Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifna; honom pådiktades nya. Han beskyldes för att supa,
förmodligen i anseende till sin rödfnasiga hy, och för att
stjäla, vid ett tillfälle då drottningen förlorat en måttlig
summa dukater. Hans ovänner satte på hans räkning en
mängd lika skamlösa som ogrundade anekdoter, och en kung,
som gjorde revolutioner efter behag, utspriddes ej sällan
vara afvita.
Gustaf III gjorde föga skillnad mellan rättvisa och nåd.
Derför såg man honom ömsom flat och sträng, således ojemn
i sitt uppförande och illa betjent inom sitt hof, der allt gick
till med oordning. Lagfarenheten ansåg han för en vådlig
vetenskap och snarare såsom ett hinder för sin vilja än som
en förmur för allmän säkerhet. Ordning älskade han så
litet, att han aldrig frågade efter tiden. Det var ej ovanligt,
att han spisade middag kl. 6 och 7 om aftonen och lade
sig kl. 5 om morgnarne. I få prinsars förmak har man
längre väntat. Han ägde gunstlingar, dem han upplyftade
till anseende. Men så snart de hunnit till vigtiga embeten
eller nog välstånd att bero af sig sjelfva, kallnade han och
ansåg dem med misstänksamhet. Den var förlorad, som lät
förstå att han ville styra honom.
Med mycket fria tänkesätt i religion och moral
förenade han en besynnerlig vidskepelse. Han trodde på syner
och uppenbarelser samt på spådomar om tillkommande ting,
hvarföre han ej underlät att i sina förehafvanden rådfråga
dem, som voro dåraktiga eller nedriga nog att med så
beskaffade upplysningar förnöja hans vetgirighet. En mamsell
Arvedson, som spådde i kaffe, hördes både när fälttåg och
riksdagar förehades.
Till denna vidskepelse kan föras hans öfverdrifna
begrepp om en konungs höghet. Ett krönt hufvud var, efter
hans tanke, ett inför den Högste sjelf privilegieradt väsende.
Smörjelsen trodde han omedelbart meddela en gnista af
gudomlighet.
Utan medfödd böjelse till könet ville han desto mera
synas belefvad mot fruntimmer, och han dref mot dem sin
höflighet längre än någon kavaljer i hans hof. Af naturen
rädd (ett fel, som vanligen åtföljer en stark inbillningsgåfva),
ville han synas djerf och förakta all fara. Denna svaghet
hade ej ringa del i hans böjelse för krig, hvilket af allt
hvad en konung tillhör, han minst förstod och minst var
skicklig till. Derifrån kan ock ledas han sätt att utföra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
