- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
474

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning skall göra ett folk mindre angeläget om sitt
fäderneslands försvar; att en upplyst man skulle vara färdigare
än en slaf att böja sin skuldra under ett främmande ok
eller att se det land, der han är lycklig och säll, styckas
och delas. Med en rätt upplysning måste kärleken till
fäderneslandet tilltaga. Men viljan gör icke tilifylles; till
försvaret behöfves styrkan och äfven den fysiska. Ju längre
menniskorna hunnit i odling, ju svagare och vekligare har
man tyckt sig finna dem. Det måste medgifvas, att vi icke
äga våra förfäders kroppsstyrka, men behöfva vi den? Vi
äro omgifne af våra likar. Folkslagen älska att gifva sig
ett företräde i krigsväsendet, att tillägga sina härar en
öfver-lägsenhet i tapperhet och andra egenskaper. Jag tror dock
skilnaden hos de flesta soldater icke vara betydlig;
åtminstone icke betydligare, än att den kan jemnas genom öfning,
krigsaga och genom dessa känslor, hvilka aldrig underlåtit att
ingjuta mod i hjertat, då man rätt förstått att väcka dem:
kärlek till fäderneslandet, till frihet, till regenter och anförare,
till äran. Se här de rätta skälen till segrar. I alla tider
hafva de härar segrat, som varit bäst öfvade, som varit

C ’ ’

drifna af starka passioner. Krigskonsten ersätter livad som
brister i styrka. Om ett af dessa folk, som upphöjas för
bibehållandet af naturens styrka och den härdighet, det råa
lefnadssättet gifver, angrepe de europeiska nationerna, huru
långt skulle det väl komma?

I vissa tider och hos vissa folk har man sett ett mod,
en styrka, ett förakt ’för besvärligheter, för farorna och
döden, som af hela härar gjort så många hjeltar, som de
haft stridsmän. Entusiasmen har födt dessa hjeltar, dem
häfdatecknarne och skalderna förevigat. Aldrig, aldrig skall
en rättsint medborgare nyttja sin penna att förringa dessa
ädelmodiga försvarare af fäderneslandet; aldrig med en
brottslig hand bortrycka den lager, som i en ren afsigt
blif-vit köpt med eget blod, eller kullslå de stoder, dem ett
räddadt folk upprest. Men då vi med tårarne i ögat och
högheten i hjertat beundra Leonider, Miltiader, Themistocler,
glömmom icke de olyckor, som framkallat deras dygd, att
dö eller att segra. Man kan icke vänta att se ett Marathon
eller ett Salamis utan att se svärmar af fiender hota ett
svigtande land. Det fordras en Hannibal, det fordras
Trasi-meniska och Canniska nederlag för att frambringa Fabier
och Marceller. Grekland hade icke sett ett Sparta, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free