Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Titel och innehåll
- N:r 7—8. 1. Maj 1913
- Ika Peyron (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dubbeln:r, pris 40 öre.
| N:r 7-9. | Redaktör och utgivare:
GUNNAR NORLÉN.
Riks 647. UPPSALA. Allm. 248. | NORDISKT MUSIKBLAD.
——
Uppsala den 1. Maj 1913. | Expedition: Eriksgatan 15, Uppsala.
——
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Dubbelnummer 40 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad. | 33. årg. |
IKA PEYRON.
De kvinnliga tonsättarna i vån land
äro lätt räknade, och ännu liar nog
ingen kompositrice satt varaktiga spår
i vår musikhistoria. Dock finnes en
del namn inom den svenska
tonkonsten, som vi ha all anledning att vara
stolta över; vi behöva endast nämna
Amanda Mayer, Kilrida Andrée,
Valborg Aulin, andra att förtiga. Det
namn, som synes här ovan, är sedan
många är bekant och högt skattat av
otaliga tonkonstens utövare och
utöva-rinnor, och strängt taget behövde vi
ingen direkt förevändning för att i dag
presentera henne in e f f i g i e för
Svensk Musiktidnings läsare.
Närmaste anledningen härtill är emellertid
den, att i dagarna tvenne nya häften
pianomusik av fru Peyron blivit
tillgängliga i musikhandeln: I
ungdomstiden, Sånger utan ord och Festligt
intåg.
Född i Timrå socken i Norrland, i
trakten av Sundsvall, den 1. juli 1845,
upptogs Ika Peyron i sin spädaste
ålder som eget barn av dåvarande
grosshandlaren Anton Asp och hans hustru.
Av sina fosterföräldrar erhöll hon en
vårdad uppfostran. Intet sparades för
att skaffa henne de bästa lärare;
fadern, som själv var en man med stort
kunskapsbegär, var varmt intresserad
för strävandena alt bereda
kvinnan nya verksamhetsfält. Särskilt
inom hälsovården ansåg han, att
kvinnan hade en stor plats att fylla, och
han ville därför låta dottern utbilda
sig till läkare. Men ditåt låg ej
hennes håg. Hon var framför allt
intresserad för konsten, i all synnerhet för
musiken. Redan vid fyra års ålder
hade hon visat sig trivas gott vid
pianot, där hon efter gehör letade
fram de melodier, hon uppfångat.
Ika Peyron.
Dessa tidigt framträdande anlag
gjorde, att hon efter ett par år fick
regelbunden undervisning i
pianospel-ning. I lon fick snart till lärare
dåvarande notarien, sedermera professorn
Ivar Hallström, som blev henne en
utmärkt ledare och som med stort
intresse omfattade den unga elevens
spirande begåvning, något som bl. a.
framgår av tre små pianostycken,
komponerade och nedskrivna av läraren
och tillägnade henne.
Efter en tids vistelse i London och
några års vistelse i föräldrahemmet
ingick hon 1865 äktenskap med
dåvarande konsuln Ludvig Peyron. Trots
dessa yttre förändringar kvarstod
kärleken till musiken orubbad, och
pianostudierna började på nytt, ehuru för
en annan lärare, Professor J. van
Boom, för vilken studierna bedrevos
till dennes två år därefter inträffade
frånfälle.
Nu kom en tid, som helt ägnades åt
hemmet och familjelivet, men snart
gjorde sig musiken påmind igen. Vid
sidan av anlagen för musikalisk
exekution hade fru Peyron redan tidigt
känt fallenhet för att själv omsätta
sina känslor i toner; och nu var tiden
inne alt realisera dessa önskningar.
I lon började därför taga undervisning
i kontrapunkt av hovkapellmästaren
Josef Dente och studerade därefter
under en följd av år för Emil
Sjögren. Teori och praktik gingo härvid
hand i hand, och många av de nedan
uppräknade arbetena hava uppstått
under denne lärares ögon. Flera av fru
Peyrons tonverk hava upptagits på
konsertprogrammen, och sedan hon
erhållit undervisning i instrumentation
av dåvarande violoncellisten i
Hovkapellet, nuvarande Professorn Anton
Andersen, orkestrerade hon några av
sina arbeten för de mindre teatrarnas
kapell.
De nu senast utkomna pianostyckena
visa, liksom fru Peyrons tidigare
ton-sättningar, en omedelbar ingivelse,
som tack vare tonsättarinnans
gedigna kunskaper erhåller en övertygande
tonal omklädnad, understödd som den
är av en tilltalande harmonik, en
absolut säker känsla för formen och en
tilltalande melodisk ådra. I ett brev
till redaktionen säger fru Peyron i
detta sammanhang bl. a.: Min stånd-
punkt kan måhända förefalla föråldrad;
jag är en melodiens anhängare,
något som är en osympatisk form för
den moderna uppfattningen. Dock, vad
melodi angår, så har den ju använts
av de gamla, ännu älskade mästarna,
och i deras skyddande skugga tycker
jag mig kunna gömma min ringa
personlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:01:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1913/0053.html
