Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derföre äro lagar, lagar så heliga fästen för vår frid
och sällhet!
Och derföre, min herre, skall ni äfven tillåta mig att,
genom er, göra dramatiska sällskapet, som af oss förtjenar
så mycken ära, denna lilla vigtiga påminnelse:
Om det löjliga, som man har rättighet att spela på teatern.
Detta är allt det löjliga, som finnes under solen och
af snillet är förklaradt så att vara — förutan det personliga*).
Ty den yttersta och klaraste löjlighet, så snart den
tillhör en enda person, bevisar ingenting mer, än hvad
annat lyte, ärr, sjuka, förryckning, som tecknar honom: det
är kanske allt lika hans enskilda och ömkliga öde!
»Den löjlighet åter, som tillhör flera, som tillhör ett
stånd eller en art af menniskor, som tillhör en hel tid, visar
dermed, att den kan få insteg och spridas, att den kan
fritt och alltid antagas, att den kan såsom vanart i
mensk-ligheten vara af en evig natur, om den ej förstöres.»
»Men när man nu drager upp den förra arten till
offentligt åtlöje och offentlig skam — huru vet man, om man ej
då gör leende en grymhet? Hvad vanvett, hvad ömkligt
kropps- eller själslyte, kan ej tillhöra en enda person; och
dock hos honom vara äfven så oskyldigt, som ömkligt? Om,
då vi se en sådan person, detta lyte tvingar oss till åtlöje,
så rå vi då ej derför; det är ett slags våld, som det löjliga
gör på naturens ömhet och blygsamhet. Men då af en
endas lyte ingenting följer, annat än att han sjelf är ömklig,
så göre vi med vårt spel ingen tjenst åt menskligheten, utan
vinne endast åt oss en barbarisk glädje.»
»Dock är detta skamliga spel med en endas olycka,
denna alltid möjliga grymhet, icke nog. Hvad lag af
rättvisa — är väl det, att offentligen hölja med skam en
person, för kanske en enda hans enskilda löjlighet? Visa mig
då någon person så trogen det gudomliga förståndets läror,
att han icke har eller gör en löjlighet? Det är sant, man
har ännu icke hunnit förbi de minst lyckliga, de ökändaste
personer: men hvar tänker man väl att stanna? skola alla
hederliga familjer redan börja att bäfva? och de kanske
*) Thorild hade sjelf blifvit parodiskt framstäld på teatern af
Envallson i hans pjeser »Målaren kär i sin modell* och »De
rnu-sehnaniske Peleyrimerne», hvilka uppfördes på Eriksbergsteatern.
Svenska Parnassen. IV.
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
