Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hinden skyggar till en sida
Vid strålen af ett åskeslag.
Och som den rädda dufvan svingar
Förvillad på den krökta stig
Vid skuggan utaf örnens vingar,
Så flyr den otacksamma mig.
❖ ^
Förgätna, känslolösa flicka,
Hur skulle jag din hårdhet nå?
Jag skulle Lethes bölja dricka,
Jag skulle plöja Stvgens å,
Och lika älska dig ändå,
Och lika sorgsna suckar skicka
Upp till den jord, du lefver på.
Hör upp förnuftets bud att yrka!
Mitt trötta knä ej trycka skall
Ett altar, der vi fåfängt dyrka
Minerva i passionens fall
Och Phoebus uti snillets’ styrka.
Nej, Phcebus är ej mera gud,
Och vishetens förmätna bud
På mina slutna öron falla
Så kraftlöst, som min lyras ljud
Ifrån ditt bröst tillbaka skalla.
På någon hög, der åldern gömt
En slagen drott, som verlden glömt,
Jag vakar lik den sorgsna moder,
Hvars ömhet grekerna berömt;
När Cynthia öfver fältet tömt
Sitt skimmer, eller när dess broder
Från fästet gjuter sina floder,
Jag döden, döden här begär;
Så marmorkall jag hvilar här
Som en af dessa minnesstoder,
Dem konstens händer reste der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
