Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig en slinkstyfver. Sedan jag hos
Mattei genomgått kontrapunkten och
fugan, frågade jag honom hvad jag
vidare hade att göra. »Ni skall nu
begynna med plein-chant och kanon», var
hans svar. Då jag ytterligare frågade
huru mycken tid det fordrades dertill,
svarade han: »Omkring två år». Som
jag icke hade råd att använda så lång
tid för mina studier, måste jag afstå
från fullföljandet deraf, hvilket han
också klarligen insåg, men blef mig
icke dess mindre alltid bevågen. Sjelf
har jag sedermera ofta nog beklagat,
att jag icke längre tid fick begagna
mig af hans undervisning.
— Ni har kunnat hjelpa er godt
utan kanon — yttrade jag leende.
Emellertid var väl Mattei en duglig
och bra lärare?
— Han var förträfflig med pennan
i handen, hans ändringar voro utmä"kt
lärorika, men han var förtvifladt
fåordig, och man måste nästan med våld
frånrycka honom hvarje muntligt
omdöme. Har ni sett någon af hans
kompositioner?
— Nej, aldrig.
— Kommer ni någon gång till
Bologna, så försumma icke att titta in i
lyceum. Ni skall der finna kyrkomusik
af honom. Solosatserna deri äro icke
särdeles framstående, men
pleni-par-tierna, som vi italienare kalla dem,
äro mästerliga.
(Forts.)
––9––-
Musikbref från Dresden.
Dresden i febr. 1896.
»agners härliga af gudomliga
melodier genomströmmade
musikdrama »Valkyrian» är en
älsklingsopera såväl hos
Dresdenpubli-ken som hos den stora främlingskoloni
hvilken befolkar den sköna kuststaden
vid Elbe. Derför är det icke
underligt att denna opera ofta förekommer
på repertoaren och att den ständigt,
trots det att priserna städse höjas vid
Wagnerföreställningarne, lockar
öfver-fulla hus. Nu hade emellertid
»Valkyrian», till följd af sjukdomsfall,
legat nere någon tid, hvarför det
nästan verkade som en premiere då den
nyligen åter uppfördes på hofoperan
härstäde8. Det är allmänt bekant att
Wagners operor gifvas i Dresden på
ett fulländadt sätt samt alldeles
oaf-kortade, hvilket till och med i
Tyskland är att betrakta såsom någonting
ganska ovanligt. Jag vill nu blott
med några ord omnämna utförandet
hos de förnämsta i »Valkyrian». Främst
bland dessa träder oss
Brynhilde-Mal-ten till mötes i sin strålande
vapenprakt. Måhända är detta parti den
genialiska sångerskans förnämsta, och
säkert är, att man ej kan finna en
bättre representant för »Wotans vilja»,
den härliga sköldmön, än just Therese
Malten, hvilken med sin ståtliga ge- ;
stalt, sitt nordiska utseende och sin
mäktiga, klangsköna stämma är som
skapad för denna roll. Ifrån första
stund hon visar sig, då hon i andra
akten sjunger sina jublande klingande
Hojotoho-rop, rycker hon med en
oemotståndlig makt åhörarne med sig.
Och ej en enda minut slappas
intresset, ty Malten är en sångerska, som
ej spar sig för kraftställen — hon
utvecklar hela operan igenom det mest
fulländade spel och formligen slösar
med sina rika röstmedel. Och ändå
— ändå klingar stämman lika fraiche
i slutet som i början af Brynhildes
långa, ytterst ansträngande parti.
Präktig var äfven herr Perron i Wotans
gestalt. Han är i besittning af en
stor, vacker stämma och en figur, som
anstår valfader. På ett förträffligt
sätt sekunderade han Malten-Brynhilde
i sista akten och hans innerligt sjungna:
»Leb’ wohl, du kühnes
herrliches Kind!»
tonar ännu för mina öron. Herr
An-thes-Siegmund och fru
Wittich-Sieg-linde voro utmärkta i sina respektive
roller. I synnerhet briljerade herr
Anthes med ett smältande vackert
föredrag af vårsången i första akten
och fru Wittich, hvilken eger en
ståtlig apparition och en vack.r stor
stämma, var allt igenom en ytterst
tilltalande Sieglinde, ej minst i den
svåra scenen med Siegmund i andra
akten, hvilken så lätt öfverdrifves.
