- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
32

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stolpe (med samma ton). Hvarföre inte? Hvad
bestörtning! Hvem vet, om Gvilenstjerna inte kan blifva försonad
med sitt fädei nesland ? . . . och då . . . ni darrar . . . skulle

ni med afsky återse honom?

Siri Brahe. Edra ord, hvad ni säger mig, allt gör
hos mig ett så häftigt intryck, att jag ej kan längre mig
dölja. Ack, Stolpe! haf medlidande med mitt tillstånd.
Jag öfverlemnar mitt öde i edra händer; men er trohet för
min faster och ännu mer nödvändigheten att förtro min oro,
mina tårar i någons omvårdnad, tvingar mig att tala. Långt
ifrån att vara skyldig till en glömska, en köld emot Johan
Gvilenstjerna, som vore mer än brottslig, brinner jag för
honom af samma kärlek, som i mina spädaste år uppfylde
mitt hjerta. Hans olyckor, hans frånvaro, ja, en villig
skyldighet äskar det: och då jag hotas i dag med Bjelkens hand,
är jag ur stånd att gifva min. Vet, att långt ifrån att kunna
glömma Johan Gvilenstjerna, är jag igenom heliga löften
förenad med honom. .Med ett ord: han är min make; och
denna dag, då man tror mig vigas med Bjelken, väntar jag
honom att befria mig från ett fädernesland, som ej mera är
hans. Och då jag längtar efter den stunden, darrar jag för
de faror, han trotsar för min räddning. Af de få ord, er
dotter sade mig, tror jag honom här. Jag törs ej söka
honom, jag törs ej fråga någon, och då jag är stadd i denna
oro, ökas den af ert tal. Jag förråder min mans säkerhet,
då jag upptäcker allt för er; men jag litar på ert hjerta,
på er mensklighet och på den trohet, ni är skyldig
Gyllen-stjernas faders minne . . . Men huru kunde ni förråda honom?
Han är ju er fosterson, och ni kunde . . .

Stolpe. Och jag . . . jag är nöjd att se min fosterson
älskad, att se er trogen edra löften, att se honom öfvertygad
om dess älskade Siris kärlek. Förlåt, om jag oroat er. Jag
måste känna ert hjertas tankar, för att tillfredsställa er make.
Var tillfreds, min grefvinna; han älskar er, han är kommen.

Siri Brahe (med ett stort skri). Han är här? Hvar är
han? För mig i hans armar.

O

Stolpe {ser Bjelkekomma). Dölj er glädje: Bjelken kommer.

Siri Brahe. O Gud! Hvad grufligt tvång!

Stolpe. Förställ ert sinnestillstånd. Darra att gifva
Bjelken misstankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free