- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
346

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulder undantagna. Dessa skulder kallas derföre
hedersskulder, till åtskilnad från de öfriga, hvilka hos folk som
sig bör icke angå hedern.

B. Ni gör mig förundrad. Men kan då en man som
sig bör vara utan ära och seder?

B. Bevars Gud! min herre. Huru kan ni göra en
sådan fråga? Har jag icke redan i början af vårt samtal
ganska tydligen sagt er, att en man som sig bör måste
nödvändigt hafva livré och karakter, måste nödvändigt äga,
tillika med ett namn, verld och uppfostran, måste kunna
göra sin kompliment med behag, presentera sig med frihet

i ett sällskap, underhålla ett belefvadt samtal på fransyska
m. m. ? Huru skulle han då kunna vara utan ära och
seder? Ja, min herre, ärans känsel är hos folk som sig
bör merendels alltid så superfin och till den grad utspridd
öfver hela deras varelse, att den någon gång införlifvar sig
med sjelfva kläderna. Det har händt att en smula pontak,
spild på en manschett, derföre måst ibland dem aftvättas
med blod, i stället för att den bland oss ofrälse går rätt
bra ut med citronsyra. Af samma orsak är det äfven som
ni dagligen hör, att när någon obehörig råkat gifva en eller
annan käppsläng åt en förnäm herres näsvisa dräng, så är
det livrét som hämnas, icke personen, hvars skuldror och
refben uppburit oförrätten. Slängar gifna åt en rock med
snören på, det är deruti som förbrytelsen ligger; hvad sjelfva
ryggen beträffar, som bär rocken, så kommer den icke i
betraktande. Sådana äro ärans helgade lagar; och skulle
ni väl tro sedernas mindre grannlaga? Men på hvad sätt
kunna sederna fullkomligare röja sig än genom den yttersta
delikatess i ord och uttryck? En sådan herre kan redan
hafva betalt sin mätress 12, 15, 20 qvartal, kan hafva i
flera repriser släppt och återtagit henne, ja, han kan genom
vissa onämneliga missöden längesedan antingen hafva försatt
henne eller blifvit af henne försatt i det för begges helsa
äfventyrligaste tillstånd, utan att under hela denna långa
bekantskap någonsin hafva sårat hennes köns blygsamhet
med ett enda ord ogilladt af sedernas grannlagenhet.

B. Ni upplyser mig småningom. Och jag har blott
några öfriga frågor att göra er. Säg mig: en man som
sig bör, behöfver han äga hvad man kallar sundt förnuftf

A. Alldeles onödigt. Det är långt bättre, om han i
stället har den lyckan att till någon grad äga hvad man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free