Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 12 Maj 1911 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - John Forsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Te deuin laudamus» af Sgamhati för
orgel och stråkorkester, »’J’antum ergo»
af 0. Olsson för en röst med obligat
violin (hr Runrquist) ock orgel samt
Wagners »Träume» (båda med fru
Hesse-Lilienberg); till slut Normans
vid Aug. Södermans död komponerade
sorgmarsch och Mendelssohns uvertyr
»Hebriderna». Uppförandet af
»Skapelsen» och Bellmanskörens konsert
erbjöds oss ej tillfälle att taga notis
om.
Den 10 april gafs konsert i Musikal,
akademien af hr Algot Haquinius,
pianist, f. d. elev af konservatoriet.
Debuten var rätt lofvande, särdeles
hvad teknisk utbildning beträffar.
Djupare uppfattning och färgrikare
nyansering återstår för den unge mannen
att tillägna sig. Beethovens sonat,
D-dur, op. 28, som inledde konserten
spelades väl mycket rubato och med
för ringa humor. Därpå följde
Scar-lattis bekanta »Pastorale» och
»Capri-cio», ur Schumanns »Davidsbiindler»
n:o 5 och Novellette, E dur, af honom.
Af Chopin gafs; Nocturne, F-dur; Etude
Cissmoll; Ballade, G-moll; af Liszt
»Waldesrauschen» och af
konsertgifva-ren själf en »Vals-Caprice» i
bravur-stil. Publiken spenderade mycket
bifall men gick miste om extranummer.
Dagen därpå fick man njuta af ett
värdefullt musiknöje i
Vetenskapsakademien, där frk. Märtha Ohlson, hrr
Runnquist och Lindhe gåfvo sin 4:e
och Sista kammarmusik-afton, äfven
nu för en alltför gles publik.
Programmet upptog först en sonat för
violoncell och piano af Martucci,
ett intressant, välljudande verk, som
fick ett mästerligt utförande; detsamma
kan ock sägas om slutnumret Bossis
präktiga, fängslande pianotrio op. 107,
D-moll. Båda dessa nummer voro för
pianisten ansträngande nog men
utfördes af henne högst berömvärdt. En
välbehöflig hvila erhöll hon mellan dem
i Tartinis G-moll-sonat för violin och
piano, af hr Runnquist talangfullt
åter-gifven i hufvudstämman. Det
entusiastiska bifallet och de måaga
inrop-ningarna efter soaréns slut voro
tydliga uttryck för den tacksamhet åhörarne
kände mot de värderade artisterna för
den musiknjutning de skänkt oss denna
säsong med sina konserter.
Vid Emil Sjögrens andra konsert i
Musikal, akademien, pianoafton med
sång, d. 21 april medverkade fröken
Märtha Ohlson i pianonumren, utom
det första, »Preludium och fuga»,
D-moll, op. 39, hvilket spelades af hr
Gustaf Nordström, och i sångnumren
äfven denna gång löjtn. Erik Elfgren.
Andra numret utgjordes af Sonat n:o 2,
A-dur, op. 44 för piano, tredje
numret bestod af 4 sånger, »Tre män satte
ut sin båt mot vest», ballad op. 38,
text ur »Gunvor Torsdotter» af Alvilde
Prydz; »Schlummerlied» (ur »An Eine»
af J. Winter), op. 16; »En gammal
spelmans visa», dikt af Wentzel
Hagelstam, op. 55 n:o 2 (ny, f. f. g.);
»Og jeg vi! drage fra sydens blomster»,
text af H. Drachmanu, op. 3. Den
intressanta konserten, som gaf vackra
prof på Sjögrens framstående förmåga
som tonsättare, afslöts med af fröken
Ohlson talangfullt utförda pianonummer,
»Thema med variationer», op. 48 samt
n:o 3 ur hans prisbelönta samling
»Erotiken», op. 1 0, »Roddarens sång»,
op. 31 och en, första gången spelad,
nyhet »Scherzo-Fantasi», op. 52 n:o 1.
Publiken hyllade med rikt bifall såväl
de medverkande som komponisten själf,
hvilken ackompanjerade sina sånger
och efter konsertens slut flere gånger
blef inropad.
Konsertföreningens båda sista
kammarmusik konserter denna säsong, 4:e
o. 5:e under nionde arbetsåret, gåfvos
likasom de andra i K. F. U. K.-salen.
Den fjärde inleddes med ett
gammal-klassiskt anslående nummer, Sonat,
C-moll, för violin och piano af Joh.
