Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens och Kärlekens träta.
Andersmessodagen 1732,
då kammarherren, baron J. M. Banér och fröken
H. U. Ribbing ingingo äkta förbund.
Högst upp i fjäll, der dagen är kort,
Nedsatte sig Tiden att hvila.
Troppar af Ändringar sände han bort,
Som skulle kring jordklotet ila.
Skrynkor i anlet, frätande tand,
Och vingen färdig i flygten,
Glafven och svärd han höll uti hand;
Och kring flögo tusende Rykten.
Somliga bådade konungafall,
Och somliga segrande ständer,
Somliga frihet och riksdaga-skall,
Och somliga trälande länder.
Der lågo riddarepansar i kras,
Der kragar och söndriga skrifter,
Städer och slott som krossade glas,
Och fänad i helgade grifter.
Rätt som han satt, en mysande pilt
Flög ned ifrån glänsande salen:
Kärlek han heter och fälas så vildt,
Att somlige tro han är galen.
x-Se», sade gubben, »ljufliga gäck,
Den myndiga resa jag vandrat!
Se huru jag med välde och skräck
Det stadiga Sverige förandrat!
»Knappt synes nu den frejdade Nord,
De fordom mognande bjessar,
Adliga sinnen och bergfasta ord,
Och segrares lagrade hjessar.
Så hafver jag lärt svänga min glaf:
Dygd, starkhet, måste mig vika.
Fordomdags Svear ä’ redan i graf;
De nya jag skapat olika.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
