Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dervid lagt sista handen. Väpnad i ridderlig rustning, under
antaget namn af konungens vän, galopperade han kring staden,
qvarhöll folket på vägen till deras hemvist, uppehöll dem
med långa orationer, som ej kunde begripas, och hotade
slutligen att ränna värjan i bröstet på den förste, som
yttrade någon ovilja. En konungens ovän hade ej kunnat
uppdikta ett tjenligare sätt att uppreta folket, än denne hans
dåraktige förfäktare hade utvalt. Till lycka var han lika så
otjenlig på gatan som på riddarhuset att ådraga sig någon
uppmärksamhet. Det oaktadt fortsatte han sin rid t långt in
på natten, intill dess brandvakten anmante honom att hålla
sig i styr. Till undvikande af ett handgemäng, dess mindre
anständigt för en riddare, retirerade han ändtligen med
möjligaste skyndsamhet.
Det var icke hoffolket, än mindre några vildhjernor, det
voro ärlige svenske män, de tappraste, de förståndigaste
medborgare, som bidrogo till revolutionens framgång. Det
var nationens allmänna röst, som kallade konungen till detta
dristiga steg; och det var denna röst, som vid första
tidningen om revolutionen med de högsta fröjdebetygelser från
alla landsorter bestyrkte densamma.
Ett så allmänt deltagande kunde ej föranlåtas utan de
högsta skäl. Också voro sådana för handen. Folkets
fullmäktige voro sålde åt Ryssland. Konungen var den ende,
som med nationen ägde gemensamt intresse att afskudda sig
ett förhatligt ok. Kärleken för konungens person var än
ett ej mindre skäl till det allmänna deltagandet. Han var
förtjent att älskas, och han blef tillbedd. Efter erhållen
seger på motpartiet var han enväldig och förblef det, intill
dess han fann godt och äfven rådligt att sjelf föreskrifva sig
lagar. Den 20 augusti, dagen förrän den nya af konungen
författade regeringsformen ständerna förelädes, utöfvade han
all makt af den högsta suveränitet. Alla embetsmän, högre
och lägre, civile och militäre, blefvo uppkallade till slottet
för att underskrifva en trohetsed, uti hvilken rikets forna
grundlagar voro uteslutna, och vi underkastade oss ett nytt,
ännu okändt regeringssätt, som framdeles skalle kungöras.
Till tecken af vårt med konungen ingångna band lindade vi
samtligen ett kläde om venstra armen, ett bruk, från hvilket
civilståndet efter några dagars förlopp blef frikalladt, men
af militären intill närvarande tid blifvit bibehållet.
Förmiddagen denna dag under mitt vistande på slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
