- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
395

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - genom rädder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom rädder

395

geustigher

3618. låtom nw biiggia wara här standa tlior til alt
ginum qwar ib 5318. alexander btodh fast genom q war
ib 7377. folkith la all genom qwart ib 8925. ib 9232.

genom rädder (gönom-, ginum-), adj. hell
rädd, myckel rädd el. förskräckt, vardh allor ginum
räddkor Pa 16. wordhom wi güiiom rädde Ly 3: 462.

genom sänder («. -sant Al »877. -sat), adj.
alldeles sann. han sagdhe alexandre brat aff caudauli
wanda gonom sat Al 7902. ib 9877.

genom sarghadher (gynom-), p. adj. helt och
hål/el sargad. Iiir 5: 74.

genom sighla (gynom-), v. genumsegla. MB’2:294.
genom skina (gynom-), v. genomskina. — part.
jtres. genomskinlig, genomlysande, ront gull swa som
glas gynom skinande (perlucidum) MB 2: 367.

genom skär (-skaar, gonom skär: -skäre
MB 1: 54), adj. genomskinlig, thridhia himpna natura
är som liws oo swa gonom skäiir MB 1: 41. ib 54.

genom sin (ginom-. gynom- Su m.
gönom-Bir 2: 133, 243), v. genomborra, hwa är honom
van-lnaktoghare. hulkom alle limine ginom sloghos oc
fästos vidh korsit mz iäruspikom (cui omnia membra
clavis sunt tfjixa) Bo 98. hon saa fötrona swa
sargh-adlia oc ginoin slaghna (perforatos) ib 211. Bir 2:
133, 243. Su 401. han ginomsla (transverberat) thz
suasom mz straal Bir 2: 50.

genom slinga (ginom-, gynom-, gonom-.
ginum-), v. L. genomstinga, genomborra, iärnit mz
hulko tho ginom stungo mina häudir ok fötir Bir 1:
91. hans händher . . . gonom stwnghos mz iärn spikom
LfK 178. badho han ginum stinga ihesu sidho mz
spiuto KL 391. vilde ginom stinga han mz spiuto sino
Gr 263. ihcsus var . . . ginum stungin mz spiute
KL 403. then man liuars liiärta ginom stungis mz
huassasta suärdho Bir 3: 36. ib 1: 64. aff thinom
ginom stunghnom adhrom ib 2: 173. tho bitarlico
hwassasto thorins ginom stungo hans hälghasta howdh
Bo 195. thässiu ordhin gingo in ij thera hiärta ok
ginom stungo thürn som eet hwast swärd ib 172. ib
177. ginom stäk thässe sorghin hardharo mit hiärta
Bir 3: 154. han gynom stingo oc gynom fästo (configat
cl transverberet) thina siäl mz simia pino aminnilsc
ib 4: 20. VKR 67. all min siäl gynom stagx mz
bar-dasta drüffuilsinna stiwugom Su 213. ginumstik mit
syndoga küt mz thinom räddogha MP 1: 89. Jfr
stinga genom, äfvensom i genom stinga.

genom tllör, adj. genomtorr, alldeles torr. tha
wardh iordhen all gonom thör MB 1: 171.

genom väter (gynom- ST 482. gönom- Lg 3:
264. genom vaater: -vaat Fr 2513), adj.
genomvåt. Fr 2513. ST 482. Lg 3: 261.

genom vredher (gynom-), adj. alldeles vred.
at crislna manna gudh var hauom äller gynom vrodhir
(omnimodis infensum) Ansg 203.

gen qvädha, v. sjunga emot, sjunga molsång el.
vcæelsång. SGG 132.

gensagha (geen-), /. gensaga, invändning, vtan
all gcensagu HSll 16: 4 (1369).

gensighiare, m. motsägare, afrádarc. manga viinte
thu at han faar gonsighiara Bo 97.

