Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
servatoriet erhöll han dess
belönings-jeton; en sådan för orgelspelning hade
han redan förvärfvat. Gustaf Hägg
egnade sig nu åt lärareverksamhet i
hufvudstaden och komponerade på
lediga stunder. Bland hans första
arbeten finner man en »Orgelsuite», som
erhöll till förläggare den ansedde
firman Kistner i Leipzig. Denna suite
innehåller Prélude, Pastorale,
Invoca-tion och Marche Triomphale, denna
senare ett prägtigt stycke, som han
vid flera tillfällen låtit höra. Samma
år Hägg lemnade konservatoriet blef
han tillförordnad organist i Klara kyrka,
efter att förut ha tjenstgjort såsom
sådan vid andra hufvudstadens
kyrkor, och valdes med stor majoritet till
ordinarie organist i nämnda kyrka
1893, der herr Hägg sedan årligen
gifvit orgelkonserter med utmärkta
program, upptagande bland annat stora
symfoniska verk, sådana som
konserter af Rheinberger, Jubeluvertyr af
G. Fischer för orgel,
messingsinstrument och stråkorkester. Såsom
bekant hade man äfven under den stora
utställningen härstädes sommaren 1897
tillfälle att höra dir. Ilägg konsertera
på den stora orgeln i industrihallen.
Såsom ett erkännande af herr Häggs
förtjenster som musiker har sedan ett
par år tilldelats honom ett af statens
stipendier för svenska tonsättare. Om
våren 1898 företog herr Hägg en
studieresa till Tyskland och Frankrike,
der han i Paris gjorde personlig
bekantskap med orgelmästarne,
konser-vatorieprofessorerna Ch. Widor och
Alex Guilmant, hvilkas framstående
tonsättningar för orgel, de förnämsta
af nutidens, herr Hägg tolkar med
så stor talang.
Kasta vi nu slutligen en blick på
i Gustaf Häggs tonsättningar, utom de
ofvannämnda från hans
konservatorie-tid, finna vi dem förnämligast utgöras
af orgel- och pianosaker, men bland
dem finnas äfven solo- och körsånger.
I främsta rummet ha vi då att
framhålla hans stora Pianotrio i Gmoll
op. 15, tillegnad Mazerska
kvartettsällskapet härstädes och der första
gången utfärd i slutet af 1896. Detta
verk (utkommet på Leuckarts förlag
i Leipzig) har väckt stor
uppmärksamhet i Tyskland och der mycket
lofordats af kritiken. En anmälare i
Hamburger Fi’emd. Blatt finner denna
trio »med dess lifliga patetiska första
sats, det melodiskt sköna, genom en
tankediger mellansats två gånger
af-brutna andantet, det pikanta, roande
scherzot och den bredt anlagda,
framstormande och harmoniskt rika finalen»
innebära de bästa löften för
tonsättarens fortsatta kompositionsverksamhet.
Näst detta arbete torde Häggs
sorgmarsch vid Victor Rydbergs
jordfästning i sept. 1895 ha gjort honom
mest bemärkt. Under titeln Sorgtoner
vid Victor Rydbergs bar har densamma
utgifvits i pianoarrangement. Den först
utkomna kompositionen af hr Hägg
var, efter hvad vi kunna erinra oss,
en Valse-Caprice för piano utgifven
1891. Efter denna ha sedan utgifvits
följande hans pianokompositioner:
Nä-gra stämning sbilder (Abr. Hirschs förl.),
Sommartankar, 6 pianostycken (op. 14),
La Coquette, Valse de salon, och Valse
lente (Det Nord. Forlag), Stämningar, 4
pianostycken, Fyra pianostycken (op.
18), Elegie till minne af Zacharias
Topelius, Festmarsch, bilaga till denna
tidning 1897 och Fantasistycke i
»Minnesalbum», utgifvet af Abr. Lundquist. i
För orgel har hr Hägg komponerat,
utom ofvannämnda suite, Feststycke
vid Gustaf Adolfs-festen 1894,
Festmarsch och Sorgmarsch samt utgifvit
samlingar af orgelkompositioner:
Preludier, Postludier och Fugor samt
Stämning sstunder vid orgelharmonium.
Äfven för unga pianister har han
utgifvit en väl vald samling lättare
stycken: I ungdomsåren, och för piano
arrangerat nordiska folkvisor, sånger
och dansar, sammanförda i ett häfte
med titel Från Dal och Fjäll. På
det vokala området framstår hans
värderika samling Finlands skönaste
folkvisor i förträfflig sättning.
