Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forliinilse
188
formål
forliinilse (-lenilsse Mon Dipl Sv i8 (u8j)),
n. pl. el. f. förläning, thy bidiom wij alle
epterko-manda konunga fforstandere och höffuidzmen i
swo-rige tessen forlenilsse och vnnilse j jngen mathe j gen
sigia Mon Dipl Sv 18 (1482).
förläning,/. 1) förläning, län. (riddare Benkt)
then tidh samma vaxaldz häredo i forläuingh aff
kro-nonne haffwando Uppl Lagmansdomb 112 (1493).
»forlödlia (part. pres. förlödandis PMSkr 53),
v. lasta (ett skepp) för hårt. han war wallande thän
skadhen kom förlödandis skipith PMSkr 53.
*forlön (forlen: -en HLG 2: 135 (1525)), n. pl.
el. f. forlön, transportkostnad, iiij peuninge forlön
Skotteb 428 (1470; Kämn). surna xj mark her vtaff j
öre forlön aff slottet ib. j art. forlön for tomme
tunnor ib 437 (l470; Kämn). gaff iak jöns y ledherna för
thet tigel som herre henrik fördhe tädhan ý forlön
xiiij öre HLG 2: 12 (l509). ib 35, 36 (1512), 135 (1525).
förlöpa (för-, impf. -lop. -lopp. -löp. part.
pret. -lopin. -löpin. ack. m. -lupnan SkrtUppb
88), u. 1) löpa bort. — part. pret. förlupen, at
han . . . wärdhoghis athertaka thik forlupnan thräl
SkrtUppb 88. apostota te . . . ffran godo wändher ok
forlöpin mwnker eller kloster löpare GU C 20 s. 30.
forlopne muuka oc andra saadaua pa predikestolen
til at förkynne for:de morthens luthers villa HSH
16 : 25 (1525). 3) förrinna, blodh fforlöp tik
alth j sändher Sv T 102. Troj 142. 6) förefalla,
inträffa, talade foruempdo verduge fader til forscrifna
herre sten sture i raro norvaro um nagen ovelia them
imollan forlöpin är om ena ö kallath ringsö Hist Handl
VIIJ, 1: 52 (1493). — förlöpa sik, 3) förlöpa, avlöpa.
som tesse for:ne ärende oc article sik tha mellom
them meth mango ordh j thøris ti 1 tall oc sware hwor
met annen forlöp pa badhe sidher FMU 3: 339 (1444).
hwru thät forlop sig tha thär om Arfstv 7 (början
av WO-talet). berette huru tet sig forlöpit waar SJ
2: 242 (l504). förlöp sigh rekenskapen så at när örian
haffuer vtgiffuit vj öre så skal quittes xl march j
then summa, som han stadhen plictigh är för then
gården Stock Skb 306 (i530; Skip). ib (1533; Skip).
förlöpa, v, L. förlöpa, genom löpande förlora,
förverka, framfarna mesterman hade sich sielff
for-lopit jn pa thöm öster j byn, ther the satho STb
8: 123 (1493).
*forlÖpilse (-else), n. pl. el. f. bortrinnande.
tw haffwer meg saaran giordt j myna mykla blodzs
wtgiwtelse oc forlöpelse Troj 165.
forlöpare, se forelöpare.
förlösa (för-), v. l) förlösa, befria, siälin skal
förlösas fran kroppenOm SkrtUppb 54. 2) lösa,
upphäva. drotning helin mz hwlka wij magom förlösa
exione fängilse Troj 65. 3) giva uttryck åt, låta
komma till uttryck, paris dristadhe siig mz
mällon-gangandhe toknom j tall oc androm athäffwom förlösa
syn vilia Troj 63. — Jfr forlossa.
förlös, för farlös. Arfstv 35 (l46l).
forlösliker, adj. Jfr oforlösliker.
