Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hughnedagher
314
halstinga
skuldhe gerna hivar en syndogh människia, bydia ...
tha ma han hopas oppa en godh swar, ok hognad
MP 5: 125. ib 145. — Jfr siäla hughnadher. —
*liughnadha ordll, n. tröstande ord. MP 5: 230.
*hughnedaglier j Jfr rösthughnedagher.
hughnellka, adv. Jfr ohughuelika.
hughneliker (hwgne-.hogne-,». hoghnilikit
MPFr 238), adj. hugnelig, glädjande, ljuv, ljuvlig.
0 hwgnelicaste ihesu, giff mik at (osv.) SvB 49 (mot
slutet av 1400-lJ. cerannius är en sten . . . giffwir
segher j stridh, oo giffwir hognelika drömma PMSkr
467. — vederkvickande, ätin ey oc drikkin ey j threm
daghum ok threm nättum takande nokot likamlika
hoghnilikit MPFr 238.
hughnilse (hwngnelse. hoghnilse), n. pl. el.
f. hugnad. — hugsvalelse, tröst, thu som är syndhogha
manna hiälp wsla manna hoghnilse SvB 292 (börj. av
1500-t.), achilles ämwäll kwnne jnghen hwngnelse eller
hwgswalan taka siig Troj 145.
hugliriidde (best. hwgräddin), f. räddhåga,
försagdhet. wanhopit hädhir thän hälgha anda, liwar
hwgräddin (pusillanimitas) standhir ekke stadwgh j
motgangenom SpV 150.
hughriidder (hogh-), adj. försagd, rädd.
pus-sillanimis vel mus p c hoghrädder GU C 20 s. 504.
*hughriidhe (hugräde), n. hugskott, ingivelse.
thet häfde han giort aff sith eghet hugräde, oförtenkt
SD 1VS 8: 275 (1417).
hnghränning? f. Se B. Hesselman, Språkformen
1 MB I, s. 23.
hughsa (hogxsa. hoxsa. -adhe. -at), ». L.
1) tänka, hava för tankarna. Se Sdw 2: 1237. — vända
tanken (till), tänka (på el. över), med prep. ä mädhan
jak är swa krangkir j minom skälom aff ostadugheet.
thät jach gither egh hoxsath aa thina sighnadha pino
SvB 177 (senare h. av 1400-t.). — refl. *hughsas,
rikta tankarna (mot), ha lust (till), med prep. up a.
mangha mäktoga hogxsades oppa thenna haffwo dyra
(o: guldskatten) Troj 3. — Jfr fulliughsa, ävensom
iimhughsande.
hnghsan (hugxan), /. L. tänkande, tanke, wm
the nattena lagh smaswennen i myklom dröffwilsom
ok hugxan Prosadikter (Sju vise m B) 179. Jfr
umliughsan.
*hughse, jfr halfhughse.
*hughstulin (hog-), p. adj. [S». Dial. hogstolen]
modstulen, melankolisk, melancolicus hogstulin GU
C 20 s. 121.
*hughstödher (hogh stöd), adj. [hl. [-hug-stæSr]-] {+hug-
stæSr]+} försjunken i tankar, tankspridd, aurisia syn
wändhin jtem aurisia hogh stöd tha en söker epth[e]r
han j haandom haffuer GU C 20 s. 45.
hnghsrala (hogh-, part. pret. -swaloder GU
C 20 s. 198), v. hugsvala, trösta, vederkvicka, tw
hoghswala nw minne fatighe siäl j hänne stora
dröff-wilsse SvB 508 (1400-i.). — part.pret. docmaticus a um
lärder sniäller wis ok hogh swaloder GU C20 t. 198.
hnghsvalan (gen. hogswalanna SpF 292), /.
hugsvalelse, tröst.
hughsvalare (hogh-. hog-), m. hugsvalare,
tröstare. SvKyrkobr 265. GU C 20 s. 407. paraclitus
thät är hogswalare MP 4: 53.
