- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 26 (1906) /
13

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 20 Jan. 1906 - Musikbref från Göteborg af H—t - Musikrevy från Italien. II, af Anteros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bohlin, herrar C. A. Holmqvist och
Sindy Nilsson samt orkesterföreningens
orkester.

Det sköna verket fick ett ganska
gode utförande. Körerna klingade
vackert, isynnerhet herrstämmorna. Af
solisterna förtjenar fru Afzelius att
nämnas i första rummet. Den sköna
stämman, det konstnärligt säkra
utförandet och det beherskade och dock
uttrycksfulla föredraget gjorde, att man
med stort nöje lyssnade till henn3. Fru
Morales’ utförande af sopran partiet bör
äfven framhållas, ej minst på grund af
det själfulla föredraget.’ Särdeles
lyckligt var utförandet af den stora arian:
»Hör mig, Israel!» Endast skada, att
röstresurserna äro i minsta laget för en
så stor lokal som Konserthuset. Elias’
parti sjöngs af herr C. A. Holmqvist,
en ung baryton sån gare med präktig
röst och goda ansatser till intelligent
föredrag. Ett så fordrande patti som
Elias’ kräfver dock en mer rutinerad
representant, äa herr H. ännu kan
sägas vata. En viss osäkerhet och oro
jämte ett för litet vårdadt textuttal
inverkade ofördelaktigt på
framställningen af den myndige profeten, som just
bör verka genom lugn, värdighet och
ädelhet. Hr Sandy Nilsson, som
utförde tenorpartiet, har en vacker och
god röst, men är ännu alldeles
otillräcklig för eu sådan uppgift. Särdeles
vackert verkade den af fruarne Mrax
och Afxelius samt fröken Stenhammar
klangskönt och säkert utförda terzetten
i andra afdelningen. Orkestern skötte
ackompagnementet rutineradt, men
tem-ligen ointresseradt. Undras, om icke
Filharmoniska sällskapet äfven i
ekonomiskt afseende skulle vinna på att
för sina stora konserter engagera
genomgående fullt förstklassiga solister.
Att, som nu, ha ett par partier väl
och ett par otillräckligt besatta verkar
förstörande för hela det framförda
verket. Vid biträde af verkligt
framstående artister torde tilloppet af åhörare
blifva större och derigenom de högre
omkostnaderna betäckas.

Musikföreningen gaf sin första
kain-marmusik-soirée för säsongen den 4
dec. i Handelsinstitutets sal under
medverkan af Anton Svendsen —
Neruda-kvartetten. Programmet utgjordes af
Beethovens kvartett A-dur op. 18,
Mozarts kvartett D-moll samt Brahms’
pianokvartett A-dur op. 26 med fröken
Johanne Stockmarr vid Malmsjöflygeln.
Utförandet af samtliga nummer var
särdeles godt. Främst i intelligent
uppfattning och stilfullt utförande
stodo de båda klassiska verken. Fröken
Stockmarr8 klara spel och mjuka
anslag gjorde sig väl gällande.

Göta P. B:s sångkör gaf under herr
Ruben Liljefors1 ledning en populär
konsert i Konserthuset den 7
december. Programmet upptog i första
afdelningen fem manskvartetter, som
åter-gåfvos med god röstklang och
precision af den ej synnerligen talrika
kören. Tredje afdelningen utgjordes af

Södermans bekanta Bondbröllop», som
sjöngs stämningsfullt och vackert och
med behörig — kläm. Mellan dessa
båda afdelningar uppträdde den ofvan
under Filharmoniska sällskapets
konsert omtalade unge tenorsångaren herr
Sandy Nilsson med några sånger vid
piano. Det visade sig äfven här, att
herr N. gjort bäst uti att uppskjuta
ett offentligt uppträdande till dess mera
mognad vunnits.

H—t.

Musikrevy från Italien.

ii.

Koma, 20 dec. 1905.

