- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 16 (1896) /
134

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2) Franz Benvald: Trio nr 3 for piano (hr
htenhaminir), violin oeh violoncell, ]) moll;

3) Edv. Grieg: Stråkqvartett, op. 27, G moll.
— 2G. Soaré al Kristi, fören. af unga män;
biträd.: fru Viola Swahn-Bertctti, konsertm.
Aulin, hr Vilhelm Lindberg och föreningens
manskör under anförande af dir. Hugo
Lindqvist. — 27. Konsert af fröken Sigrid
Lindberg; biträd.: frökn. Ruth Hollsten,
Em. L’lfsox, hr A. Roth ni fl.

Vår redogörslse för k. operans
verksamhet under sista hälften af oktober
börjar kronologiskt med »Vilhelm Teil»
och den främmande tenoren Prévosts
gästspel i denna opera som Arnold,
hvilket slöts med början. Sångarens
förnämsta egenskap var en hög och
stark tenor med något späd klang;
till figuren liten och något korpulent,
verkade derför hans uppträdande föga
anslående, hvarken till det yttre eller
i konstnärligt hänseende. Den ett par
gånger iustälda reprisen af »Figaros
bröllop» har nu egt rum och utfallit
rätt lyckligt med operans nästan helt
nya rolbeoättning. De yngre friska
krafter, som dervid medverkade, gåfvo
ett godt musikaliskt intryck, och den
dramatiska framställningen var rätt
acceptabel. Mera osökt liflighet och
skalkaktigbet samt bättre uttal kunde
man ha önskat sig af fröken Kragballe,
något mera lugn och nobel hållning
hos grefven, litet större rörlighet och
knipslughet hos Figaro, men med
tiden kunna dessa brister afbjelpas. Fru
Östberg sjöng, som vanligt, förträffligt
särdeles den sista stora arian, som
framkallade stort bifall. I början af
hennes sång var rösten något darrande.
Fortjent bifall följde äfven på herr
Forsells stora aria i tredje akten
äfven-som på fröken Kragballes i den sista.
Hrr Brag var till sång som spel en
ypperlig Bartholo, likaså lyckad fröken
Karlsohn som pagen. Operan gick väl
under hrr Halléns anförande, dock synes
oss tempot några gånger väl hastigt,
t. ex. i uvertyren, der passagerna
deraf grumlades.

I »Romeo och Julia» har herr Lemon
första gången uppträdt här som Romeo.
I Göteborg, der herr Lemon först
försökte sig på scenen, sjöng han detta
parti flere gånger i början af år 1892,
och utförandet af detsamma föranledde
dir. Nordqvist att eDgagera honom
vid Kgl. operan. Herr Lemon lyckades
äfven här ganska bra dermed. Rösten
klingade stark och vacker, den
dramatiska framställningen utmärktes af
ledighet och varm känsla i de erotiska
momonten. Fröken Petrini visade
ock denna gång hur förträfflig hon
kan vara, då hennes utmärkta stämma
och sångkonst få göra sig gällande
utan förkonstling i uttal och spel.

En verklig succés pyramidal har
vunnits med de flera gånger å operan
gifna Grieg-konserterna, hvarvid endast
verk af Grieg sjelf utförts och under
hans ledning. Biljetterna till dessa
konserter ha långt på förhand åtgått

i dubbelt förköp. Hvarje af dem har
varit en stor triumf för den genialiske
tonsättaren och dirigenten, som
allt-jemt varit föremål för den lifligaste
hyllning. Man skulle tro intresset 1
slappas vid åhörandet af samma
tonsättares verk, det ena efter det andra,
konsert efter konsert, men så har ej
varit fallet. Grieg har visat sig
mångsidig och snillrik nog att oafbrutet i
fängsla publikens intresse. Han har
ock haft goda krafter till sitt förfogande;
så i vårt hofkapell för såväl
ackompanjemang som sina
instrumentalkompositioner : den vackra konsertuvertyren
»I Höst», den välbekanta härliga »Peer
Gynt»-suiten, den stämningsfulla
musiken ur »Sigurd Jorsalafar» med den
präktiga hyllningsmarschen, den
ypperligt stilfulla, förtjusande 6uiten »Fra
Holbergs tid» för stråkorkester likasom
de aldrig för ofta hörda elegiska
melodierna »Hjertesår» och »Våren»; —
vidaro den bästa tolk för sin
verlds-berömda pianokonsert i Martin Knutzen,
hans uuge landsman, hvars solida och
fina spel vi fiugo göra bekantskap med
i våras, och för sina sångkompositioner
i fru Möller, hrr Forsell och
Lund-qvist samt en elitkår af sångare ur
våra stora musikföreningar för hans
storslagna körverk »Landkjænding»,
deri hrr Lundqvist utförde
barytonsolot. Vi återkomma till dessa ännu
ej med oktober afslutade konserter,
för hvars utförligare omLämnande vi
nu sakna utrymme.

