Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 1 April 1910 - Carl Reinecke † (med porträtt) - Helmer Strömberg † - Ett teatermuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har utgifvit af sådana 4
Piano-konserter, 1 Kvintett, 1 Kvartett, 7
Trior, 3 Violoncellsomter, 4
Violinsonater, 1 Fantasi för piano och violin
(op. 1*»0), 1 Flöjtsonat (op. 167), 1
4-händig och flere 2-händiga
Pianosonater och -sonatiner, äfvensom
åtskilliga mindre piauoverk,
Fantasistycken, Capriser etc. — Af hans
öf-riga verk kunna framhållas: den stora
operan Konung Manfred, enaktsoperan
Der vierjährige Posten, två komiska
3-akts-operor: Auf hohen Befehl (1886)
och Der gouverneur von Tours,
sångspelet Ein Abenteur Handels, oratoriet
Belsazar, 2 Messor, musik tili Schillers
Teil, kantaten Hakon Jarl för manskör,
soli och orkester, konsertarierna
Mirjams Siegessang (sopran), Das
Hindumädchen (allt) och Almansor (baryton):
vidare: Die Flucht nach Ägypten för
manskör och orkester,
Sommertagsbil-der (körverk 1881), de sex
sagodikterna Schneewittchen, Dornröschen.
Aschenbrödel, Vom Bäumchen, das
andere Blätter hat getrollt. Die wilden
Schuäne (frnntimmerskör med soli och
piano) samt Die Teufelchen auf der
Himmelswiese; det cykliska verket Von
der Wiege bis zum Grabe (för soli och
piano). 20 Kanons för
fruntimmerröster med piano (op. 100 och 156);
dessutom 3 Symfonier, 1 Serenad för
stråkorkester (op. 242); uvertyrer:
Dame Kobold, Aladin, Friedensfeier,
Festuvertyr (op. 148), In mem:riam,
(Introduktion och fuga med koral för
orkester, till F. Davids minne),
Ze-nobia, Zur Jubelfeier (op. 166),
Prolo-gus solemnis (op. 223), An die
Künstler (med slutkör); Präludium und Fuge
for stor orkester med slutkör
»Gan-deamus igitur» (op. 244), Trauermarsch
(op. 200, vid Kejsar Wilhelm I:s död).
Vidare 1 Violinkonsert, 1 violoncellkon
sert, Konsert för harpa (op. 182), 4
Stråkkvartetter m. m.
Vid 80-årsdagen utkom af Reinecke
-hos Breitkopf & Härtel Acht nette
Kinderlieder für 2 Singstimmen mit
Begleitung des Pianoforte: 1 »Am
Hochzeitstage der Schwester», 2 »Die
kleine goldnen Sterne», 3
Eichhörnchen», 4 »Das Kirchlein im Dorfe», 5
»Zigeuner im Walde», 6 »Bachstelze»,
i »Der Schwan», 8 »Knabe und
Papagei ».
Reineckes allra sista verk kom några
dagar före hans död färdigt från
not-stickarn och har i dessa dagar utsändts
från förläggaren Breitkopf & Härtel.
Det är ett 4:händigt verk för ungdom
efter Andersens »Saga om
Svinaherden». och Reinecbe har försett det med
motton i början af styckena.
Reineckes 80-årsdag fiirades i
Leipzig med tre dagars musikfester,
börjande d. 22 juni med en konsert i
Gewandhaus. Programmet, endast
innehållande jubilarens kompositioner,
upptog hans symfoni i C-moll,
violon-cellkonserten i D-moll, de två sista
satserna af pianokouserten N:o 1 i
Fiss-moll, uvertyren till »König Man-
fred» och sånger. Den 24 juni
upp-tördes på »Neues Theater» hans
komiska opera »Der Gouverneur von
lours», hvarefter han firades med
fackeltåg och serenad af
sångarför-bundet »Teutonia».
Äfven i Stockholm tirades den
80-årige tonsättaren, såsom förut nämnts,
af Musikaliska akademien, till hvars
ledamot Beinecke redan 1875 blef
invald.
t
Helmer Strömberg.
Söndagen den 6 mars afled här f. d.
operasångaren Helmer Strömberg efter
flerårig sjuklighet. Då han i slutet
af 1908 fyllde 60 år meddelades här
hans porträtt och biografi, hvarför vi
nu vid hans bortgång endast lämna
följande kortfattade nekrolog.
Anders Christian Helmer Strömberg
föddes d. 29 nov. 1848 i Linköping.
