Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lydkn
473
lyghn
ende then secta will tago eller then andra HSB 14:
62 (1525? Brask).
lydha (lyda. liwdha GU C 20 s. sn. pres.
lydhir Sp V 30. lyder PMSkr 121. lidher STb
1: 66 (l476). pl. 3 p. liuda FMU 4 : 338 (1470,
avskr.). impf. lindé Nio kap ur Bir 20. part. pres.
lydhande. lydande Troj 40. lijandes GPM 2:
227 (l506)), v. [hl. liljóía och Mnt. luden] 1) ljuda,
höras, guz fadhurs röst liude sighiandhe honom
Nio kap ur Bir 20. — ljuda, skalla. reboare liwdha
GU C 20 s. 517. — träns, låta ljuda el. skalla.
mä-dhan thätta ordhit canticum lydhir altidh loffwit
(laudem semper resontt) SpV 30. 2) lyda,
innehålla, hava innehåll (så el. så beskaßat). som wor
besegelda breff ... ludha Hist Tidskr 19i3 s. 22 (1470,
samtida avskr.; FMU 4: 3::8 : liuda;, skriffwilse sa
lijandes GPM 2: 227 (1506). priamus latli oc bygga
en saall lika lydando j längden och bredden Troj 40.
— med prep. vidher. Se Sdw 2: 1262. 3) betyda.
Se Sdw 2: 1262. jpsum audite, thz är swa lydhande,
hören honom Mecht 33. 4) syfta (på), hava
avseende (på), handla (om), gälia. med prep. (in)pa.
rekinskapin, som lidher pa helge licame gylle STb 1:
66 (1476). breffuit schal lyda jn pa hans hws, ther
han vtj boor, och pa hela grondcn STb 3: 85 (1493).
(t) stridz konst lyder ey pa personlikit wärff
PMSkr 121. — med prep. til. thz han sigher at the
hafdho sik lösligha, mz sinom handhom ok moghnom
staath thz lydhir badlie til eth sinne (ad eundem
sentum respicit) SpV 109. alla the
widhertörfftelik-hetir, som lydha til likarna ok siäl ib 550. — Jfr
n-, pa-, sam-, saman-, til-, ut-lydha, ävensom
höghliudhande, mis-, miidli-, sam-, saman-,
söt-, thiis-lydhande och ludha.
*lydhaktelika (-liga), adv. lydigt. Troj 42.
lydhaktogher, adj. Se Sdw 2: 1262.
lydhaktoghet (lydaktighet), /. lydnad. STb
B: 263 (1520).
»lydhan! /. Jfr mislydhan.
»lydhare, m. jfr tillydhare.
lydhbiskoper (ludh-), m. L. lydbiskop. Hel
män 182.
lydheväver, m. ett slags (ylle)tyg. Jfr S. T.
Kjellberg, Ull och ylle 41 ý.
lydhiu (lydja. pl. -or), /. = lodhia. mille
naviculä ruthenorum, quas lydjor vocant Ser. rer.
svec. II l: 74 (Er. Olai). —- *lydhio man (lödio-),
m. man som seglar med en lodja. innan thenne
freden skolo farande köpmän af stora nogardh oc gester
oc lödiomän frii oc reen wügli at hafua Rydberg Tr
3: 292 (1468, avskr.).
lydhilse (lydilse), n. pl.i lydnad, item, saa
mouga, som konung cristiern nw haffuer i norge oc
hanum lydilse oc manskap tilstanda, bliffue i sama
frid oc dägtingilse Rydberg Tr 3: 255 (1453).
lydhilse (lydelsse), n. pl.T lydelse, innehåll.
STb B: i6o (i5i7). Jfr sam-, til-, ut-lydhilse.
»lydhnj /. St sdw 2: 1262.
lydhna (lýdne: -en STb 3: 313 (i496). lydene
Reuterdahl Kyrkohist III 2: 537 (l464). ludna: -O
SkrtUppb 226), f. L. lydnad. Val av Conf gen 114.
beuise ha:m suadana troskap och lydene som i os ...
Ordbok.
plictoge äre Reuterdahl Kyrkohist 111 2: 537 (1464).
— the ... som her fulcompna lydho (för lydhno)
bol-da synom formannom J Buddes b 176. Jfr olydhna.
