Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 Oktober 1908 - Musikbref från Danmark och Tyskland, af Anteros - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telramund, frk. Francis Røse-Elsa *)
och fru Plaichinger-Ortiud, var
åter-gifvandet af den beskaffenhet, att man
väl kan fatta det ifrågavarande
föreställningar oaktadt de höga
biljettpriserna — parkett: 10 mark städse
draga fulla hus.
Trots pressens stränga dom, att ej
tala om den oerhörda konkurrensen i
Berlin på det sceniska området, utgör
den stora historiska pantomimen
Sar-danapal, en ny bearbetning af Paul
Taglidnis gamla balett med samma titel,
alltsedan dess uppförande på kejsarens
speciella önskan vid »parad
-representationen i »Opernhaus» d. 1 sept., eu
kollossal attraktion och Hans Majestät
sjelf försummar sällan att närvara, då
hans senaste favoritpjes står på
programmet. Det kan ej heller förnekas,
att densamma med sina pompösa
tempel-och palatsinteriörer, sina karaktäristiska
svärds- och odaliskdanser **) samt en
syperb och i minsta detalj stiltrogen
utstyrsel är af utomordentlig
effektverkan, ytterligare förhöjd genom den
af hofkapellmästaren i Wiesbaden, prof.
Josef Selliar, enligt uppgift, med fri
användning af assyriska originalmotiv
och enskilda delar af det ursprungliga
partituret, komponerade musiken . . .
alltså i sin helhet en verklig
arkeologisk studie!
Inledt med en prolog, der forntiden
och vetenskapens företrädas af
hofskå-despelerskorna v. Årnaitltl och Lindner,
afslutas ety’cket, hvars äkta
assvrisk-tyska långrandighet ökas genom att
pauserna mellan de af versifierade
monologer föregångna akterna
samman-lagdt upptaga en god timme, med den
i ordets bokstatliga bemärkelse lysande
autodafé, i hvilken Ninives sista
herskare — personifierad af hr Nesper,
jemväl en af de mera betydande
med-lemmarne inom »Schauspielhaus’»
personal — hellre än att lefvande falla
i fiendernas händer jemte sina sköna
kvinnor och omätliga skatter offrar
sig sjelf åt lågorna.
Eugen d’Albert efter K ich. Wagner,
Tiefland efter »Parsifal»! Att döma
af den af undert. å »Kom. Oper»,
hvarest den förres till upptagande å
Stockholms operan afsedda musikdrama
på mindre än ett års tid gifvits öfver
hundra gånger,***) bevistade senare
hälften af detsamma, är det uppenbarligen
en den veristiska operariktningens
ättelägg. Tyvärr synas den redan i fråga
om handlingen, som här af författaren
Rudolph Lothar, förlagts till Spanien,
■) I likhet med ett par andra af
teaterns sujetter, Geraldine Farrur nrli
tenn-ren Mallenpan af nordamerikansk börd.
**) förutom dessa under andta aktens
festo rgie exekverade balettnummer
förekomma inga dylika sä när som pä ett af
Sardanapals favnritslafvinna, alias»
kårens primadonna delTEra i slutscenen
dansadt »solo».
***) Än mera tur har förstnämnda teater
haft med Offenbachs fantastiska opera
Hojinans Erzählungen (»11 s sagor»), som
derstädes redan uppnätt en 4(10
föreställningar.
i förspelet uppe bland Pyreneerna samt
i styckets begge akter, hvilka försiggå
i ett och samma »rum» hos den
för-mögue patronen Sebastiane på det
kata-loniska låglandet hvaraf pjesens
namn —, för uppnående af största
möjliga realism rent af lägga an på
att verka motbjudande. Slutet är
verkligen packend i all sin ohöljda
brutalitet, då herden Pedro för att befria
sin älskade Marta, jemväl i Sebastiånos
tjenst, från hans lystna »avancer»,
stryper sin husbonde. I afseende på
utförandet under »Komische Oper’s
italienske kapellmästare Egisto Tangos
förtjenstfulla ledning må allenast
anföras, att det kvinliga hufvudpartiet
hade en utmärkt framställarinna i Maria
Labia — Faustas syster*) —- och att
den nyengagerade barytonsångaren
Rudolph Hotbauer i Sebastiånos roll
dokumenterade sig såsom en i allo
betydande ackvisition.
Anteros.
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. teatern.
Okt. 1. 14. Tschaikowsky: Lugen
One-gin.
:2. Thomas: M ignon.
3. Meyerber: Nordens stjärna.
4, 11. Au ber: Fra Diavolo
(Matiné).
4,7,10, 12. Puccini: Madame Butterfly.
