Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - upväkkiare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upviikkiaro
8R2
nr
salta i rörelse, egga, drifva, locka, them som latlie
äller rädde ärw wpwäkkia mz godhoni ordhom PM 2.
rätta oc mana sina vndirdana opuäkkiande thorn mz
dygdha äptedöine bir 3: 397. hwi gaff tiiw minom
lic-amma lime vm iak skal ey röra thorn ok opuäkkia
Cerercitare, sannolikt läst: excitare) äptir minom vilia
oc lusta ib 274. domarin vpwektir aff diefflenom ST
112. manga ionifrur opuäktar af clara frägdh KL 329.
opuäkkiande thorn til gudhelikit loff ib 337. en ...
man . . . vpuäkte andra til latir ib 122. ib 126. the
andro x M män . . . vp väkto oc retadho stadz
niänn-ena til stridhena MB 2: 136. han opuiikkir (incitat)
alla til owirflödbelik thing mz sino äptedöme Bir
2: 117. siith hierta tiil glädhi oppwäkkia KK 3: 653.
vp tända the (änglarne) ok vpuäkkia (incitant)
siäl-ina at göra thz som got är Bir I: 24. ib 2: 150.
opuäkkiande adam at bryta min budhordh ib 3: 254.
— lifva, uppmuntra, at systrana maghin them (de
sjuka systrarna) hugna, oc wpwiikkia til thz bätzsta
Bir 5: 47. 3) väcka, framkalla, reta. mangra handa
flätio blanda saiiian ok mängia. som skola gita . . .
opuäkt (excitent) matlustan oc gradhena Bo 134. —
väcka, upptända, framkalla, til at vpuäkkia sköran
lusta KL 123. skörlifnadhiii som diäfwllin vpuäkte j
them Bir 1: 78. lian (o: hedheriu) opuäkkir (excitat)
höghfärdh ib 2: 325. — uppväcka, sätta i gång,
framkalla, åstadkomma, jak . . . vpwekte starkan storm
ST 304- sagdhe sik hafua vp väkt niangh örlögh Bil
725. han opuäkkir (suscitat) gamul iärtekn Bo 110.
upwäkkia mykin wàdha ok dröuilse landamällom KS
75 (185, 82). opuäktis möte thöm af tliora frändom en
uy striidh KL 341. iudhsne . . . vpuäkto mykit liaat
a möte paulo ib 157. 4) uppröra, väcka tvist om.
vpwäcker eller yppor någeu förlycht sak SO 222. —
U]iviikkia sik, låta hänföra sig. ingen skal siik
tiil homodh opwäkkia BK 3: 1697. — ref. upviikkias,
uppröras, förbittras, förargas? erchebiscopen opwiiktos
RK 3: 1292. — Jfr viikkia up.
upviikkiare (op-), m. [Isl. uppvekjari] våckare,
som drifver el. manar, hon (»: dröffuilsen) iir . .
en waker månare oc opwäkkiare til gudhz kärlek
Su 174.
upviikkilse (-wäkilse Bir 5: 45; Su 368), n. pl.?
och f. [A. lian. opvækkelse] uppväckande,
framkallande, åstadkommande, älskoghans vpuäkkilse
(incita-menta) Su 393. ey moonar . . . gudhelikin snille her
wm tlienna radli oc lärdom at skikka nakra nya
reglo . . . wtan ena kärleka oc wäluilioga wpwäkkilse
gudelikx kärlekx ib 364. ib 228, 368, 369. Lg 807. —
det som uppväcker el. framkallar, anledning, skulu
. . . all siäldsyn oc wndirsam diwr oc fwghla alzstingx
bortlängias aff clostirs iniykkio, thy at the äru
lös-läta wpwäkilso Bir 5: 45. — retelse, retmedel. boet
thing äru skörhetz wpuäkkilse (incentiva) Bir 4: ini.
upviilla (op-), v. [Ä. Ban. opvælde] 1)
uppfälla, uppspringa, framvälla, vpsprungo sin oc
vndir-standilse aff iomfrunna hiärna j liimerikis högdli swa
som watn aff vpwällande (scaturiente) käldo Bir 4:
(Dikt) 247. — framvälla, sjuda, häluitis pinor äru
vpuällande (ebulliens) swa som strömbir Bir 1: 104.
hiärnin opuällir (ebullit) ok vtflytir swa som bly oc
tiära ib 3: 140. — flamma, uppflamma, mz vpuällande
eldh MP 1: 5. 2) flöda, vara full. hans nafle var
ypin opuällande (ebulliens) mz litadho etre Bir 3: 427.
