- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
31

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - mena ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mena

SI

meiijrndder

med dat. mon ar thz ekko andrum diwrom at thora
hiärne är waater MB 1: 114. 2) föröda, döda. med
ack. the giordo hnar annan storan skada oc monde
diwr hwar i annars skog Di 171. 3) förmena,
förhindra, förbjuda, med dat. och ack. mena likanianum
oloflican lusta Bil 353. ängin kan mik thz mena Bir
1: 214. Al 5909. RK 2: s. 334. wi) thu mik antigonum
mena (förmena mig att dräpa A.) Al 8440. iak wil
idher ey hiälp at mena (vägra) ib 2517. ty liuso watn
mena (undanhålla) KS 85 (208, 93). ib 85 (209, 93).
calmarna sculle tho landet meena (afskära från
förbindelse med landsbygden) RK 2: 2416. — med dat.
och inf. menar hanom mär mässo sighia Bu 27. ib 4,
145. Bil 124, 268. maria mcnadho hanum swa at göra
ib 456. — med prep. for med dat. och en sats. for
a||um man mim mena . . . thz ängin skulde hona fa Iv
4339. — med ack. hwa som mcnadho allan skadha han
hindradho Hero gaglin MB 1: 86. thz kunnin i äkko
meena Bo 160. — med inf. vgglahopir monar wara
skips för GO 630. — hindra, lägga hinder t vägen,
alis. MB l: 85. spöria, än försto man eller alle epter
han liafdho wald halft ower all diwr, än ey hafdho
synden mcnath ib 96. iak gat thagar ingangit for
thz hälgha kors swa at enkte inenthe Bil 456. — Jfr

förmena.

mena (meena. pres. -ar. mener Bir 2: 153, m;
l)i 239. impf. -te. part. pret. n. -t), r. [7sA meina.
Mnt. menen] 1) mena, tänka, tro, anse. mento
(co-gitabant) swa at tho skullo han äntigia liawa giort
ledhan keysarenom älla iudha moghanom Bo 149. Lg
66. menar (menar sig) ha|fwa vndher trykth
liögh-färdh Gers Frest 1. tho mena mik wara likan thcm
manno Bir 1: 12. annar meenar swa oc annar swa ib
4: 33. wi mentlioin (putavimus) bätro MR 2: 59. 2)
vilja, ämna, hafva för afsigt, mz t 11 öm vilia at han
menar bätra sina syndher I’a 10. at han vilde gärna
vita, inn än lian mente sta i thorn samma vilianom,
som han häfde for sik taghit (utrum ille in proposita
voluntate disponeret perseverare) Ansg 187. som mik
liuxar oc monar at forradha ST 168. thz . . . som
jak haffwir moont at göra MB 2: 159. mena oy ia
sighia wilia til nokom (för -ön) annan man BSII
1: 188 (1386). SJ) NS 1: 348 (1404). Al 6219. RK 2:
1539, 1742, 2126 , 2546, 3107, 3903 o. .1. V. MB 2: 167,
248, 306, 380. Lg 332. Di 239. menar (söker) sik hanom
likna äptor sinne moghu Ber 260. framkomyn tidh
hon ineonthe Lg 3: 540. jak monte komit rikin j
större nöd RK 1: (LRK) s. 231. han och flere . . .
nionde t.liz mz alffwar meena och wilde siik aff stora
nödh lösa och saa con nyian hüffuisman koesa ib 3: 1880.
— närmande sig bruket af hjälpverb: skola, marsken
oc lians wordo ther oflfucr ena at hanis mz rik i t liolda
mena RK 2: 6329. ther vordo tho swonske swa
off-uer ena then daghen j calmarna halla mena ib 4607.
ib 4495, 4513. 3) vilja, mena, rara sinnad mot
(någon). mena hänne ont Bo 124. monar oss mz all godli
tingh (vill oss allt godt, menar oss fullkomligt väl)
RK 1: 3687. thor idlior mz mykin skadha mena (vilja
göra eder mycken skada) Iv 865. riddara ok swcna
ther hontim mz troskap niona (äro troget sinnade mnt
honom) Fr 2758. han ga|f thz riddara ok swcna som
lian mz troskap mena ib 2186. som swa sin herre

