Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skubbade sin arm, »vargen går ju i valmarsjacka, är
stor som mors hvita qviga, ögon som eldkulor, tänder långa
som yxskaft, breda och hvassa som de största huggjern,
lurfvig och lång råmpa. Jo men, jag har sett honom
af-målad hos klockar’s. Tjugo stodo utmed mig, de andra
tjöto nedanför ledet. Hu! det var så ohyggligt. Jag qvista’
förut, de skumpade efter, oc-h — —» »Jag skall lära dig
qvista, jag!» invände fadren, »du sqvallerbytta! Jag mente
du gäckades, men lell ser jag det är allvare. Malin! på
hyllan vid skåpet ligger riset, som gumman min band i
ottan.» — »Riset!» ropade gossen. »Inte kunde jag under
skräcken så noga räkna; men tio i rad.» — »Rada dig, du
kärrkråka!» svarade den förtörnade fadren, »upp med styret!»
»Ack!» qvidde Olle, »i en olycklig stund såg jag dessa
vargar. Jag skall aldrig mer koxa efter dem. Ack mor!
be för mig. En varg hade ju så när fått mig i rocken och
var in på hasana på mig.» — »Byxorna ned», ropade
Mats, »ingen af de grå har synts i hela verlden, ja, ej ens
i detta härad på tjugo år. Fort, fort! Jag har annat att
göra än att basa barnstjertar och pruta med dig hela dagen
om ett kok slängar. Kusja ner på bänkbrädden!>’
»Kanhända», framsnyftade ungen, »var det prestens hund.»
»Nåväl», sade gubben, »prestfars bandhunds skål!» Gossen
fick stryk så det hven i stugan och ljög sedan aldrig mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