Solosånger, som af honom utgifvits, äro:
»Farväl», »Amorosa», »Maj»,
»Ungdomsdrömmar» och > Slummersång»,
införd i denna tidnings Musikalbum
1895 (kompon. 1888). Efter hvad vi
försport har hr Ilägg nyligen
fullbordat en symfoni i Ddur för
orkester, hvilken antagligen kommer att
under nästa säsong utföras på någon
af kongliga teaterns symfonikonserter.
I Gustaf Iläggs tonsättningar röjer
sig en musiker med grundliga studier
och ovanligt rik fantasi. Med känsla
för det melodiskt sköna förenar han
förmåga att frambringa äfven i
rytmiskt och harmoniskt hänseende
in-ti-essanta tonskapelser. Ofta nog
öf-verraskar han visserligen med en viss
ungdomlig dristighet i sina
harmoniföljder, men han öfverskrider dermed j
icke skönlietsmåttet, så som händelse
är med en mängd komponister i vår
tid. Till hr Häggs karakteristik må |
vi som slutpunkt i denna uppsats
anföra hvad om honom yttras i den
tyska tidskriften »Musikwelt» vid an- \
mälan af hans pianotrio. »Han röjer
häri», heter det, »en ungdomlig
frihets-sträfvan och ett stormande nutidslynne.
Fastän kompositionens stundom
svärmiska dunkel låter oss ana dess
upp-hofsmans »Sturm-und-Drang»-period
kan detta ej förringa arbetets
förtjenster, ty livarje sida i denna trio
vittnar om en ande, hvars fantasi och
förmåga peka mot framtiden. Vi skola
lägga märke till namnet Hägg, som
oaktadt sin korthet torde komma att j
intaga ett betydande rum.»
—i—
Ur E. von Hartmanns
Estetik.
ii.
De fria konster, som bero på
rum-tidlig rörelse och således förmedlas
genom »rörligt ögon sken och
öron-sken», äro enligt Hartmann de
mimiska. Först möter oss då det rörda
ögonskenets konst eller »den abstrakta
åtbördsmimiken», som dels är
orytmisk och kallas pantomiinik (stumt
spel), dels rytmisk och blir då
dans-mimik eller »uttrycksfull dans».
Förbinder sig åtbördsmimiken med
språkmimiken, så att de stå i vexelverkan
och framkalla hvarandra, då uppstår
skådespelarkonsten, som förhåller sig
till dansen såsom måleriet till plastiken.
Under det att enligt Hartmann
skådespelarkonsten äfven kan liafva ett ofritt
konstskönt till ändamål, måste
der-einot operasångkonsten, som uppstår
genom förbindelsen mellan åtbörd och
uttrycksfull sång, alltid liafva en rent
estetisk verkan. Åtbörderna blifva i
operan mindre lifliga än i skådespelet,
enär hon är mindre dramatisk och
mera lyrisk än detta med undantag
af den grekiska tragedien, som också
i många afseenden står den moderna
operan närmare än det moderna
dramat. Sångåtbördsmimiken lägger
således, liksom plastiken och
språkmi-miken, an på formal skönhet, på
stiliseringen, men bör akta sig för att
stelna i stereotyp och schablonmessig
konventionalitet.
Återstår nu att omnämna den enkla
fria konst, som grundar sig på
fantasiskenet, eller poesien. Språket är dock
endast ett om än oumbärligt vehikel
för att frambringa det poetiska
fantasiskenet; och detta är, till skilnad från
andra slag af fantasisken, icke blott
det i fantasiens potens upphöjda
sinneskenet, utan specielt
inbillningskraf-tens genom de poetiska orpens
suggestion utlösta spel. Poesien är
således icke blott rumlig eller tidlig utan
en rörelsens rumtidliga konst liksom
mimiken; den är också den mest
universella, mest andliga och derför den
högsta bland konsterna.
Poesiens inledning i epik, lyrik och
dramatik är analog med indelningen
af varseblifningsskenets konster i
bildande, toniska och mimiska. Träder
sjelfva handlingen i förgrunden och
ger sig ett uttryck i spelet r- ehuru
det icke nödvändigt måste utföras —,
så uppkommer dramatiken, som är
en syntes af de ljåda föregående
arterna, den åskådliga objektivitetens
och den känslomessiga subjektivitetens
sferer. Man har indelat dramat efter
modifikationerna i komedi och tragedi,
och till dessa liafva somliga lagt
för-soningsdramat, som motsvarar det
rörandes modifikation, hvilken man i
epik och lyrik och numera ofta i
dramatiken icke skiljer från det tragiska;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