5. Verdi: Den vilseförda.
6. Mozart: Figaros bröl/op.
8. Gounod: Romeo och Julia.
0, II. Eugen d’Albert: Låglandet
(Tietland). Musikdrama i ett
förspel och 2 akter efter A.
(utimera af Rudolf Lothar.
Öfvers. af Sven Nyblom.
(Marta, Nuri: fru Eizell, frk. Hesse:
Pepa, Antonia, Rosalia: frkn.
Hagergren,j Hulting, fru
Man-dahl: Sebastiauo, Pedro,
Nan-di, Tommaso, Moruccio: hrr
Strömberg, Nyblom,
Hennarts-son, Sjöberg. Stiebel.)
13. Eugen d’Albert: Låglandet
(Marta, Nuri: fru Schjerven,
frk. Larsen: Sebastiauo,
Moruccio: hrr Eorsell, Oscar).
Oscarsteatern.
Okt. 1 — 14 I. Clerice: Flickorna
Jackson.
0, 11. Niniche (Matiné).
Musikal, akademien.
Okt. 6, 14. Konserter af miss Katlileen
Parlov; biträdande pianist:
Mr C.harlton Keith.
8. Konsert af fru Aino Ackté.
Ackompanjatris: frk. Martha
Ohlson.
l>, 12. Konserter af kammarsångaren
Alexander II ein em an n.
Biträdande ackomp.: fru Lina
Coén.
*) Väl ännu ej glömd al stockholmerne
sedan hennes anställning vid vår kgl.
operaseen för femton år sedan.
Det må erkännas att arbetsordningen
vid operan och det goda resultatet
deraf under den nya regimen är
aktniogs-bjudande. På koitare tid än två
månader har två betydande nyheter,
»Madame Butterfly» och »Tiefland samt
en repris, så godt som nyhet äfven
den, nämligen »Nordens stjärna , gått
öfver scenen och de båda förstnämnda
dertill med dubbel besättning af
huf-vudpartier. För utförandet af
Pucci-nis och Meyerbeers ofvanuämnda verk
ha vi redogjort i föregående nummer
äfvensom i det sista för textiuuehallet
i d’Alberts »Tiefland», som här fick
titeln Låglandet» i öfvereusstämmelse
med den tyska operan. Med handling
efter en spansk dram. af A. Guimera,
är den i nyare deklamatorisk, dialogisk
stil, ej en gång versifierad, och
handlingens innehåll veristisk med skarpa
lidelser och djupt tragiska moment,
men äfven inblandade komiska element,
såsom de tre tjänstflickornas
uppträdande och deias scen med
mjölnar-drängen. Äfven Sebastiånos sång vid
gitarren, hvari bondfolket, instämmer,
bär drag af den komiska operan, äfven
i fråga om musiken, hvilken från denna
lånat ett och annat i populärt
melodisk stil, såsom vid Sebastiånos
samspråk med Pedro i förspelet och vid
flickornas uppträdande. En och annan
gång förekommer korta talade dialoger.
Aled det tragiska innehållet i den på
det hela underhållande pjesen, som
bjuder på rätt mycken omvexling,
försonas man till slut, oaktadt det
hemska mordet på bofven i stycket, då i
olikhet med andra veristoperor, de
båda älskande »få hvarandra» såsom
det skedde »i den gamla goda tiden.»
Tonsättaren begagnar sig ej af
ledmotiv i egentlig mening, men eu och
annan tonstrof upprepas mer än en
gång till tecknande af situationen,
såsom t. ex. klarinettens herdemelodi
som höres från scenen i förspelets
början. I detta har Pedro vackra
saker att sjunga, såsom hans hälsning
till solen, likaså Tommaso vid flera
tillfällen, och i sista akten förekommer
en verklig kärleksduett mellan Märta
och Pedro med präktig musik i en
stegring som påminner om den stora
duetten i »Aida mellan Radames och
Aida. Den lilla Nnris naivitet är
ypperligt musikaliskt tecknad. Vid
operans uppförande här, äfvensom i den
tryckta texten, är Nuris saga om S:t
Mikael och satan utesluten. Musiken
till den med sina komiska kvintföljder
är emellertid rätt lyckad.
Beträffande utförandet kunna vi
endast yttra oss om den första
rollbesättningen. Fru Eizell uppbar Martas
tragiska roll mycket förtjenst fulltbåde
till sång som spel; Nuri hade en i allo
intagande representant i fröken Hesse
och de tre lifliga flickorna skötte sig
väl med sin nyfikenhet och sitt
hånande af den staikars Marta. Herr
Nyblom gaf eu lyckad framställning
af herden Pedro och som Tommaso ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