3) vimla, kräla, hans bryst, är fult mz vpuällande
(scaturientibus) niadkom Bir 1: 68. ib 3: 14.
upviinda, v. vända uppåt, tik vprätte ban a twå
fötir ok vpuändhe thit änlite j hökt MP 1: 272. lat
örat vara vpwent LB 7: 333.
upviixa, se upvaxa.
npvÄXter, ff», [/si. uppvöxtr] uppväxt, tid då ngn
växer upp. j sinom vpuäxt war . . . eadgarus swa
dygdhelikin, at j storom rikedoniom war han fatikir
andelika Lg 3: 499.
upyrkia, v. L.
upiita (op- Bir 2: 86, 211. opp-), v. [vt. Dan.
opæde] L. uppäta, äta upp, förtära, the bådo vpätith
thera niaat RK 1: 1514. the värö tha ey ner swa
katho som tha the marskens faar vp aatho ib 2: 39S1.
the , . . älska kötit som madkano skulu vp äta Bir
1: 80. bödh iak han kastas i orena brunn in at lian
vpätin af ormom skulle ther forgaa Gr 281. wardhor
iak her oppäthin aff skogx dywrom Lg 667. KL 155,
185. Bir 1: 204, 358, 2: 86, 211, 3: 137.
upösa (op-), v. [Ä. Dan. opase] ösa ut, ösa tom,
tömma, man skulle opösa tliolik brwn ther swa fwlt.
watn ij sik güme Al 2673.
UF, n. [Isl. Ur] urväder, yrväder, snöyra, snöfall
under stark blåst, öffuer södhernialni och östan mwr
flygher oeldin som ccth wr RK 3: 3566.
ur (u. or L. ör VGL l O 6), prep. och adv. [Isl.
or, or, ýr] L. A) prep. med dat., hvilken dock
stundom, i sht i yngre skrifter, utbytes mot ack. 1)
vid rumsbestämningar för att uttrycka ett aflägsnande
el. en rörelse från det inre af ngt: ur. lypte draciii
huwþ v vatne Bu 491. fin . . . vräkt v folko diäwlin
vt ib 78. han tok w fiske tolpänigh ib 100. hon . . .
grep barnet v hänna knä ib 25. leddis han w
niyrka-stufwonne Bil 901. thän tima hans ben the vpgrofuos
v limde stentro ib 799. the . . . drogho oc slito bort
v thöm al thera in älfuo Pa 17. op w honom
(brunnen) putradho älla opsudhu manga siiila ib 18. ä som
the villo vp w brunnenoui ib. hvar sum rykker bok
u eþiitakans handum SR 13. jlt är wänia thz swiu w
akir som i Kr want GO 733. ib 27. bortfara v klostreno
KL 34. the formatto ey hiiilpa sik v eldenom ib 127.
wilia the oss koma til hielp man w huse BSH 5:
183 (1507). kom wars herra röst til bonum v buskanom
MB 1: 281. skal ban föras w hardhare brändagha ok j
lättarin Bir 3: 43. thu som var fordhir w thinom
eghiiom klädliom ok fordhir j gabbilsa klädhe ib 4:
162. faari w (d. v. s. afkläde sig) öfuarsta kliidhomen
VKR 66. þa öpto diäwlen v bilätteno Bu 207. läter
ban wollä thz (fläsket) i paiinum ther til ålder moster
är wr thy AS 59. 2) för att beteckna ett
aflägsnande el. uttagande från en samling el. ett flertal af
föremål: ur, från. sanctus iacobus tok han mz väld
v brandoin af þera handom Bu 176. wthwälia
blomstren w annor gräs Su 107, 3) för att beteckna
ett aflägsnande el. en öfvergång från ett tillstånd el.
en ställning: ur. starklika . . . skal miinniskian
vp-sta ok vpfara af sinom vränga lusta, at hon
for-maghc vtkrypa w honom MP 2: 102. |atis vr hans
fiänist SD 1: 669 (1285. gammal afskr.). latis bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