mcdli troo mena MD (S) 285. RK 2: 3039. han mente
hoiium ey mz thz bästa Al 1060. monto hona illa ib
466. 4) mena, tänka sig, vilja säga, förstå, åsyfta.
konung artus är tiiän iak mena Fr 11. menar hans tasko
ok ekkc ban MD (S) 249. vndirstodho äkko apostlano
hwcm ban mente Bo 172. iak veot ey gürla liwath thu
mena lv 1153. ib 1085. liwath konungin wil i sit hiärta
mena thz wiste ängin vtan ban ena ib 61.
oppin-bara mz ordhom huat the mena (notant) j hiärtano
Bir 2: 61. ib 191. sigh liuru thw menar (intelHgis)
tliässo brullöpin ib 27. stundom vndirstar iak ok
menar andelika the thing som iak talar ib 1: 59. vm
ens nainpn menar iak ok vndirstar Hero ib 205. vm
karit meller jak thik ib 2: 153. ib 1: 122, 125, 3: 383.
vndirstar jak oc menar j them ok mz thcm andra
biskopa ok konunga oc mina viner ib 302. mz do ra
krokum monns kardenala ib 4: (Avt) 180. sagdlie tlicr
liggia eth thomt kaar ok tho insiglat ok mente tlicr
mz judhan trolösan ok dygdlia thoman Bil 725. tha
svaradhe brodheren, at ban enkte ondt eller svik mente
mcdli sinom spörelsom Ansg 187. Bir 1: 44, 122, 162.
RK 1: (Albr) s. 209. liwath skal iak nu här mz mena
(hvad skall jag tänka mig vid detta, hvad skall jag
tro detta rara) Fr 132. ib 2034. liweem skal iak här
inädhor mena Iv 2644. — Jfr förmena.

|lieue? m.f tanke, vilje, åstundan? til diärffbcot far
ban tha niona Al 7162.

l|ieue, n. samling, sammanträde, liaffwo myn herres
tyskor lialdot tiit och opt[a] mc[ne] wndhor siigh BSII
5: 185 (1507). kallado the mik och bonct eriesson in i
mcnoth ib.

meiiedhare (meenedare. men edere), m. [Ar.
meineidar] L. menedare. jac skal nw meenedare worda
RK 2: 8266. tha bliffucr jac mocncdaro moth idher ib
8270. äro wij hanum mon edere Di 65. Lf K 8, 244. GS
66 (1489, orig.).

meneder (meen-. meeneeder), m. [Isl. [-moin-oiir]-] {+moin-
oiir]+} L. mened, falsk ed. tholke listoghe odha äro
mocnedha ST 65. meenedh swäria ib 67. gör . . . oy
mencdha Ber 47. Bir 3: 456. Ml’ 1: 172, 2: ill. ST
64, 68. Ber 105. Sn 305. SEG 117, 118, 119, 120. moth
hanom är jac j mccnoedo (möjligt är att meonecde är
— menedliaro och alt j här ss ofta annars betecknar:
1, d. v. s. en; Hadorphs uppl. har ön mooncdoj RK
2: 8272. Jfr lllPllS eþer.

meiiedliiiinger (mänedning), m. menedare.
hatz witz ord, som älir mänedning och horciison
SMG 145.

llieiiedhogher, adj. menedig. MB 2: 26.
menför, adj. [1st. meinfærr] skröplig, svag? hon far
nwir than menföra oe thranga älskoghsins ända
(tran-sifns limites angusti hujus obnoxiique amoris) Bo 77.

ntenfüre (meen- FM 291 (1506)), n. [A^. [-mein-forc]-] {+mein-
forc]+} L. hinder att fara, ofarbarhel, menföre. stort
rwm ok menföre (rhaos magnum) är fäst niällan os
oc idhir MP 1: 186. för diwpä ellfwor och menföre
skuld oij lengor kommo kwnnä än inliender lickaa
IISII 20: 123 (1507). FM 291 (lälJO). BSII 5: 207 (1507).
kan swa ware, at wii badlio för allerdoin oc menföre
slful ocke kunne pa then tiid giffue oss pa nogon
lang reso ib 517 (1512).

meugadder {pl. -ar), m. (£V. dial. mengadd, mo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free