Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han såg, att jag var allena, så vågade han sig fram,
men så försigtigt som någon, som vore rädd att bli sedd,
och när han nalkades, blef jag rädd och ville springa bort;
men han ropade mig och bad mig inte frukta. Jag sade:
Hvad befaller nådig herrn? . .. Mitt vackra barn, är fröken
Siri Brahe ännu här? ... Ja, nådig herre . . .
Anna. Var det då en herre?
Stina. Han såg så ut. — Var så god och gif henne
detta bref, och tag för er möda denna gåfva. Men gif henne
sjelf, så att ingen ser det. — Och så gaf han mig brefvet
och denna pungen och skyndade sig så fort, så fort bort,
innan jag hann att svara; och som min mor ropade mig att
komma till Hennes Nåd, måste jag lemna min herre och
skynda mig hem.
Anna. Vet du, Stina, att det var en besynnerlig
historia. Hur såg han ut?
Stina. Som en förnäm herre. Han hade en stor kappa,
i hvilken han var insvept; men han måste ej vara svensk,
ty under kappan hade han en kyller, och på kyllern ett
skärp, som jag aldrig sett.
Anna. Kors! bara det inte är någon af fiendens
troppar, som vill plundra folket.
Stina. Skulle han då vilja skrifva till fröken Brahe,
och sedan gifva mig så mycket penningar?
Anna. Ja, det är sant. Men har du gifvit fram brefvet?
Stina. Nej, det har jag ännu qvar. Fröken Siri skulle
taga emot brefvet rättnunnas, då Hennes Nåd kom in med
ståthållaren, och då tordes vi ej låta märka något. Fröken
vet, huru Hennes Nåd skrämmer sig öfver det minsta, och
hon är nog orolig ändå, för att man ej bör vara rädd att
öka dess oro.
Anna. Låt mig se på brefvet, om jag känner igen
vapnet i signetet. Nej, det är intet vapen, det är två
bok-stäfver ... Ja, det är ett J, ja, ett / och ett C . . . nej, det
är inte ett C .. . det är ett G ... ja, ett G. Ser du J. G.
Hvad vill det säga? J . . . G ... men se, det är ingen
utanskrift på.
Stina. Låt oss se, om vi ej kunna se något igenom
brefvet emot dagen. (Hon håller opp brefvet.) Nej, det är
omöjligt.
Anna. Låt oss se, om vi böja det så. — Ja, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
