligan wara thet bekend, hwre som
te haffua farit met eder FM 358 (1508). 2) blygt,
på ett undfallande sätt. huru blyghelica han siar
nidhir iinlitit Bo 190. ib 21, 192. Lg 3: 81. hwi swarin
j swa blyughlika ST 97. 3) på ett sätt som
väcker blygsel, blyghelica kläd Bir 3: 143. blyglielika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
