- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 18 (1898) /
11

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjerde aktens scen, hvari »Neckens
polska» är inlagd, väckte ofantlig
hänförelse. Följande år firade hon lysande
triumfer som Margareta samt Alice i
»Robert» och sjöng med fullständig !

framgång 1870 Mignon på Drury Lane-

teatern i London. Samma år gjorde
hon med impressarien Strakosch en ly- !
sande konstresa i Amerika och sjöng
efter återkomsten på Stora operan i |
Paris och i London, der hon d. 27
juli 1872 gifte sig med den parisiske
bankiren Auguste Rouzaud (d. 1882),
då vigseln i närvaro af ett lysande
sällskap ur Londons högsta kretsar
eg-de rum i Westminster Abbey. Samma
år lät hon höra sig i Petersburg och
besökte åter Amerika 1874. Vintern
1876—77 tillbragte Kristina Nilsson
i Tyskland och Österrike, då hon i
Wien med Elsas rol i «Lohengrin»,
sjungen på tyska, väckte stor
uppmärksamhet. Konstnärinnan har sedan låtit
höra sig i Petersburg och Belgien (1877),
Wien (1878), Madrid (1879), Amerika
(1882 och 1888), Paris samt Tyskland

(1885), då hon gjorde sin första debut
i Berlin.

Fyra gånger, sedan hon blifvit en
sångens drottning, har hon, förra
sommarens härvaro oberäknad, besökt
fäderneslandet. Först 1865, då hon
endast gästade hembygden och lemnade
sina anhöriga ekonomiskt bistånd, se
dan 1876, då hon uppträdde å k.
operan som Margareta, Mignon och \
a-lentine samt å konserter. Tredje gången
inträffade i oktober 1881, då hon af
konung Oscar II var inbjuden att
förhöja högtidligheterna vid kronprins
Gustafs hemförande af sin unga brud,
hvarvid hon medverkade på
galaspektaklet i »Faust». Under Strakoschs
impressariat gjorde bon 188o i sällskap
med Theodor Björksten och
Violoncellisten Adolf Fischer en skandinavisk
kooserttur, då hon, likasom äfven 1876,
sjöng i Danmark och Norge samt lät
höra sig i Göteborg och Stockholm.

Kristina Nilsson ingick d. 12 mars
1887 i Paris ett nytt äktenskap med
den spanske rentiern Don Angel
Ra-mon-Maria Vallejo y Miranda, grefve
af Casa Miranda, och har derefter
nedlagt sin konstnärsverksamhet.

Kristina Nilsson är obestridligen en
af samtidens största dramatiska
sångerskor. Hennes röst hade på sin bästa
tid en flöjtlik skärhet, betydande höjd
och fasthet samt fullkomlig renhet i
intonationen. En ovanlig förmåga egde
hon dertill att ge illusorisk sanning åt
sina partier. Scenen var ock hennes
rätta fält, då man deremot i
konsertsalen hos henne stundom saknade
tillräcklig värme och känsla i föredraget.
Som koloratursångerska innehade hon
första rangen. Helt nyligen har
Kristina Nilsson i engelska tidskriften »The
Windsor Magazine» varit föremål
foren af F. Klickmann skrifven entusiastisk
artikel med rubrik: »Queens afsong»,
illustrerad med porträtt. Han skildrar

der äfven hennes sista konsert i Albert
Hall i London, juni 1888*.

G-uonod och hans »Faust».

«den bok Gonnod efterlemnat med 1
titel »En konstnärs anteckningar»
berättar han om denna sin bekanta
och mest framgångsrika opera följande.
»Faust» blef, som bekant, fullbordad
1858 och gick året derpå första
gången öfver scenen. Många år förut hade
operan likväl sysselsatt konstnärens
tankar. Redan från 1840, då den unge
konservatoristen efter att ha vunnit
romerska priset beträdde den eviga
stadens mark, berättar han, att hans
älsk-lingsleklyr var Goethes »Faust», som
han emellertid läst på franska, emedan
han icke kunde ett ord tyska. Och
då han en gång från Rom gjorde en
afstickare till Capri och ett par veckor
uppehöll s’g på den »underbara ön», ,
uppsteg hos honom vid en af hans
natt-liga utflykter första gången idén till
»Walpurgisnatten», som förekommer i
Goethes »Faust» och hans opera.
»Goethes verk», säger han, ledsagade mig
öfverallt, och de mångfaldiga tankar
denna dikt framkallade hos mig, och
hvilka jag tänkte kunde komma mig
till nytta ifall jag en gång skulle
begagna den som ämne till en opera —
hvilket först 16 år senare inträffade —
blefvo af mig såsom korta
anmärkningar nedskrifna och förvarade».