Hundings korta, men vackra parti —
notabene om det råkar i händerna på
någon som kan sjunga det — utfördes
särdeles väl af en af Dresdenoperans
bästa basar — herr Wächter. — Som
Fricka var fröken von Chavanne
utmärkt i både spel och sång samt
gjorde sin svåra entrée ofantligt bra.
Då Fricka kommer till Wotan, är hon
i början ej allt för säker på sin sak
och bör därför icke genast vara, om
jag så får säga, för morsk i sitt
uppträdande. Fröken von Chavanne hade
just uppfattat detta sätt och följden
var att hennes entrée blef som sagdt
mycket god. Sångerskan
medverkade dessutom såsom valkyria i den
sista akten. Detta arrangemang borde
äfven vidtagas i Stockholm, der vår
Fricka-representant har sittgudinneparti
reduceradt till knappast hälften af det
egentliga och således bör ha krafter
öfriga för att kunna sjunga en af
val-kyriornas roller. Ty valkyriornas kör
behöfver förstärkning. Orkestern
utförde på ett glänsande sätt sin svåra
uppgift och de sceniska anordningarna
voro utomordentliga, särskildt i den
sista akten, der hela den väldiga
scenen ter sig som ett eldhaf och den
slumrande Brynhilde under den
jättestora fristående granen omhvärfves
af röda rökmoln — kort sagdt — det
var en mönsterföreställning, som man
sent skall förgäta. Utan att vilja
anställa några jemförelser kan jag dock
icke underlåta att påpeka det
verkligt goda utförande som »Valkyrian»
erhållit i Stockholm. Man bör vara
operadirektionen tacksam för att den
dekorationer eller kostymer, för att
framföra verket i så värdigt skick som
möjligt. Iscensättningeu är utmärkt
och värd allt beröm, i synnerhet om
man tager i beti aktande det ofantligt
inskränkta utrymmp, som har stått till
buds. Af solisterna äro de flesta bra
på 3ina platser, men bäst af alla är
ovilkorligen fru Almati-Rundberg,
hvilken i det oerhördt svåra partiet har
dokumenterat sig som en konstnärinna
af hög rang. Hennes uppfattning af
rollen är ypperlig och spelet har en
mängd fint genomtänkta detaljer, hvilka
jag sannerligen icke tror ha blifvit
fullt förstådda och uppskattade der
hemma.
A Wall.
–––––-
Litteratur.
Illustreret Musikhistorie. En
fremstilling for nordiske læsere af
Hortense Panum og William Behrend.
Tredje Levering (P. G. Philipsens
Forlag), Fjerde Levering (Det nordiske
Forlag), å 1 Krone.
Fortsättning af denna rikt
illustrerade och till sitt innehåll mycket
för-tjenstfulla musikhistoria har nu
kommit oss till handa, sedan i årgångens
första nummer de båda första häftena
af oss anmäldes.
Tredje hättet fortsätter det i andra
nyss började femte kapitlet, hvars
innehåll är följande: Kontrapunktet.
Den nederlandske skole. Dufay.
Oc-keghem. Josquin de Prés.
Nodetrykket med bevægelige typer.
Kontrapunktet i England og Tyskland.
Dustaple. H. Isaac. L. Senfl. Den
lutherske kirkesang indtil slutningen af
det 16:de aarhundrede. — Sjette
kapitlet innehåller: Den venetianske
skole. Hadrian Willaert. Frottole,
Madrigale, Villanelle. Dobbeltkoret. Den
ældre og den yngre romerske skole.
Palæstrina. Orlandns Lassus.
I fjerde häftets början innehåller
sjunde kapitlet: Lutten og
Lutmusikken i det 15:e og 16:e aarhundrede.
Orgelet, klavikordet og klavicymbelet.
Orgel- og klavermusikkens ældste
periode i Tyskland, Italien og England.
— Åttonde kapitlet i häftets slut
handlar om Stryge- og blæseinstrumenter
före og i det 16:e aarhundrede.
Porträtter, afbildningar och
notexem-pel finner man på nästan hvarje sida.
Fjerde häftet prydes af en illustration
i guld- och färgtryck, visande
»Dekoreret Flygelklavicymbel fra det 17:e
aarhundrede».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
