Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 3 Oktober 1910 - Musikens ursprung - Nuvarande operahusets första decennium - Postskriptum till Anteros’ musikbref i förra numret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket ä’o också många af
naturfolkens kördunsar dramatiska och mest
djurpantomimer; innehålla alPså en
framställning af jagten, hvnrvid det
kommer un på noggrannt aktgifvande
på och framställande af
djurkaraktären. Krigarens vapendansar gifva en
bild af s’riden likasom jordbrukarens
mimiska dansar tagi motiv fråu
skördarna, fruktplockningen och dylikt.
Af-ven det grekiska dramat var att börja
med en djurpantomim och namnet
tragedi tyder på bocken (tragos) som i
herdefolkens landtmannalif spelade
kuf-vudrollen. Naturligtvis framgår af det
sa^da uppfattningen af dramat såsom
en förening af Here konster icke
träffande för den äldsta tiden. D,.us
(pantomimen) och musik bildade en
enhetlig, oskiljaktbar uttrycksform, språ- |
ket tillkom först i en senare tids ut- |
veckling när behofvet af detaljerad
utbildning och tjrdligare förklaring af
ämnet gjorde sig gällande.
Musikens uppstående ur dansen
förklarar också den omständigheten, att
naturfolken hade en mycket utvecklad
känsla för rytmen. Däremot vacklar
den till få toner inskränkta melodien
ofta ganska mycket i afseeude på in- j
tonation och tonsteg. En fullkomlig
bisak är texten, hvars ord såugaren
framställer och sammandrager helt
godtyckligt, ja ofta sjunger på alldeles
betydelselösa ljud. Såsom rester af
sådana ljud kan man betrakta
folkvisornas tralalla, rivallera, dndelidu
etc. Först på en högre kulturgrad
uppstå egentliga sångtext r, hvars enkla,
mest från alldagltga företeelser lånta
innehåll uttryckas i få oupphörligt
upprepade satser. Nordpolsfarare b! i f va.
af Grönlands innebyggare hä’sade med
en sång öfver de enda orden »0, store
höfding! och Sudaneserna använde en
enkel toufras af ett par toner, som
upprepades ett tjugutal gånger och
öfver hvars textbetydelse sångarne ej
kunde lämna besked. Då de äldsta
sångerna ännu icke hade några ord till
text, kan melodien omöjligen ha
uppstått af språkets naturliga tonfail,
särdeles då orden sjungas uuder fri
behandling och godtycklig ställning i
satsen. Recitativet, hvari Spencer såg
musikens urform, förekommer först när
språkets utveckling tillåter
sammanhängande berättelser.
(Forts.)
Nuvarande operahusets
första decennium.
Det var den MO november 1891,
som sista föreställningen i det gamla
109-åriga operahuset, Gustaf UI:s
»Pa-triis musis» helgade konsttempel,
ägde rum. Afskedsforeställniogen
inleddes med ea prolog af C. Ii.
Nyblom, framsagd af hr E. Hillberg,
därpå följde ett inhemskt operaverk, llull-
ströms »Den berglagua», de fyra
första akterna, med gästuppträdande af
grefvinnan Mathilda Grabow Taube som
IngeUorg och fru Charlotte Strandberg,
som Ragnhild; slutligen gafs ett »efter
spel» benämndt »Sånggudinnornas
af-skel», författadt af Franz Hedberg,
melodramer — sång bakom scenen —
och tablåer ur på denna scen gifua
operor. Den förhyrda Svenska
teatern blcf nu fältet för operans
verksamhet, fortfarande under
hofkapell-mästaren Conrad Nordquists ledning
alltsedan 1888, och första
operaföreställningen där ägde rum d. 26 dre.
1891. Följande år på hösten
efterträddes hr Nordquist af kammarherre
Axel Burén som operachef, och d. 3
juni 1898 uppfördes operans sista
föreställning i denna lokal. Det dröjde
emellertid till d. 19 september, innan
det nya operahuset kunde öppnas för
allmänheten. Detta skulle, efter hvad
som planerats, ha skett med
uppförande af en ny svensk originalopera.
Två sådana verk täflade om äran
därtill, nämligen Andr. Hallens
»Yalde-marsskatten» och Willi. Stenhuminars
»Tirfing», men ingendera blef färdig
till operahusets invigniDg. åfan hade
då tänkt på Webers »Euryanthe», som
icke gått öfver svensk operascen sedan
i dec. 1838, då den endast upplefde
4 representationer. Emellertid uppgafs
denna plan, och programmet för den
högtidliga invigningen upptog i stället
först en af C. R. Nyblom författad
kantat med musik af Ivar Hallström,
sedan A. F. Lindblads opera
»Frondö-rerna* och slutligen två akter af Franz
Berwulds »Estrella di Soria».