forill (pl. -er), m.? form vari något inneslutes
för att formas, form vari ngt inpressas, xiij marc
fför thet han kostwert hade pa bade puluerquernene
... pa teris botne stamper oc former Stock Skb 158
(1520). — *forina sten, m. sten som bearbetas till
en formt, sten med vilken man murar en formf vj
ore oc en ortug för forma stener, puluersacker oc
ar-betis karlö Stock Skb 78 (l518).
forma (forme), /. 1) form varöver ngt
formas. göris eth mooth aff loer wm ena formo söm är
swarffwath aff trä. PMSkr 508. 8) form, gestalt,
skapnad, tha thu alsinkte skipelsse eller forma häfde
MP 4: 70. 4) mönster, förebild, christus iir war
forma (Lat. forma), ban är rätuisonna wiighir Sp V
148. sancta birgitta . . . thu ästh fforma allo
hiona-lagx ffolke SvB 394 (omkr. 1520). 6) öppning (rör)
varigenom blästern pressas in i smältugn, i thett
holitt inmures en forme aff jern gonum huilke
bäl-ierne skolo hlässo PMSkr 628 (senare avskr.). — Jfr
tiglilforma.
formagha (för-, formogha FMU i: 350 (1374).
pres. ind. 3 sing. (f)formaa Arnell Brask Bi1 33.
th. formodha J Buddes b 80. part. pret. n.
ÍOV-maat SvKyrkobr 132. formaghet ib 148. part.
pres. formaandes SvKyrkobr 12l), v. L. 1)
förmå. mykit myndre häfde han (o: ängeln) formaghet
om han sculde man hafua vordhet SvKyrkobr 148.
tu scal ey akta huat croppen vill, vtan huat anden
ok siolen formagha (spiritus possit) J Buddes b 166. —
med inf. utan at. oy ytermere formaandes genstridha
theres trätteliga ok gudliga åstundan SvKyrkobr 121.
— vara i stånd, ha möjlighet el. tillfälle, med inf. med
at. jtem kan jak ängom hindom formogha at koma til
idher . . . thy at jak nw genast far til viborgh FMU
1: 350 (l374). 2) utverka, genomdriva, wi haffwom
thet swa förmath ath här maglia twå brödher standha
jamlika oc förwärffwath aff paffwanOm PMBref 334
(l519). thy skal hwar en kränker bidhia ok formagha
mz nakon siin ven ath thänne book wardhe for honom
läsin SvKyrkobr 257. them (o: bönerna) skal huar
gudz människia . . . formagha mz conuentit at the
wardha läsna mz enne hast Mecht 354. the häfde
honom gärna haldit fore en hälgan proplieta vm han
thät wilde förmåga mädh gudi at the matte wara skat
fri MP 4 : 259. tha slite mz bonden then natten, som
han haffuer alt areth oc fforinoget mz fodermarsken,
ath han faar then andre natt en bätre bonda Arnell
Brask Bi1 34. tha vil jak formodha medh varom
mildasta herrom keysaromen at the ok tik lösän gifwa
J Buddes b 80. 3) förmå (ngn till ngt), oc wiliom
ther til indragha medh oss herra oc wener, the wii
kunnom ther til formagha Rydberg Tr 3: 164 (1436). —
formagha sik, hava kraft, orka. JP61. (Sdw 2: 1219).
— kunna prestera, kunna åstadkomma, är han oc
swa fatig, ath ban ey fformaa sig ööl eller heming
tilbörlige Arnell Brask Bi1 33. — Jfr formodha.
formagha (ack. formaga MP 4: 133), /.
möjlighet, tillfälle, biscopen häfde radh . . . hurw ban
skulde fa formaga ath fa prästins päninga MP
4: 133.
formål (-maal), n. 2) pl. det som ngn
uttalalar före sin död el. på sitt yttersta, skriftermål som
ngn gör på sitt yttersta, at iac matthe . . . faa rath
formaal och kristelighin döödh SvKyrkobr 306. giff
mik . . . räth formål, och fulkomlikin skäl j min
ythersta thima SvB 134 (c. 1500).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
