Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och angenäm inkomstkälla för en som
— ett enstaka undantag bland
tonsättare — fann nöje uti att undervisa
Under de första åren af Ludvig
Filips regering stodo sällskapslifvet
och litteraturen i Frankrike på sin
höjdpunkt. En mera lysande profkarta
på ungdomliga kraftfulla talanger, än
den romantiska skolan i poesi och
målning kunde uppvisa, har sällan blifvit
skådad, vare sig förr eller senare. För
denna skolas sträfvanden och syften
kände Chopin den varmaste sympati;
med många af dess medlemmar var han
förtroligt bekant. Théophile Gautier
och Victor Hugo voro bland hans
vänner; Delacroix ocb Ary ScheSer
besökte hans musikaliska soaréer. Der
kunde man också få se Heine, med
hvilken Chopin hade långa
meningsutbyten om fantasiens underland, så
väl bekant för dem båda. Liszts
be-skrifning på en af dessa
sammankomster, hvari han sjelf var en af de mest
framstående deltagarne, är väl värd att
läsas. De utgjorde verkligen ett slags
gudaförsamlingar, hvarifrån allt vanligt
och medelmåttigt instinktmessigt höll
sig borta. I sin egen konst fann
Chopin äfven mycket, som kunde intressera
honom och egga hans skapande
förmåga. Aubers La muette de Portici
och Rossinis Teil voro då nya verk.
Bellini, Chopins älsklingskompositör,
stod då på höjden af sitt rykte.
Meyer-beer väckte ett oerhördt uppseende
genom den nya verkan, som han Ro
bert le diable åstadkom. Boieldieu
representerade den franska operans
fulländade behag. Och på hvilket
underbart sätt blefvo icke dessa verk tolkadel
Namnen Malibran, Rubini, Lablache,
Nourrit och mtdame Schröder-Devrient,
hvilka då alla befunno sig i sin första
blomstringstid, uppfylla en med djup
saknad öfver att en sådan hög och
omvexlande fulländning oåterkalleligen
gått förlorad för konsten. Sådana
virtuoser som Kalkbrenner, Thalberg, Liszt
och Hiller göra konstnärsgruppen
füllst ändig.
(Forts.)
Musikpressen.
Tå H. Zapffes musikförlag,
Kristiania, har utkommit;
För piano, två händer:
Schorcht, Herman: Nansens
Nordpolsexpedition, Skiz/.er. Kr. 1,00.
Hansen, Eyvind: 86° 14’, Marsch,
till-egnet Nansens nordpolsexpedition. Kr. 0,76.
För piano med underlagd text:
Schorcht, Herman: Nansen-Sang,
till-egnet Dr Frithiof Nansen Kr. 0,50.
Petroe, Emile: Fram-Sang.
Nansen och hans nordpolsfarare vid
deras hemkomst. Musiken i dessa
stycken är mindre trivial, än sådan
tillfällighetsmusik brukar vara,
ehuru-väl den är enkel och populär till sin
karaktär. Skizzerna innehålla: 1)
Af-rei8e fra Norge; 2) »Fram» i
Nordishatvet; 3) Julkvælden ombord;
4) »Fram» i Polarisen; 5) Nan-
sens och Johansens Afsked fra
»Fram». 6) Nansens och Johansens
Marsch til Frantz Josefs Land. 7)
Ankomsten til Frantz Josefs Land.
8) Overvintring; 9) Mødet med
Jacksons Expedition; 10) Afreisen med
»Windward»; 11) Modtagelsen i Norge.
Dessa stycken innehålla rätt pikanta
harmoniska vändningar och sluta med
en fantasi öfver sången »Ja vi elsker
dette Landet!» På titelbladet till
»Nansen Sang» förekommer hans porträtt;
vignetten till »Fram-Sang» är teck
nad af A. Blech, den till marschen af
Olaf Krohn.
Litteratur.
Illustreret Musikhistorie, Niende
Levering, har sändt8 oss till anmälning
från Det Nordiske Forlag. Detta häfte
liknar de föregående i godt innehåll
och vacker utstyrsel med porträtter (af
Hasse, Graun, Gertrude Schmäling med
pseudonym »La Mara, H. Purcell,
Co-relli, Tartini) och nära 9 sidor
notillustration, innehållande scener och kör
ur »Dido och Eneas» af Henry
Purcell med engelsk text. Häftet börjar
med l-5:e kapitlet, som innehåller:
Kunstsangen i Italien. Kastraterne.