Medan här i sjelfva metropolen
under förevarande säsong hittills ej den
ringaste operanovitet förekommit,
haf-va i flera andra städer, särskildt i norra
Italien, åtskilliga nya musikdramatiska
verk med mer eller mindre succes gått
öfver scenen. Hederspriset b’and dessa
torde böra tillerkännas Filippo
Gug-lielmis lyriska tragedi »Le Eumenidi»,
som för något öfver en måoad sedan
några gånger representerades å den
lilla staden Trevisos »Tealro Sociale».
Det är att hoppas, att detta ej allenast
med hänsyn till sina intentioner utan
äfven i fråga om deras genomförande
verkligt nobla och storslagna verk icke
må hemfalla åt glömskan, och att det
måtte ernå den universella framgång,
det i så hög grad förtjenar både
genom den på grundvalen af Wagners
principer komponerade och af äkta
klassisk anda uppfylda musiken som
genom Fausto Salvaioris af Aiskylos’
»Orestias» inspirerade, sannt poetiska
och på dramatisk styrka rika diktning.
I likhet med Weingartners » Orestes
»-trilogi har Guglielmi för afsikt att
låta sin »Eumenidi» bilda en länk i
en cykel af tre musikdramer, hvaraf
den första och sista ännu äro
ofullbordade. — Endast såsom ett
aktnings-bjudande, men förmågan öfverstigande
försök att behandla ett beslägtadt
ämne måste man beteckna Luigi Illicas
på Aiskylos’ »Agamemnon» grundade
opera »Cassandra» med musik af
den unge mai-stron Vittorio Guecchi,
för ett par veckor sedan under Arturo
Toscaninis ledning uppfördt f. f. g. å
Bolognas »Teatro Comunale» med Elisa
Bruno i titelrollen samt i Agamemnons
och Klytaimnestras partier Giuseppe
Borgatti och Salomea Krusceniski, af
hvilka den senare kort förut bidragit
till den lyckliga utgången
dersamma-städes af Puccinis »Madama
Butterfly» ’), den förre jemväl har
triumferat såsom hjelten i Wagners
»Sigfrido» (»Siegfrid»).

I Milano har, efter vanligheten,
redan innan »Scalas» öppnande den 18

* Jfr. Sv. Musiktidn. 1905, n:o 2.

dec. med Catalanis »Loreley»
utvecklats en ganska liflig
operaverksamhet. A »Teatro dal Verme», hvars
salong ändtligen i höstas blifvit
påkostad en smakfull renovering —
byggnadens yttre är alltjemt lika tarfligt
som förut — har uppförts »Madama
Butterfly», hvilken nu äfven här, med
Angelica Pandolfini i titelpartiet, som
genom hennes högdramatiska talang
erhöll sin rätta tragiska relief, rönte
fullaste erkännande, och »1’Ebrea»,
(Judinnan»), Halevys antikverade opera,
der den eminenta basisten Francesco
Namrrini fängslade intresset med sin
Eleazar. Derefter har framförts ett
löftesrikt arbete, »Giovanni
Gallu-rese», af den unge tonsättaren Ilalo.
Hittills och med rätt stor framgång
gifvet endast i Torino, hugnades denna
historiska melodram äfven i Milano
med ett sympatiskt mottagande, icke
minst tack vare Edoardo Garbins och
Adelina Stehles öfverlägsna
framställningar af titelrollen och det kvinliga
hufvudpartiet.

Af andra nyheter, för öfrigt
mindre betydande, å »Dal Verme» må
allenast nämnas Renalo Virgeiios i
likhet med sistnämnda verk, men i en
senare tid, till Sardinien förlagda
»Jana», hvarest Pietro Schiarazz*,
sjelf af sardisk börd, formligen
excellerade i tenorpartiet. — »Teatro Lirico
Internazionale» har, i öfverensstämmelse
med sin kosmopolitiska tendens, i höst
bjudit på en kort slavisk säsong,
bestående af den czekiska och den polska
operans banerförare Smetanas och
Mo-niusrkos*) förnämsta arbeten, »La
sposa venduta» (Verkaufte Braut»)
och »Halka», interfolierade af
Massenets för endast maskulina röster
skrif-na, mystisk-satiriska musikdram »Le
jongleur de Notre Dame», den
elegante franske mästarens näst sista,
bizarra tondikt. De skulle efterföljts
af Padereirskis — den illustre pianistens
»Manru», men på grund af
betydande ekonomisk förlust måste »stagionen»
i förtid afbrytas.

Apropos Milano, må det tillåtas oss
ett, om ock flyktigt omnämnande af
Verdis derstädes för ålderstigna
musiker grundade hem, »casa di riposo»
med sitt intressanta verdianska
museum, bland annat innehållande ett
stort antal »reliker», särskildt en
samling utmärkta porträtt i olja och
marmor af stiftaren och hans familj samt
de präktiga troféer, han i rikt mått
skördade .under loppet af sin långa
och ärorika lefnad, äfvensom, i
främsta rummet, med hans i sin
konstnärligt präktiga utsmyckning
utomordentligt stämningsfulla grafkapell, ett sann-

* Den i Sverige relativt föga kände
Stanislaus Moniuszkos (f 1872) af en
glödande fosterlandskärlek inspirerade musik,
jemväl hans synnerligen karaktäristiska
kör- och dans-kompositioner, lida deraf,
att han ej helt lyckats i sin sträfvan att
sammansmälta den italienska oeh den
tyska »skolans» principer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1906/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free