Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hector Berlioz och hans
Faust-musik.
Af II. Persius.*
usoni Hector Berlioz’ läroår kan man
betrakta liden för hans första vistelse
i Paris, från 1822 till 1830. År 1830
erhöll han stora priset vid Institutet och
begaf sig då såsom laureat till Italien, i
Inom den nämda tiden ligger fröna till )
tvenne mästerverk: Sinfonie fanta-
stif|ueoch La Damnation de Faust, j
det en gång i Frankrike så mycket
försmädade, men nu så högt uppburna verket,
efter hvilket man nu med stolthet
nämner Berlioz »l’auteur de la Damnation de
Faust». Första utkastet till denna är
komponistens »Huit scenes de Faust»,
och det är detta verk som vi, ur den
dubbla synpunkten af dess sammanhang
med den dramatiska legenden Dam
nation de Faust och med Sinfonie
fanta-stique, här skola sysselsätta oss med och
såmedelst lemna ett bidrag till det
vigtiga kapitlet ’ om inflytandet af Goethes
Faust på Berlioz’ skapareverksamhet.
Vid slutet af 1820-talet var den
literära, teatraliska och musikaliska
atmosfe-ren i Paris så att säga mättad af
Faust-stoff. Goethes verk hade blifvit en rik
grufva, ur hvilken man riktade sig från
alla håll. Det måste tjena till ämne för
operor, melodramer, dramer och till och
med för balletten och vaudevillen. Vi
vilja endast anföra tre exempel härpå
från den tiden. På hösten 1827
uppfördes på Théåtre des Nouveautés en
melodram »Faust» af Thdaulon och
Con-delier med musik af Béaucourt. Från
Berlioz’ memoarer (kap XII) är bekant att
han vid denna teater var engagerad som
korist med månatlig lön af 50 francs.
(Teatern öppnades d. 1 Mars 1827.)
Berlioz’ i ett bref till hans far lemnade
notis att på Nouveautées uppfördes »des
vaudevilles ou des morceaux tirés des
partitions étrangéres» eger en förträfflig
illustration i Théaulons »Faust». Fétis
meddelar innehållet af detta kuriösa
mach-* Ur Allgemeine Musikzeitung.
verk och resumerar sin kritik sålunda:
Författarne hade skickligt nog förstått alt
göra urval af det som för framgången
hos en pariserpublik var vigtigast: qu’une
piöce se termine heureusement», och
sålunda hade de bragt i dagen någonting
som gjorde samma angenäma intryck som
en saga ur »tusen och en natt». Och
musiken? Med undantag af en kör, en
balla,d och några helt obetydliga stycken,
som Béaucourt (teaterns kapellmästare)
sjelf komponerat, var resten tagen ur
åtskilliga franska och tyska operor: ur
»Eury-anthe» (overturen), »Friskylten» (bönen)
»Joseph» (en kör), deremellan den af
Spontini till Salieris »Danaiderna»
komponerade bacchanal och stycken af Hérold
(aria ur »Rosiéres») och BoTeldieu (trio
ur »Chaperon rouge»). I sanning en
pa-sticcio, såsom Fétis uttrycker sig.
Från år 1828 behöfver man blott
anteckna den fast otroliga Faustframställ- j
ningen på Théåtre de la porte S:t Martin.
Den famösa bilagan till Goethes bref till
Zelter af 6 Jan. 1829 meddelar närmare
beskrifning på detta »Drama efter Goethe»,
alias storartade spektakelstycke med mer
än 20 briljanta dekorationer, såsom t. ex.
schavotten för Margaretas afrättning eller
Mephistos uppenbarelse på en väldig
piedestal af odjur och ormar, från hvilken han
utslungar sin förbannelse öfver den
framför Mariabilden knäböjande Margareta; att
Martha och Mephisto dansa en yrande
cancan, alt Margareta undergår tortyr
o. s. v. gifver i alla fall ett märkvärdigt
vittnesbörd om »hur långt upplysningen
| i Frankrikes hufvudstad stigit» (Zelter).
»Det gudlösa plågodramat» upplefde för
j öfrigt i Mars 1829 en ny upplaga på
Théåtre de la Gaité; här framträdde
våren ch an teur mal adr oi t såsom »Gousin
de Faust», åter ett stort paradfeeri.
Från år 1829 har man den första
j notisen om den mera bekanta operan
»Faust» af M:lle Bertin, dotter till
redak-! tören af Débats: i December utfördes
stycken ur denna i privatkretsar;
tonsältar-innan sjelf sjöng Faust — hans parti var
j nämligen skrifvet för kontraalt.
Dessa exempel intyga tillräckligt hvad
den franske diktaren Gérard de Nerval
säger i företalet till sin
Faustöfversätt-ning: »Faust går så småningom öfver alla
teatrar i Paris; och om teatrarne af
Goethes dikt också endast taga hvad som
för dramatisk eller rättare teatralisk effekt
är dem bäst passande, så uppväckes dock
af hvad man å dem får se hos många
en önskan att sjelf lära känna den tyske
diktarens mästerverk.» Man hade här
förut två öfversättningar, en af
Saint-Aulaire, som dock utelemnat de svårare
ställena, och en af A. Stapfer, hvilken
trognare öfversatt allt både hvad han
förstod och icke förstod. Båda voro dock
såsom delar af dyra och omfångsrika
samlingar svåra att åtkomma. Det var
derfor en lycklig tanke af Gérard 1828 att
utgifva en beqväm Faustöfversättning.
Denna är det berömda arbete af den
unge författaren, hvilket prisades af »dem
i-dieu de Weimar», med de orden: »Je
ne me s u i s j a m a i s m i e u x c o ui p r i s
qu’en vous lisant.» Att detta ej endast
var en artig fras af Goethe kan man se
af yttrandet till Eckermann: »På tyska
vill jag ej vidare läsa ’Faust’, men i
denna franska öfversättning finner jag allt
ungdomsfriskt, nytt och själfullt.»
Hvilket intryck detta verk vid dess
framträdande gjorde på unga sinnen märka vi
hos den tjugufemårige Berlioz. — »Jag
måste» — skrifver han i memoarerna
kap. XXVI — »betrakta såsom en af de
anmärkningsvärdaste händelserna i mitt
lif första läsningen af Goethes ’Faust’
i den Gérard’ska öfversättningen och
meddela hvilket ovanligt djupt intryck detta
verk gjort på mig. Från de första
scenerna kände jag mig förtrollad af denna
underbara dikt, och nu kunde jag ej mera
skilja mig från densamma; utan rast läste
jag ’Faust’, vid bordet, på teatern,
under mina promenader, alltid och
öfver-allt.» — Och här talar Berlioz bokstafligen
sant: den Gérard’ska »Faust» är en liten
bok i minsta fickformat och likväl med
vackert och tydligt tryck, 317 sidor och
prydd med en plansch, framställande Faust
i:o 9.
Redaktör och otgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition t Klara V. Kyrkog. 21.
Stockholm ilen 2 Maj 1887.
Pris: Helt Ir 5 kr., hälft 3 kr. Lösnrr 25 öre.
Bilaga 50 öre. Annonspris 10 öre petitrad.
Arg. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
