- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
445

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landbodöme

445

laudgilde

dicta 01. Magnus Hist. de gent. septentr. 1. xix c. 44. —
lands rätter (landz-, lanz-), m. L. 2)
landsrätt.i överdomstol för Finland; sammankomst med
denna, then tiid vij lanz rätten hullom i aho a
hög-borens förste weghna SD 1VS 3: 51 (1415). at ther i
landhit (o: Finland) skal haldas en tiidh vm äreth
en niene rätgang som ma kalla landz räth Svartb 350
(1435). Jfr landrätter. — "lands sldlia, f. —
"landssidhis ände? (landz sidhes-), m.
landsända. han hade köp gort her pa thenne här landz
sidhes ända innen raseborgx skär FMU 5: 24 (l48l)
(möjl. att fatta som två ord). — lands sidlier, m,
Se sdw 2: 1257. Jfr landsidher. — lands skra,
†. Se Sdw 2: 1257. — lands syn (landz-), /. L.
landskapssyn, syn till vars förrättande män nämnas
på landstinget, även sammanfattningen av de män som
förrätta sådan syn. Se Sdw 2: 1257. thre men, som
aff thöm lifdhe, vare met landz synnine a tliöm
raonan, soln the hafdho syälfve nempt FMU 1: 389
(1383). nämpde lagmannen ena landzsyn ther vpa, sex
frälsismän Oc sex bönder, boölfasta män SD NS 3:
451 (l419). epter thy at badhe häradznäinpden oc
landzsynen komo ther vpa ib. oppa hulkit först til
nämpdes epter lagen ägandis syn. häridzsyn oc swa
landzsyn Uppl Lagmansdomb 16 (l49o). — lands
thing (landz-. -ting(h). -thiing), n. L.
landsting, landskapets allmänna ting. Se Sdw 2: 1257.
Vg Fornmt III 7—8: 150 (1373). vj görandes waart
embitte widh rödhene kirkio. och landzthing hallande
mz almoghanom j jemptalande Gummerus Syn-stat 45
(l44o). hade jec mith budh til norra hallandh landz
ting!) Arfstv 37 (1461). Svartb 480 (1464). Trolles Jb
Bil 233 (1486). taa jak landztingh hölth med
alnio-gen i yedendbäret i örielande Vg Fornmt 1 8—9:
98 (1488). the ville väl siälff utan al retegaang oc
landstiughs sökinng forlike siik ib 10: 34 (1516). Jfr
paska landstliing. — *landsthings vitne (landz
tingss-), n. av landsting utfärdat yttrande el.
utlåtande. hade jec mith budh til norra hallandh landz
tingli oc fik thär eth landz tingss vithne Arfstv 37
(l46l). — *lnnds ägliodel, m. land som tillhör ngn
ss egendom. Se Sdw 2: 1257. — lands ällde (lanz
ändlie Se Sdw 2: 1257), m. 2) landsände,
område, land. GU C 20 s. 274. — Jfr landände.

»landbodöme (-dðmme), n. jncolatus ... landbo
dömme GU C 20 (hand 2) s. 20.

landboe (lanbo Sp V 377. pl. nom. landboer
STb 1: 259 (l48o). landboga Svartb 476 (1463).
landbo VKJ 10 (1447). best. lanbona ib 169 (uso).
ack. landbogha Svartb 417 (1446). lamboa ib 416
(1445). landbo Rääf Ydre här. i: 202 (1391);
Upps-priv 15 (1488). landboo Priv o skyddsbr 183 (1442).
lambo Thomas Varningsbref 6 (1436). landbor MP
4: 154), m. L. 1) landbo, arrendator, thet göstaff
stwre och nilss stensson röffuade mik och mine lambo
[o: landbor] Thomas Varningsbref6 (1436). noglira jordh
ther han haffde sath lamboa wppa Svartb 416 (1445).
VKJ 10 (l447). en fiärdhiongx attungh i wathneno,
som liether golsio, landbomen til fiskerij ib 60 (1447).
ib 169 (1480). wii .. . heise ider alle fribörna
freises-män, bönder, landbo oc meniga almoga Uppspriv 15
(1488). thät war en riker man som häfde en sysleman