Den italienske Opera i Udlandet. Den
franske Opera under Lullys
Efterfølgere og Jean Philippe Rameau. 16:e
kapitlet, börjande mot slutet af häftet,
innehåller: Instrumentalmusikkens
fuld-ständige Brud med Vokalmusikken.
Violinmnsikkens Udvikling i Italien
og Tyskland i det 17:e og 18:e
Aar-hundrede. Orkesterspillets Udvikling i
Mannheim. Blæsinstrumenternes
endelige Optræden som Soloinstrumenter.
Klavermusikkens Udvikling i Frankrig.
Couperin. Instrumental- och særlig
Klavsrformerne: Suiten, Sonaten. —
Theoretikere. Generalbas. Harmonilære.
Kontrapunkt. Musikhistorie. Akustik.
gen, Radames, Amonasro, Ratnpkis: hrr
Sel-lergren, Bratbost, Söderman, Nygren). — 19.
Adam: Konung för en dag. — 20, 28
Wagner: Lohengrin (Elsa: fru Brag;
Tel-ramund: hr Söderman). — 21,27. Rossini:
Wilhelm Teil. — 23, 25, 30. Delibes:
Lakmé. — 26. Adam: Niirnbergcrdockan
(Bertha: frök Karlsohn; Cornelius, Donathan,
Miller: hrr Brag, Henriksson, Forsell).
Balett: Spanskt dansdioertissement.
Leonca-vallo: Pnjazzo (Nedda: frök. Thulin; Canio;
hr Bratbost).
Vasateatern. Sept. 29, 30. En
vintersaga, skådespel i fem akter af Shakspear,
musik af v. Flotow.
Ofvanstående Nansen-festmusik
utkom i den norska hufvudstaden vid
tiden för festligheterna till ära för
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. operan. Sept. 15. Gounod:
Romeo och Julia. — 17, 29. Donizetti:
Kärleksdrycken (Adina, Gianetta: frökn.
Krogballe, Lindegrén; Nemorino, Belcor,
Dul-camara: hrr Lemon, Lej dström, Brag).
Blomsterbalett. — 18. Verdi: Aida (Amneris,
Aida: fruar Almati-Rundberg, Östberg; konun-
Uuder förra månadens sista hälft
ha ett par repriser å kungl. operan
egt rum med återupptagandet af de
gamla roande och ännu, såsom man af
publikens mottagande kunde finna,
omtyckta operorna »Kärleksdrycken» och
»Niirnbergerdockan». Det fins
visserligen de, som från tinnarne af sitt
konsttempel se ned med förakt på
sceniska produkter af sådan art som
dessa operor och betrakta dem som
barnleksaker, dem de gerna skulle vilja
sopa ned och slå i kras, som den
förmenta Niirnbergerdockan gör med
mäster Cornelius’ lektaker, men ett
faktum är, att den »stora» publiken
— och på en »elit»-publik kan ej en
opera existera — finner nöje af den
komiska operan, behag i de
öronsme-kande melodierna och hvila för sina
nerver. I »Kärleksdrycken», som den
29 sept. gafs för 125:e gången,
återinträdde br Lemon på vår operascen
efter ett par års sångstudier i Paris.
Frukten af dessa spårades
hufvudsak-ligast i en omsorgsfull röstbehandling,
hvaremot röstvolymen föreföll minskad,
detta dock möjligen beroende på en
tillfällig indisposition. I dramatiskt
hänseende var hr Lemon som förr
tillfredställande. Fröken Kragballe hade
som Adina en ny rol, hvilken
lämpade sig väl för henne. Sångpartiet
utfördes af henne på ett berömvärdt
sätt, hvaiför hon äfven, likasom hr
Lemon, skördade lifligt bifall af
publiken. Belcor hade en god representant
i hr Lejdström. Hr Brag utförde med
god komik underdoktorn Dulcamaras
parti och gjorde äfven af Cornelius i
»Niirnbergerdockan» en rolig figur.
Denna lifliga och lustiga opera
utfördes väl på alla händer. Hr Forsell
utvecklade en rätt god komisk förmåga
som Miller och gjorde med röst och
sångkonst ett godt intryck. Fröken
Karlsohn glänste med sin briljanta
koloratur och hr Henrikson gjorde sitt
bästa i Donathans rol.
Wagners »Lohengrin», som nu
gif-vits ett par gånger, lär komma att
tills vidare nedläggas, likaså »Lakmé»,
då den kontraktsenliga tiden för
uppförandet här lär vara utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