Seb. Bach, stilfullt spelad af hr Sven
Kjellström och fröken Aurora
Molander, hvilka ock i konsertens tredje
nummer hade den svåra uppgiften att
utkämpa en Sonat, Fiss-moll, op. 84
af Max Reger, en missljudande mosaik
af fantastiska idéer och dissonanser,
endast i mellansatsen någorlunda
rimlig. Äfven i Tyskland ställer man sig
nu undrande och främmande för Regers
mirakulösa tonsättningar. Reger,
nutidens mest produktive komponist med
opustal ett godt- stycke öfver 100, har
dock skrifvit äfven njutbar mu9ik
såsom t. ex solosonaten för violin, sånger
ocb annat. Hr Carl Lejdström, som
åter är i hemlandet, bidrog med ett
par större vokala nummer,
ackompanjerad af frk. Märtha Ohlson. Det
första var ur den vackra sångcykeln
»Dichterliebe» (10 st.) af Schumann, det
andra en nyhet för oss »Lieder eines
fahrenden Gesellen» (4 st.) af Gustaf
Mahler (f. 1860), den bekante tj’ske
dirigenten och komponisten af
jättesymfonier, hvilken äfven författat
texten till sångerna. Dessa förskrifva sig
från hans tidigare tonsättareperiod och
äro i populär, naturfrisk stil. Hr
Lejd-ströms berömliga föredrag framkallade
rikt bifall, som ock med allt rätt
eg-nades violinisten och pianisterna.
Femte konserten, d. 4 maj, blef en
musikalisk högtid så väl genom medverkan
af sådana eminenta förmågor som hrr
Aulin, Nordquist, Franz Neruda och
Wilh. Stenhammar, som genom det
utsökta programmet. Dettas första
nummer utgjordes af Mozarts härliga
piano kvartett, G-moll, med det
energiskt börjande Allegrot, efter föl jdt af
ett särdeles skönt andante och
slutande med ett lifligt Rondo. På Mozart
följde Brahms med den präktiga
pianotrion i C-moll, op. 101, hvars börjande
Allegro energico utmärker sig för nästan
orkestral klangfyllighet. Följaade
satsen, ett presto af scherzo-natur, är
förtjusande i sin kvicka subtila
karaktär och efterföljes af ett »andante
grazioso», som bär äkäl för namnet och
är i sina växlande taktarter ganska
originellt. Final-allegrot sluter sig
värdigt till de föregånde satserna.
Slutnumret, Beiwalds pianotrio n:o 1,
Essdur, är ej mindre intressant i sin
originella geniala byggnad med ksassiskt
sköna melodiska strofer bland
öfver-raskande idéer i harmoniskt och
rytmiskt hänseende. Utförandet var
naturligtvis förstklassigt och åhörarnes
bifall entusiastiskt. Triospelarne,
Aulin-Neruda-Stenhammar, blefvo efter
konsertens slut hyllade med förnyade
iu-ropningar (hr Nordquist hade efter
första numret dragit sig undan bland
åhörarne). Vi hoppas att äfven under
nästa säsong få åter höra de värderade
konstnärerna Lär i hufvudstaden. Salen
var nu nästan fullsatt.
Nya Filharmoniska sällskapet gaf i
Musikaliska akademien en extra
konsert den 23 april, hvarvid hr John
Forsell medverkade, som på
balladkonserten å Operan den 23 febr. hade
fått sällskapets biträde vid utförandet
af Södermans «Die Wallfahrt nach
Kevlaar», hvilken ballad nu utgjorde
slutnumret på sällskapets konsert.
Dirigent för aftonen var dir. Viktor
Wiklund, ackompanjatris frk. Märtha
Ohlsson. Konserten började med
in-ledningsscenen ur N. W. Gades
»Baldurs dröm» med herr Forsell som
solist. För öfrigt biträdde sångerskan
miss Essie Case och violoncellisten
frk Nini Wærnér. Den förstnämnda
utförde med sin vackra och
koloratur-skolade röst aria ur »Traviata» och
valsen ur »Romeo och Julia»; den
sistnämnda Max Bruchs »Kol Nidrei»,
»Le cygne» af Saint-Saöns och
Menuett af Hugo Becker. Salongen var
naturligtvis fullsatt, då herr Forsell
nu för sista gången fick tillfälle att
tjusa sin publik under denna säsong
och på länge kanske ej låter höra sig
här. Men äfven de andra solisterna
och kören fingo en rik del af det
bifall, som den intressanta konserten
måste framkalla. Efter sista numret
måste herr Forsell flerfaldiga gånger
träda in på estraden för att hyllas
af de förtjusta åhörarne. För
sällskapets sista abonnemangskonsert den
9 maj med uppförande af Mozarts
C-moll messa få vi redogöra i nästa
nummei*.
––IN!
Musiknotiser från hufvudstaden
och landsorten.
Kgl- teatern. Spelterminen
kommer antagligen att sluta med denna
månad. För nästa spelår är hr Sven
Nyblom återengagerad vid Operan.
John Forsell, som nyligen med
mycken framgång uppträdt som Don
Juan på Köpenhamns-Operan, har för
en medarbetare i en dansk tidning för
klarat att han ej lämnar
Stockholms-Operan i följd af någon meningsskilj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