ower sit godz ok sina landbo MP 4: 153. thär näst
war han (o: abraham) lanbo (colonus) j philistinoruni
landh mangha dagha <SfpV 377. 2) = landboa
bol. jak hawer saalt mith gooz, liggiande i
hoorn-boro, hulkin sum bredhe garden heter, ok een landbo
ther vnder Vg Fornmt III 7—8: 154 (1378). tha sätiom
wi thy ... clostro til pant all war godz .., wndan
takit lökcstadha oc the landbo ther wnderliggia Rääf
Ydre här. 1: 202 (1391). — Jfr landa böe, lands
böe samt frälse-, kirkio-, krono-,
ärkebiskops-laildboe. — landboa bol, n. L. gård som
inne-haves av landbo. Se Sdw 2: 1257. — »landboa byr
(landbo-), m. by som bebos av landbor. VKJ 41 (1447).

— ’landboa fogliate (landbofoughte), m. fogde
över landbor. VKU 145 (1545). — landboa gardlier
(landbo-), m. = landboa bol. KTb 116 (1393).
VKJ 124. — landboa godz (landbo-, -götz),
b. = landboa bol. clostersens landbogotz Priv o
skyddsbr 183 (1442). Hist Handl Vill 1: 39 (1474).

— *landbolÖsa? (landbo-),/. brist på landbor.
här äre oc om vintren flera samqwemda hnilka som
göre bonden kolösa ökelöse och herreno landbolöse
Saml 6: 176 (1495).

*lailde? m. [Isl. landi] L. landsman. Se R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 717. warder konunger a
morasten wä|der med alla landa vilia ok laglia EK 4458
(möjl. att föra till laild i).

landfaster (lan-), adj. L. landfast, een öö, som
kallas brändö, huilkin lanfast liggr opsidhis vidlir
kirkiobolit i Iulo Nordberg, En gammal
Norrbottensbygd 38 (1409). ib 39 (1491).

»landflykt (landh-. -flikt), /. landsflykt, aff
enee landflikt Troj 270. — bildl. huilken (0: Jesus)
til iordherikis komen war, at frälsa os aff ware twnge
landhflykt JMÖ 112.

»laildflyktail?/. landsflykt? til thäs ihesus kom
oc atherlöste os aff sadana biltogliet oc thz kallas här
twngh landh fly tan (för flyktan?) JMÖ 112. Jfr: aff
ware twnge landhflykt (a gravi.., exilio) ib.

*landflyktogher (-flyktog. -flygtogher), adj.
[Jfr Ä. Dan. landflygtug] landsflyktig, at [wy] warum
förra dryfftande ok landhflyctoghe här j thessom
synda dall SkrtUppb 368. SpV 67. aff sino fädhirnis
landh wtgingo the (o: amasov.erna), swa som
landli-flyktogha, ok in j europam ok asiam ib 164. SvB 98
(omkr. 1500). Troj 253.

»landflytan? ’/. Se landflyktan?
»landfolk, n. = lands folk. Troj 6i.
laildfiista, /. L. landfäste, fäste vid land. strax
skipit komber tith thet kastar ankar, äller faar
land-fästo PMSkr 91. Jfr lands fiista.

»landganga (impf. pl. -ginge), v. gå i land,
hvar the ther landginge wete wi icke HSH 14: 26
(1525, Brask).

laildganger, m. landgång, landstigning (i fientligt
syfte). 11 sn 14: 26 (1525, Brask).

landgilde (landgille Arfstv 62 (1474—75).
lan-gille Gadolin Pants 266 (1356); VKJ 215 (l480).
land-gelle Arnell Brask Bil 17. landgeelle VKJ 149.
landgälle ib 102 (1466)), n. L. = lnndgiäld. Se Sdw
2: 1257. ad the ... ente aflas (för afslås) ij langille
huat the gozin skylla kwnue Gadolin Pants 266 (1356; om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free