gensighilse (-sighelsse. -segilse. -sägilase.
-seghelse. ginsighilse. gensielse), «. pl. och

f. [Fdan. geusigelse] motsägelse, invändning, wnfly
gousigilsenua last LfK 183. skal foruomda kronona
leen . . . alstingx friith oc quith vtan alla lösn oc
gcnsogilse komma til sweriges krona igeen BSH 4:
78 (1481). vtan alt argdt gensighelsse oc hiclparedhe
ib 105 (1484). vtheu all mwr och gonsägilsso ib 296
(1501). vtan alt arght eller gensielse FH 4: 62 (1457).
vthen all gcnsigilse FM 356 (1508). vthen all skolzmoll
och ginsighilse ib 525 (1511). — svar, invändning.
met swar och genseghelse, ath inghon skulde biudn
sogli thor tiil for nyo arodh FM 667 (1517).

genskikka (geen-), v. skicka emot. Cod. A 27,
/. 12 (enl. Rietz, s. 190).

gensköta, v. svara, thorn gonsküttis thet hesta
wij kwnnom BSH 5: 272 (1508).

genslagh (geen-), n. mutslag, slug som gijves
till vedergällning, gecnslagh är ey forbwdhit GO 606.
Bir 2: 195.

genst (gienst. gyenst. genzt. gänzt), adj.
n. tyg från Gent el. som efter denna stad (berömd
för sin tillverkning qf kostbara tyger) hade siU namn.
vnum frustum panni viridi genst SI) 2 : 703
(1300-1310). vnum frustum panni blauoi. dictum genst ib
3: 169 (1314?). nouom vinas gænzt ib 287 (1316). blaat
genzt ib 707 (1326). de gionst ib. ib 4: 3 (före si. af
1327). vnam tunicam do panno gyenst ib 52 (1328). de
panno gyænst ib 63 (1328), 63. ib 93 (1329), 105 (1329),
128 (1329), 401 (1334). — goiistblat, adj. n. blàU
tyg från Gent. unum par de gonstblath SI) 2: 660
(1283-1307).

gensta (Gr (Cod. I)) 386; LfK 43. geniatha SU
4: 585 (öfvers, i hds. fr. si. af 1400-talet), genistä
»4), eg. ack. sing. fem. superi, af adj. gen. adv. L.
genast. Gr (Cod. U) 386. LfK 43. SU 4 : 585 (öfvers,
i hds. fr. si. af 1400-talet).

genstan (gensten Va 37. ginstan KL 15, 17

o. s. v.; Bo 1, 10, 44, 63 o. s. v.; Bil 230, 537, 887 o. s. v.;
Bir 1: 186, 2: 299. gintzstan Su 51. ginsten SJ
246 (1455). gänstan MP 1: 19; LfK 19; Su 108.
gen-isthan LB 6: 283. genestan TS 27), eg. ack. sing.
m. superi, af adj. geil. L. A) adv. 1) om rum:
strax, närmast, grafwin var thor ginstan när Bo 213. the
tliry hwalffuen genstan hak wm högha altarit Bir 1: 83.
Su 225. 2) om tid: genast, strax, gripa genstan hans
sial Bu 8. Bil 230, 537, 887. KL 15, 17 o. s. v. MP 1: 18,
19, KS 21 (51, 22). Bo 10, 44 , 63. Bir 1: 186. RK 1: 1082.
LfK 17, 19. LB 6: 283. thaghar ginstan opuäktis moto
thorn ... en ny striidh KL 341. ib 362. B) konj.
så snart som. ginstan iäwghin gik bort fran banum
KL 19. ginstan the hördho thz gik ginstan hwar
bort äftir androm ib 108. ib 362. ginstau konungano
komo in farando Bo 1. ib 10, 102, 156. Bir 2: 299.

MB 2: 282. Di 76, 123. — gcnstau som (ginstan-),

konj. så snart som. ginstan som ban var düdhir Bo
220. Va 27.

genstanda (giän-), v. motstå, med dat. snara
ella giänstanda girughom ok grymum höfdingom KS 29
(72, 31).

genstigher, m. [Fdan. gonstig. Jfr Isl. gagnstigr]
rak väg, rätt väg, genstig, genväg, en gonstighir
(compendium) är j thessom lustolika wäghonom Bir 1: 337.
kände honum gcustigh til himmorikis ib 2: 52. ib

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free