Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Jag önskar att Argus hade i dag samma verkan som
örfilen, ty då sågo vi i morgon många affekterade
krymplingar så friska och färdiga som då de kommo ur
moder-lifvet!)
»En del af er», fortfor Adam, »har jag märkt tvinga sig
till att halta och luta sig rätt allvarsamt med stor olägenhet
på käppar, liksom tjugo-åra ben redan vore bekajade med
rikemans-sjukan; men om då någon toge käppen och lärde
ynglingen att springa, så gjorde han rätt. Menen I det är
ingen förmån att hafva goda ben? Om I tänken på detta
sätt att härma berömligt folk, som sagd t är, så skolen I veta,
att det ofta förargar den som efterapas, så mycket som det
vanskåpar apan sjelf.»
Många af vårt fruntimmer, som dagligen sins emellan
täfla om egandet af de största behagligheter, framträdde på
noter, att med sin täckhet fröjda de gamles hjertan; men
det gick intet lyckligt, ty den ena gjorde en grimas, i det
hon satte munnen i kyrklag, den andra vanstälde
lineamen-terna, i det hon ville visa sina sköna tänder, den tredje
vände ögonen så sällsamt, att hon blef både vind- och
skel-ögd, den fjerde hade förstält sin vackra hy med tillsatser
från apoteket, den femte tog sig en matt gång, den sjette
syntes med flit något sjuk och languissante, en presthustru
tvingade sitt milda ansigte till en spotsk mine, en
borgarhustru gjorde sig söt i truten med rådbråkade franska ord
och var orörlig i kroppen för sina vackra kläders skull, en
krämardotter fick intet tänka på annat än att krumma sig,
en annan jungfru vred ansigtet öfver begge axlarne med
en styf uppsyn etc., så att Eva sade: »Hvad är detta?
Viljen I behaga mig med våld? Ack, fjollor, om I viljen
vara täcka, så skolen I intet tänka derpå; sådant skall
komma er ovetandes.»
När Eva sade detta, så klagade några manfolk öfver
en del fruntimmers fåfänga och glädtiga flyktighet, men de
fingo en lång näsa, ty Adam sade: »Viljen I nu åter
omskapa naturen och göra dem till surmulna, som äro födda
till eder ro och uppfriskande hjelp? Det anstår kanske
bättre er än dem att vara tvärviggar. Om någon är född
till allvarsam, så står det henne väl att hon sådan är, men
viljen I att de andra skola vara eder lika och möda sig
med edra tankar, så blir det galet förspändt, till exempel:
ett fruntimmer kan väl roa sig med böcker och små snille-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
