- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
297

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla bröst. Likt trojanerna, som efter grekernas aftåg med
nöje betraktade det fält, hvarest deras hjeltar stupat under
fiendens klingor, gingo vi nu med fägnad på vår valplats,
upphenitande mössor, vantar och peruker, hvilka vår
aftå-gade våte fiende lemnat efter sig. Anskönt rodret var
ska-dadt, och remnor befunnos här och der i däcket, kunde vi
dock icke annat än glädjas öfver vår’ egen bergning.

Söndagen derpå hölls en tacksägelsepredikan öfver texten:
Jesus sof i skeppet, då det stormade, Math. 8. Och kort
derefter gjordes ett hederligt sammanskott åt en enka med 3
små barn, efter en matros, som i det hårda vädret hade
blifvit kastad ifrån fockmasten ned i sjön.

TIONDE KAPITLET.

Olikt alla de föregående.

Nutu tremefecit Olympum.

Förenämnda hotande och långvariga motgång hade
förlängt våra ansigten till en god del. De voro lika luften,
tvära och kulna. Emellertid kunde man icke annat än se
Guds finger, synnerligen i denna sista händelsen. Stora
ofantliga tyngder, häftade med dubbla linor, kastades öfver
bord, och af 50 personer, som gingo lösa och lediga på
däcket, saknades dock ingen. Det var ju ett synbart
underverk. Denna föreställning uppryckte min själ till det högsta
väsendet, som byggt himlen till sin tron och jorden till sin
fotapall. Jag lät min angenäma känsla flyta fram i följande
verser. Min skaldemö må ju ock en gång göra mig en
förnuftig tjenst.

Sångmö! var allvarsam, och tystnen, I lekande toner!

Andakt helge min sång! ty jag vill qväda den Högste,

Och min dödliga läpp framstamma den Eviges under.

Gack, min frälsade själ, och läna dig vingar af örnen,

Flyg bland stjemornas här till himmelens renare lufter,

Att du må finna den tron, der den evige dundraren herskar,
Makalös i majestät, kringglänsad af tusende solar,

Delande lif åt allt, tillbeden af tallösa verldar,

Fruktad af helvetets troll och firad af himmelens söner.

Kasta dig här tillbedjande ned och tacka din Herre;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free