Lindblads opera uppfördeä först 1835 och
upptogs åter med några förändringar
1860; Berwalds »Estrella» uppfördes
första gången i april 1862.
I det följande skola vi lämna en
öfversikt of det märkligare som kan
anföras beträffande operans
verksamhet under nya operahusets första
tioårsperiod. Fullständig
repertoaruppgift för hvarje år skulle upptaga för
stort utrymme.
Efter ett par repriser af
inlednings-programmet uppfördes i september
Bizets »Djamaleh» jämte »På Sicilien»
oeb »Mignon»; i oktober »Muntra
fruarna», »Martha», »Fidelio», »Don
.Tuan», »Pajazzo» och »Wilhelm Teil».
I »Muntra Fruarna» utförde hr
Elm-blad Falstaffs roll, i »Marta» återgafs
lad}’ Harriet af fröken Fernquist (sed.
fru Bartels) och lord Tristan af herr
Oscar Bergström. I »Fidelio»
innehades titelrollen af fru Östberg, och
hr Elmblad sjöng Rocco. Fröken
Nordin debuterade fortfarande som
Elisabeth i »Taunhäuser». Den 24 okt.
gjorde hr Bygren sin första
operadebut såsom guvernören i »Don Juau».
— Under november utförde frökeu
Anna Thulin (Hellström Oscar) för
första gången Marie i »Regementets
dotter» och likaså fröken Liva
Edström Azucena i »Trubaduren». —
I Lnrjan af december, den 5:e,
inträffade premiären af Wilh. Stenhammars
Tirfing, mytisk sagodikt i 2 akter,
med för- och efterspel af Anna Boberg.
Den 15 dec. firade fru Caroline
Östberg 25 års jubileum som scenisk
sångerska. I slutet af året
återupptogs »Hvita frun på slottet Avenal»,
och som julpjes »Yermtändingarüa»,
mest uppförd som matinépjäs. 3:e
sym-fonikonseiten gafs den 17 dec. med
Beethoven program, då pianisten frök.
Astri Andersen utförde
pianokonserten i G dur.
189!). På nyårsdagen gafs »Tirfing»,
dagen därpå Don Juan», med följande
rollbesättning’5: Anna, Elvira, Zerlina,
återgåfvos af resp. fröken Hultiug,
fru Östberg, fröken Thulin; Don Juan,
guvernören, Don Octavio, Leporello,
Maz-tto af hrr Forsell, Sellergren,
Lemon, C. Lejdström och Bergstiöm.
I »Figaro» utfördes vid midten af
månaden Nedda af fröken Hallgren,
Canlo, Tonio, Beppe, Silvio af herrar
Bratbost, Söderman, Lundmark och
Foisell. Då konung Oscar II fyllde
70 år firades hans födelsedag, den 21
jan., med en festförcställning på operan.
Programmet upptog de första akterna
af Halls’röms »Den bergtagna», hvari
Ragnhild, bergadrottningen och
Ingeborg utfördes af fruarna W.
Strandberg, Linden (Jungstedt) och Lindberg;
bergakungen Kark, riddar Tufve och
Ulf af herrar Ödmann, Forsell,
Bratbost och Lundquist, därpå följde tablå:
Claes Uggla på »Svärdet» 1676, dikt
af Oscar Fredrik (deklam. af hr
Elm-blad) med musik af hofkapellmästare
Richard Henneberg.
(Forts.
Postskriptum
till Anteros’ musikbref, förra numret.
I det ofvan nämnda musikbrefvet
uppgafs basisten Xannetlis dödsdag till
den 8 juli, hvilket bör rättas till 29
juli. — Ytterligare ett remarkabelt
dödsfall är att notera inom den
italienska musikvärlden, där namnet Emilio
Tsiglio förtjänar ett hedersrum, ej
allenast i hans egenskap af syperb
orkesteranförare, som i Italien först
lyckades tillförsäkra en varaktig
framgång åt »Lohengrin» och »Carmen»
ej mindre än åt Boitos »Chef doeuvre»,
hvilket efter sin mindre lyckFga
urpremiär (»Meiistofele» gafs första
gången 1868 i Milano) dirigerades af
honom i Bologna 1875, jämväl med
Nan-netti till protagonist, utan äfven af
tiere melodiösa och spirituella komiska
operor, hvaribland i synnerhet Le
edu-cande di Sorrento (»SkolfFckorna
i Sorrento») och Le donne curiose
* Den här och där angifna
rollbesättning afser hufvudsakligen att p&peku
hvilka artister som tillhörde
operaperso-naicn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