Södra teaterns nyhet,
Strauss-operetten, ha vi ännu icke fått tillfälle att
lära känna, den synes emellertid komma
att viuna publikens tycke. Så är äfven
fallet med »Lycko-Pers resa» på
Vasa-teatern, till hvilken pjes Rich.
Henneberg, sem bekant, skrifvir. talangfull
musik.

En mängd konserter ha utom operans
tagit vår musikpublik i anspråk. Främst
bland dem står Aulin sk a qvartettens
l:sta kammarmusiksoaré. SäsoDgens
början var lofvande med godt program
och fullsatt salong, hvartill nog i sin
mån bidrog kännedom om att Edvard
Grieg skulle bevista soarén.
Inlednings-numret Mozarts stråkqvartett beredde
åhörarne en lugn klassisk njutning af
angenämt slag. Mera nervretande är
pianotrion af Berwald (tillegnad John
Ericsson), som emellertid väcker stort I
iutresse med sin skiftande tonväfnad
af öfverraskande rytmer och harmonier
med sköna melodiska inslag. Trion
spelades con amoremei mycken bravur
i piano3tämman, som sköttes af herr
Stenhammar, och dess upptagande var
en hyllning åt minnet af tonsättaren,
hvars 100-åriga födelsedag inträffat i
sommar. En annan hyllning åt en
närvarande mästare var Griegs qvartett,
jemte pianokonserten och Peer
Gynt-suiten räknad till hans förnämsta in- i
8trumentalverk. En frisk fjällvind
brusar fram gena3t i qvartettens första
takter, hvinande fram i djerfva dissonan-

ser genom hela stycket men också
fyllande det med friska melodiska
fläktar. De särskilda, hvar för sig
intressanta satserna förtjenade särskildt
omnämnande, hvartill utrymme nu
saknas. Efter utförandet af qvartetten
måste tonsättaren upprepade gånger
visa sig på estraden och mottaga
publikens hyllning. En sådan egnades
naturligtvis ock åt konsertgifvarne. Ett
störande afbrott i spelet inträffade ett
par gånger genom att herr Aulins
quint sprang. Bland åhörarne syntes
prinsarne Carl och Eugen.

At de öfriga konserterna kunna vi
blott egna ett kort omnämnande.
Fröken Hulting vann fortjent bifall
på sin soaré. Hennes ganska stora
och vackra röst sjmes ha vunnit på
studierna i Paris. Godt biträde hade
fröken H. förvärfvat i vår med skäl
så omtyckte barytonsångare hr
Bergström samt en ung särdeles lofvande
violinist hr Kjellström, hvars artistiska
spel t. ex. i Sarasates: »Zigeuner-

weisen» verkligen öfverraskade. Fröken
Märta Olsson bidrog med förtjeustfullt
ackompanjemang. — Vid K. F. U. M:s
soaré (till förmån för byggnadsfonden)
fick man höra god körsång af friska
röster under dir. Hugo Lindqvists
ledning. Aftonens glanspunkt utgjordes
af fru Viola Swahn-Bertettis
sångnummer (aria af Vaccai, Ballata af
Doni-zetti. »Den skeppsbrutne» af A- F.
Lindblad). Denna sångerskas präktiga,
omfångsrika mezzosopran, med vackra
djupa toner och väl skolad, är en
riktig njutning att höra. Fru Bertetti,
elev af tonsättaren Siegfried Saloman,
är här på ett kort be:ök; hon är som
bekant bosatt i Italien. Herr Aulin
biträdde å soarén med en suite af
Vieuxtemps. — Fröken Sigrid
Lindbergs soaré var talrikt besökt, och
den unga begåfvade violinisten visade
sig ytterligare ha vunnit på sina sista
pariserstudier särdeles i tonens
mjukhet och välljud, hvarom hennes
solonummer, »Fantasistiick» af Vilhelmij
och Saint Saéns’ bekanta »Introduction
et Rondo», buro vittne, Stor fördel af
sina sångstudier i Paris för m:me Artöt
har ock fröken Hollsten vunnit. Hennes
ej stora, men behagliga stämma röjde
utbildad koloratur i Valsaria ur
»Mireille», och ett varmt smakfullt
föredrag af mindre sånger («Sövnen» af
Kjerulf m. m.) väckte rikt bifall. I
inledningsnumret, Bachs konsert, skötte
hr Roth pianopartiet med talang. Det
långa stycket var för öfrigt mera af
historiskt intresse än musikaliskt
underhållande.

––®––

Från in- och utlandet.

Henri Marteau och Paul Viardot
konsertera här i Musikaliska akademiens
stora sal den 3 november, biträdda af
d:r Karl Valentin från Göteborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1896/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free