Efter att i skola och vid universitetet
ha gjort sina litterära studier började
han idka sångstudier för Fritz
Arlberg. På våren 1871 debuterade han
på Operan såsom Sarastro i
»Trollflöjten», och på hösten samma år hade
han sin andra debut — som
guvernören i »Don Juan». Han fick nu fast
engagemang vid Operan, som han
dock påföljande året lämnade för att
fullkomna sin utbildning såsom sångare.
Men 1875 återvände han till Operan
och kvarstod sedan till 1894, då han
på grund af sjukdom nödgades dra
sig tillbaka.
Bland de många roller, dels på det
allvarliga, dels på det komiska området
han utfört må nämnas, utom de båda
redan angifna, Marcel i
»Hugenotter-na», Walter Fürst i »Wilhelm Teil»,
priorn i »Leonora», Silva i »Ernani»,
Kasper i »Friskytten», Lothario i
»Mignon», landtgrefven i »Tannhäuser»,
Bartholo i »Barberaren» och »Figaros
bröllop», Campo Major i
»Kronjuvelerna», lord Tristan i »Martha» m. fl.
En son till honom är operasångaren
Frithiof Strömberg.
––-&–––
Ett teatermuseum i
Stockholm.
Med anledning af att vid Svenska
Teaterförbundets senaste sammankomst
dess föredragningslista bl. a. upptagit
frågan om möjligheter finnas för ett
snart realiserande af tanken på ett
svenskt teatermuseum, torde vara af
vikt att för de många för saken
intresserade påpeka, att ett sådant sedan
länge är planeradt för att ställas i
samband med det sedan ett tiotal år
befintliga, numera ganska betydande
Musikhistoriska museet. Redan vid
startandet af detta museum — hvilket
man kan säga hade sin upprinnelse
från den med 1897 års stora
utställning förbundna Teater- och
Musikutställningen — var det en önskan hos
en af iniativtagarne att förr eller
senare söka utvidga detsamma till
omfattandet äfven af föremål direkt
anknytande sig till sceniska konsten.
Medel saknades dock för att
omedelbart sätta denna plan i verket, men
det oaktadt uppgaf man dock aldrig
hoppet om idéns förverkligande, utan
man 6ökte under hand att, om också
i mindre skala, samla till ett
teatermuseum, och i november 1905
utfärdades i pressen ett upprop till
allmänheten att bidraga till syftets vinnande.
Detta upprop var af följande lydelse:
t Ett teatermuseum i Stockholm.
Vid olika tillfällen har, såväl
offentligt som enskildt, framhållits
önskvärdheten af att söka åstadkomma ett
museum för sådana till den sceniska
konsten hörande föremål, som kunna
för densamma äga betydelse i
instruktivt hänseende, eller eom böra bevaras
till eftervärlden i deras egenskap af
bidrag till våra svenska teatrars och
våra sceniska konstnärers historia.
Grunden till ett museum med syfte
att tillvarataga och samla sådant, som
med den sceniska konsten har samband,
är, kan man säga, redan lagd. I det
sedan flera år existerande
Musikhistoriska museet, hvars intresseområde
helt naturligt omfattar en hel del af
hvad till musikalisk-scenisk konst hör,
finnes redan åtskilligt som uteslutande
är belysande för den sceniska konsten,
och dessutom hafva flere denna
konstart närstående personer gifvit löfte om
särdeles värdefulla bidrag till en sådan
samling. (>m man därtill lägger att
ett blifvande teatermuseum kan
påräkna att som deposition få monaga
en del vid Kungl. Teatern befintliga
äldre, teaterhistoriskt värdefulla
kostympersedlar och andra föremål af intresse,
så är ju redun därmed en god början
gjord. Meningen vore att med
Musikhistoriska museet framdeles förena den
sålunda nyblidade samlingen.
Musikhistoriska museets styrelse
tilllåter sig därför göra en vördsam
hemställan tiff dem, som äro i besittning
af sådant som för en dylik samling
kan vara lämpligt, att bidraga till
idéns förverkligande. Till ledning i
detta afseende må här nämnas något
af hvad ett teatermuseum skulle
omfatta:
1. Äldre och n3rare dekorationseskisser
och modeller till teaterdekorationer
samt kostymbilder.
2. Mise-en-scéner och allt hvad som
med artistisk regie äger samband.
3. Bilder och planer öfver svenska
och större utländska teatrar jämte
uppgifter om desammas byggnad,
utrymme m. m.
4. Teaterlitteratur: biografiska skrif
ter och teaterhistoriska arbeten,
tryckta och i manuskript, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
