- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
89

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tolfte scenen.

Kapten Jemhjelm (ensam, gär oeli sätter sig vid thebordet,
lägger sin hatt ifrån sig och lutar hufvudet emot högra handen. Han
vänder ryggen åt dörren, som är i fonden, så att de, som komma
derifrån, icke kunna se honom i ansigtet). Min vän dröjer länge
att komma tillbaka. Det lär inte ha varit så lätt för honom
att blidka min far, som han trodde. Hvad skall det bli
för mig, om jag tvingas att lemna mitt fädernesland, med
ett hjerta uppfyldt af en kärlek utan hopp?

Trettonde scenen.

Kapten Jemhjelm, sittande vid bordet. Fru Lejonqvist
i dörren. Fröken Lejonqvist med ett ljus.

Frun. Kan då ingenting öfvertala er att lemna er
föresats?

Fröken. Ni må säga mig hvad ni vill, så går jag
inte derifrån. Följ mig inte; jag vill vara allena. (Hon går
litet fram.) Men är det inte en amiralitetsofficer jag ser?
Ack, hvad den uniformen upprör min sorg! Kanske har
han känt den stackars kapten Berg. Det blir en tröst för
mig att tala om den hjertans söta gossen, (högt) Får jag
fråga er, min herre . . .

Kapten. Hvad ser jag? Jag är förlorad! Men hon
är ädelmodig; jag måste blidka henne.

Fröken (skriker gällt då hon känner igen honom). Hvad
röst! Hvad likhet! Gud! Det är hans vålnad.

Kapten. Jag ser nog, huru mycket min åsyn bör röra
er; men tillåt. . .

Fröken (kastar sig i en länstol. Ljuset slocknar). Aj ! Aj!
Kom mig inte för nära ... Aj! Aj! Jag ber er för Guds skull.

Kapten (på knä). Var nog ädelmodig att höra den,
som för edra fötter . . .

Fröken. Kom inte hit. . . Kom inte hit! Jag är
oskyldig; jag har ingen del i er olycka.

Kapten. Er förskräckelse är billig; min olycka är, att
den är rättvis; men hör mig och förlåt.

Fröken (vänder bort hufvudet och knyter ihop händerna).
Förlåt, jag ber, gör mig inte ondt . . . Förlåt. . .

Kapten (på knä). Förlåt! . . . Förlåt! . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free