Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du vet, att min styffars hastiga död tvingade mig att strax
resa hemåt, så att jag inte fick hafva några stora
bekantskaper med folket der. Ej må jag tro, att alla fransoser
äro så vispute som din grefve?
Champagne. Herr baron, jag vill säga er rätt, huru
det hänger tillhopa, så vida jag i min enfaldighet kunnat
begripa saken. I Paris är ej så lätt för en främmande att
göra bekantskap med; der vill lid och äfven ett något
kostbarare uppförande till, än våra svenska pungar, ja äfven
vår resande ungdoms flygtiga sinnen tillåta. Men de franske
sprätthökar — om jag mins rätt, så kalla de dem petits
maitres — de ställa sig allestädes in; dem får en
främmande strax och mycket lätt umgänge med, de föra honom
i sällskap, der spel och andra odygder göra allt
tidsför-drifvet. Der tappa våra unga herrar deras penningar, der
förlora de sin helsa, få salbrutna näsor, och der blifva de
sådane narrar, som en hoper af dem komma hit hem igen,
då de sedan vilja inbilla sina landsmän, att de haft den
förnämsta bekantskapen i Frankriket, varit i gunst hos de
högsta damerna, och att deras klädning, tal, åthäfvor, ja
jag vet inte hvad mer, är allt efter det aldra nyaste fransyska
modet, å la mode de France, ma foi.
Baron Stadig. Du talar mycket förståndigt, Lasse.
Jag hade aldrig trott, att du skulle hafva kunnat göra så
djupsinniga observationer.
Champagne. Herr baron lärer minnas, att jag varit
en förlupen djekne och äfven inte af det dummaste slaget;
dessutom så plägar man säja, att man utaf skadan blifver
klok, men inte rik. Att min grefve utaf sin skada ej blifvit
rik, är beklagligt alltför sant; men jag fruktar, att jag är
den endaste, som af hans skada blifvit klok. Men jag ser,
det lärer nu snart vara tid för mig att gå, dit min grefve
befalt mig.
Baron Stadig. Säg mig först, hvad var det, min
kusin hviskade dig i öronen?
Champagne. Jo, han sade sig skola gå litet på
Tou-rongs kaffehus, och bad mig emellertid, och om en liten
stund, anmäla honom och er hos fru Lotta samt att sedan
komma och säga honom till, då han strax ville skynda sig
hem, till att introducera er hos sin sköna kärsta. Ha, ha. . .
Baron Stadig. Men hvarföre ler du, Lasse?
Champagne. Jag vet min sann inte, om jag skall gråta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
