Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett vackert minne af sitt Upsalabesök
genom att till deras byggnadsfond
skänka 1,000 kronor. Den 6 juli
ankom Kristina Nilsson till Stockholm
jemte sin brorson ocb dennes fru, då
de togo in på hotell Rydberg. Under
en veckas vistelse här gjorde bon
di-tiga besök på utställningen. Efter att
vid ett sådant tillfälle ba bevistat den
ryska konserten i trädgårdshallen, tog
bon teater- och mnsikutställningeu i
betraktande. Den som nedskrifver detta
hade då nöjet att få presenteras för
och samspråka med den älskvärda
gref-vinnan-konstnärinnan, som dervid
uttryckte sin glädje öfver att åter vara
i Sverige och tillika i mycket
berömmande ordalag uttalade sig om vår
exposition. Kristina Nillsson syntes ha
blifvit något fetare än då hon senast
var bär för tolf år sedan, och ovanan
att tala modersmålet röjdes i någon
brytning och mindre ledighet i den
svenska konversationen.
Några dagar derefter lemnade hon
Stockholm och vände åter mot söder,
tagande vägen öfver Göteborg,
Halmstad och Ljungby, allt för henne från
barndomen kära och minnesrika platser,
och hamnade i den småländska
födelsebygden på Gårdsby gods i Kronobergs
län, der hon tillbragte sina första
barnaår. Under vistelsen här firades den
dag då hon först trädde i brudstol, d.
27 juli, med åtskilliga arrangementer
och dermed att godsets underlydande
och en mängd af grannfolket samlades
dit och roade sig med dans på logen.
Bland de muntraste syntes grefvinnan,
som dansade flere dansar med de
landt-liga kavaljer e:na och en lång stund
sjelf förde stråken. Tre dagar derefter
besökte Kristina Nilsson eitt fädernehem
i Snugge, Vederlöfs socken, dit hennes
flerstädes icke boende slägtingar också
anländt till ett antal af omkring 50
personer. Dcr syntes hennes tre
bröder, samtlige hemmausegare, och
hennes syster jemte dessas barn och
barnbarn. Dessutom hade eit mycket stort
antal allmoge från trakten samlats för
att skåda den så mycket omtalade
sångerskan. På aftonen dansade man i
stugan, och äfven der skötte »Stina»
eu stund dansmusiken.
I början af augusti lemnado
Kristina Nilsson hemlandet. Grefvinnan
de Casa Miranda återvände till Paris,
kvarlemnande här minnen af sitt sista
hemlandsbesök, dem vi nu velat skildra
såsom karakteristiska för den
vorldsbe-rörnda sångerskan, på samma gång som
de utgöra ett hedrande vittnesbörd om
att hennes kärlek till fosterland och
hembygd, slägt och vänner här,
oförminskad fortlefver hos henne i hennes
höga samhällsställning och lockar henne
att återse det nordiska fäderneslandet.
Om än Kristina Nilssons märkliga,
sagolika lefnadslopp i sina grunddrag
är allmänt bekant, så anse vi dock en
biografisk resumé icke böra saknas här
i förening med hennes porträtt,
hvar-för en sådan här må följa med ute- j
slutande af episoder och karakteristiska
teckningar, som vi spara för bildens
fullständigare färgläggning till en
särskild uppsats.
Kristina Nilsson föddes på
hemmanet Sjöabohl i Vederslöf den 20 aug.
1843, yngsta dottern till en fattig
tor-pare Jonas Nilsson, som 1852 flyttade
till den aDgränsande Skatelöfs socken
och hemmanet Löfhult, Sibbes gård,
lydande under Husaby, g efvar
Hamilton tillhörande gods. Tidigt röjdes
hos Kristina eu klar och stark röst
samt ovanliga musikaliska anlag. Eu
hurtig tös var hon ock å, som icke blef
efter när det kom ifråga att springa
bortåt landsvägsgrinden och öppna för
den resande till förvärfvande af några \
slantar. Och begärligt samlade hon dera,
ty det gälde att vinna målet för
hennes högsta önskningar: att skalda sig
en fiol. En sådan fans nog i stugan,
men den tillhörde hennes bror och var
familjens skatt, den hon ej fick vidröra,
ty då nästan alla syskonen voro
musikaliska hade denna violin ej så ringa
bidragit till att lifnära den talrika fa- j
miljen. Men då brodern flyttade från
hemmet, köptes åt Kristina, till
hennes stora förtjusning, en fiol, och nu
var det hon som fick spela till dans
kriDg majstången eller i lekstugan i
stället för att sjelf vara med i den
glada skaran.
Vid 14 års ålder följde hon med
modern en dag 111 den stora
marknaden i Ljungby, sex mil från hemmet.