hughsvali (hog-, -suale. -swale), m.
hugsvalelse, tröst, tilgladdes alle samen för then gode tröst
oc hogswale, wij aff eders nådes skriffuelse wnßnge
STb 5: 354 (1522, Kop). ib 357 (d:o).
hnghsvalilse(hwgx-. hogswalisle STb 5:231
(1519). hwgswalelsa BSU 3: 153 (l464). Se Sdw
2: 1237), ». pl. ochf. hugsvalelse, tröst, min frw sancta
maria . . . glädhinna källa oc hwgxsuali(l)sinna SvB
304 (börj. av 1500-«.). — upprättelse. STb 5: 231 (1519).
hnglisvalirska (hog-. hogx-), /. hugsvalerska.
them som sywke ärw äst thu läkerska, owergiffnom
oc drölfdom hogxswalirska. JMÖ 102. ib 122.
*hughul, jfr ahughul.
*hughulika, jfr athughnlika.
hukiza? /. Jfr J. Brendum-Nielsen, Ark. f. Nord.
Fil. 81: 107/.
hul, n. Jfr ara-; bysso-, dura ilirns-, kug-,
skytto-, strupa-, särkia-, thvär-,
väghskala-hul.
hul (hol. hooll), adj. ihålig, thär mädli är hon
fanyt fore gudhi swa som hooll ok thorn vtan alla
dygdelika gärninga MP 4: 150. annar stenen war swa
som eth lwstelikidh kar aff alabastro, holt innan til
JMPs 412. — hul piinninger. Se Sdw 2: 1237. —
Jfr ihul.
hula, /. Jfr arm-, yatu-hnla.
hula (hola. hölö GU C 20 s. 88. pres. -or ib.
impf. -adhe), ». göra ihålig, urholka, thes offtare
wathnith rymmeer (för rynneerf) j nokoth rwm, thäs
dywpare holar thet rwmmith Mecht 278. cauo uas are
hölö trä ... gutta cauat lapidem . . . drypin liolor
stenyn GU C 20 s. 88. — göra hål i (ngt), riddaren
holade hans sido med gläffuone Sv T 41. — Jfr ater-,
fore-, mällom-, undir-hula, ävensom genom
huladher.
*hulbÖtare (holbätare), m. person som lagar
hål, kittelflickare t ss tillnamn. ATb 3: 252 (l51l).
huld (hul Prosadikter (Barl) 50), n. L. 1) kött,
hull. godh amma pläghar dröpa miölkena vppa barnit
til thäs, at thät skal faa stadught huld SkrtUppb 268.
*hulhuggill (holhugen), p. adj. som har
tillfogats ett så kraftigt hugg, att ett hål (sår) har
uppstått. ytermere högh ban per monssons dreng . . . j
ryggen emellom hans skuldre, sa at han war holhugen
STb B: 66 (1515).
hullelika (-lige), adv. hult, troget, om han sig
hullelige oc yäl beuiser i sith ämbite Arnell Brask £«135.
*hulpipa (hol-), /. pipa, rör. calamus . . .
hol-pipa pänne GU C 20 s. 66. canna ne hol pipa strrpa bol
ib s. 71.
hulskaper, m. el. hulskap, n. huldhet, trohet,
tillgivenhet. STb 5: 263 (1520). wij haffue . . . sworedt
. . . cristiern . . . hulskap, manskap oc trotienst ib
312 (l520, Kop).
"hulspor (hol-, -spoor), n. hjulspår, orbita . ..
holspor GU C 20 s. 387. ib.
*hul8tinga (hol-. impf. -stäk. -stack STb 2:
51 (1484). part. pret. -stwilghen Sv T 102), v. stinga
hål i (ngn), sswa lop lasse beltare borth och togh
ssik sswerdh och kom i gen och hol stäk dreghin
i ginom ATb 2: 119. STb 4: 308 (1513). holstwnghen
j sidana meth hwasso spiwth SvT 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