Först år 1856 gick Gounod till
förverkligande af sin länge hysta plan.
Då ban vid denna tid gjort bekantskap
med Jules Barbier och Michel Carré —
de bekanta teaterförfattarne, hvilka
tillsammans äfven skrefvo libretton till
Meyerbeers »Dinorah», först nppförd
samma år som Gounods »Faust»
upp-drog han åt dem att lemna honom en
text och gjorde dem uppmärksamma på
Goethes »Faust». Dessa funno ämnet
tilltalande, och äfven direktören fcr
Théåtre lyrique, Carvalho blef vunnen
för saken. Men Gounod skulle ej vinna
sitt mål så lätt. Då han hade sitt
verk till hälften färdigt, underrättade
honom Carvalho, att tea‘ern
Porte-Saint-Martin förberedde en stor melodram
»Faust», och förklarade det för oklokt
att i framställning af samma ämne
konkurrera med en teater, som säkerligen
genom praktfull inscenering och
pompös utstyrsel skulle draga åt sig den
allmänna uppmärksamheten. Han
öfver-talade derför Gounod att låta det
begynta verket hvila och taga itu med
ett annat, en komisk opera. Den
skapelse, hvars uppkomst föranleddes af
denna uppmaning, var operan »Le Mé-

• Porträttet i detta nummer är å Just.
Ce-derquists atelier etsadt efter en fotografi, som
på anvisning af v. lmradsholding Joh.
Nilsson välvilligt öfverlemnats af fotografen, frk.
Hanna Forthmeiier, i Wexiö. Red.

dicin malgré lui» (»Läkaren mot sin
vilja», uppförd i Stockholm 1864) med
text efter Moliéres bekanta fars. Det
var Gounods första försök i den
komiska genren, och, såsom han sjelf
säger, hans första gifna framgång på
operans område. Efter första
uppförandet af denna på »Théåtre lyrique»
1858 d. 15 jan., Moliére3 födelsedag,
följde på hvarandra nära hundra
föreställningar. *

Emellertid hade melodramen »Faust»
oaktadt den praktfulla uppsättningen
temligen snart försvunnit från
spelli-stan, och så började Carvalho och
Gounod att realisera planen med den
öfver-gifna operan. I september 1858
be-gynte repetitionerna till »Faust», sedan
Gounod d. 1 juli inför direktör
Carvalho föredragit partituret i teaterns
foyer. Fru Carvalho, som då var
närvarande, blef så gripen af Margaretas
parti, att hon sjelf med komponistens
samtycke öfvertog rolen. En ny
svårighet uppstod derigenora, att den som
skulle sjunga Faust befanns icke vuxen
detta parti, så att man få dagar före
den som var utsatt till premieren fann
sig föranlåten att söka någon som kunde
ersätta honom, och en sadan erbjöd sig
i herr Barbot. Denne var efter en
månads förlopp färdig med rolen, och
d. 19 mars 1859 kunde operan första
gången gå öfver scenen. Af de
uppträdande berömmer Gounod i första
rummet fru Miolan-Carvalho, som i
Margaretas rol i rikt mått uppenbarade
den egentliga glanspunkten hos hennes
»så säkra, förfinade och öfverlägsna
| talang», nämligen de lyriska och
patetiska sidorna af densamma, och
efter-lemnade ett oförgätligt intryck.

»Faust» hade, såsom Gounod
berättar, ingen afgörande framgång; »men
den var», tillägger han, »bland mina
verk för scenen det som hittills
skördat största bifallet». Tviflande fragar
han sig dock: »Är dermed äfven sagdt,
att det är mitt bästa verk? Jag vet
det inte.» — Detta tvifvel angående
hans berömdaste arbete finner sin
förklaring deri, att Gounod väl visste
något hvartill han ofta i sina allmänna
betraktelser återkommer — att
framgången för ett sceniskt verk ej endast
beror af dess konstnärliga qvalitet, utan
också af inåuga yttre faktorer, som ej
ha med det inre värdet att skaffa; och
att för honom den dramatiska musiken,
operan, gälde som en underordnad
konstart vid sidan af kyrkomusiken och
symfonien.

Teaterpubliken, yttrar Gounod vid
ett tillfälle, bekymrar sig föga om ett
verks eget värde, betraktadt från
skönhetskänslans och den goda smakens
ståndpunkt; den dömer efter den grad

af intryck och rörelse det åstadkommer,

* Det är märkvärdigt nog, att icke nutidens
teaterdirektioner upptager denna till ord som
musik verkligen kvicka opera på repertoaren.

Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1898/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free