»lydhnan, /. Jfr olydlinan.
»lydhning,/. — *ly dhninga man (lydninga-),
m. lyssnare, spejare. Prosadikter (Karl M D3) 332
(på fem ställen; Karl M och Karl M B ha på
motsvarande ställen niwsnarin o. d.).
lydhogher, adj. L. Jfr samlydogher.
lyft (loft: -ena SvB 420 (mot si. av 1400-i.).
löfft Svartb (Skokl) 539 (1479). löpt JTb 7 (1456).
lifft Mecht 354. Se Sdw 2: 1262), /. och n. 2) =
lyfte 1. at barnsens fadher skulde ryggia modhrenna
lifft Mecht 354. — utfästelse, förbindelse. Se Sdw 2:
1262. 2) = lyfte 2. JTb 7 (1456).
lyfte (lyffte ATb l: 304 (1469), 2: 23 (1473), 3: 1
(1493);-idh STb 1:105(1477). lypte ATb 2: 27 (1474);
SpV 109. löfte: -it Prosadikter (Barl) 93. löffte
JTb 79 (1490). lufthe Saml 24: 148. lupt(h)e
STb 2: 347 (1489), 530 (l49l), 3: 80, 110 (1493), 4: 182
(1508). liffthe STb 1: 87 (1477), 188 (1478), 398 (l482);
Kyrkohist Årsskr 20 : 345 (1502); Troj 46; -ed ib 259),
n. och f.t L. 1) löfte, nu är time ganga skulande
... at betala thät löftit jak hauer hanom lowat
Prosadikter (Barl) 93. for thz hälgha lypte som the
loffwat ha|fwa, hnffwa the wnfath hälgha nunno nanipn,
Äpr 109. Saml 24: 148. STb 3: 110 (1493). ath i
wille lathe edhert liffthe oc offre in tliil then helge
herre sancte karlungh Kyrkohist Arsskr 20: 345 (1502).
ath the skulle wndkomma tolken wade loffwade the
mång liffte gwdomen Troj 46. ib 259. 2) (försäkran
om) ansvar, borgen, eth lyffte i tesso måtto ath
tesse viij godhe men lotfwadhe olaf nielson vtli aff
stazens iärn ATb 1: 304 (1469). ib. raul nielson
bilaten pa j mark för lyffte ellir och karlen i rättin
om odnzdag ATb 2: 23 (1473). ib 27 (1474). skulo the
staa i forma liffte till pinsdaga STb 1: 87 (1477).
sagdo banis högben, claus kökemestare ... sik vtaff
lyfftidh ib 105 (1477). ib 188 (1478), 398 (1482), 2: 347
(1489). thenne gingo i löffte for drengen JTb 79 (1490).
STb 2: 530 (1491), 3: 80 (i493). ix fat jarn som for11»
änders och jeppe ginge raffwall swantes foghete j
lyffte fore ATb 3: 1 (1493). STb 4: 182 (1508). —
»lyftes silver? n. silver lämnat som pant? tog jens
jenssou thet lykes [?] (möjl. fel för lyftes) silffuer
ighen, som Staffan sasse hade sat i diskon til pauthe
STb 4 : 287 (1512).
»lyftilse (löfftilse), n. pl. löfte, annor
jomfru-ligha löfftilsenna (professionis) trappo är widhersäghia
allo wärdzliko högbälle, kötlikom lustha SpV 465.
lyghn (lyngh JMPs 515, 558. lygen STb 5:323
(1521, Kop). lign ATb 1: 391 (1472); Troj 281. lönghn
GU C20 (hand 2) s.132.), f. 1) lögn. Se Sdw 2: 1262.
ban sagde swa til bärtil tw far medh draffwil och
thet är fädens lign ATb 1: 391 (1472). JMPs 515, 558.
Troj 281. 2) fåfänglighet, dumhetf thy älska the
(0: fåfänga jungfrur) gärna spegla sik, ok j
speglomen skodha ok brwka sinna lyghna (nugarutn) löshet
Sp V 350. — »lyghna diktare (lyngna dyktare),
m. person som sätter ihop osanna historier, lögnare.
war han (o-, vlixes) myket oc mäkta lyngna dyktare
(mendaciorum maximus comentator) Troj 75.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