Modern räknade på god förtjenst af
hennes musik och sådan uteblef ej
heller. Då hon skulle återvända hem ville
emellertid Kristina stanna kvar.
Modern hade tagit de hopsamlade medlen
om hand, men Kristina ville ba en
re-cett för egen del och derför dröjde hon
med hemfärden. När hon nu uppträdde
på torget och började sin konsert med
sång och spel, körde en resvagn fram.
Den resande var v. häradshöfding
Fredrik Tornérbjelm, som fick syn på
folkhopen omkring den sjungande flickan
och stannade helt häpen, då han hörde
hennes vackra röst följa violinens
halsbrytande passager upp till de högsta
tonerna. Sjelf musikaliskt bildad såg
han sig här ha gjort ett märkligt fynd
och hans beslut var fattadt. Utao
för-äldrarnes vetskap tog han flickan med
sig. Föräldrarne underrättades
sedermera derom. Hennes beskyddaro förde
henne nu till fröken Adelaide Valerius
(sedermera friherrinnan Leubusen) känd
som skicklig målarinna och
musiklärarinna; hos henne skulle nu den unga
talangen få sin första utbildning.
Jemte de sångstudier, som nu begynte
för Kristina fick hon undervisning i
pianospelning, tyska och franska.
Första gången Kristina Nilsson uppträdde
som verklig konsertsångerska var 1859
i Halmstad på en af hennes sånglära-
rinna * anordnad soaié. Publiken var
fulltalig och den unga debutantens
musikaliska uttrycksfulla föredrag lönades
med det lifligaste bifall. Kristina
Nilsson tillbragte derefter några månader
i Göteborg hos grosshand’aren R. Koch
och konfirmerades här. Den 19 maj
medverkade hon i denna stad å en af
pianisten Sara Magnus gifven matiné
och anförtroddes på hösten 1859 åt
Franz Bervvald i Stockholm, der hon
upptogs i hans familj. Redan nu
utmärkte hon sig för denna 6ilfverklang
i rösten, hvilken gjort henne så
berömd, och ådagalade äfven snabb
uppfattning, godt minne och stor
arbetslust. Hon gjorde derför hastiga och
stora framsteg icke blott i sång och
violinspel utan äfven i språk och
trä-snideri. Redan halftannat år efter
hennes uppkomst till hufvudstaden ansågs
hon der kunna uppträda offentligt. Det
skedde på en konsert i De la Croixs
salong d. 28 febr. 1860 inför de
kungliga och en fuiltalig publik, då hon lät
höra sig både som sångerska och
violin-spelerska med stort bifall. Kritiken
lofordade den höga välklingande
sopranen och det rena örat, som äfven
förmärktes i det hurtiga violinspelet, så
att detta till och med af den bekante
kritikern prof. Bauck sattes i första
rummet af hennes musiktalanger. Eit
par månader derefter biträdde hon med
röst och violin på en af pianisten
fröken Hilda Thegerstiöm gifven
musiksoaré i samma lokal och medverkade
äfven vid en af henue strax derefter
föranstaltad konsert i Upsala.
För sångstudiernas fortsättande i
utlandet erhöll nu Kristina Nilsson
understöd af Tornérbjelm och konung Carl
XV till en fyraårig studiekurs i Paris.
Här sjöng hon först för Masset,
derefter för Wartel och Delle Sedi8 samt
debuterade med lysande framgång d.
27 okt. 1864 å Théåtre lyrique som
Violetta i »Traviata». Publik och kritik
öfverensstämde i entusiasm öfver
hennes klara böjliga röst, rena intonation,
hänförande ny-anseringsförmåga och
nordiskt poetiska apparition. Efter denna
debut följde ett treårigt engagement vid
nämnda teater. Ej mindre lycka gjorde
hon såväl här som i London vid
uppträdande i »Lucie», »Figaros bröllop»
(Cherubiu) och »Trollflöjten», i hvilken
senare opera hon sjöng Nattens
drottnings svåra parti i den ursprungliga
höga sättningen och detta vid hundra
föreställningar. Härpå följde
uppträdanden i »Martha», »Don Juan»,
»Sar-danapale», af Jonciéres och »Bleuets»
af Jules Cohen, hvarjemte hon i
London sjöng Margaretas parti i »Faust».
Den 9 mars 1868 gjorde Kristina
Nilsson sitt inträde på Stora operan i
Paris m< d kreerande af Ofelias parti
i Thomas’ »Hamlet», då hon särdeles i
Fröken Valerius hade 1858 gift sig med
kaptenen vid (lottan, friherre A. R. Leuhusen
och var sedan bosatt i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
