Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svärd, du för vår ovän döljer,
Kom, störta uti dessa bröst!» —
Och om ej då han ögat vänder
Med hämdens blickar emot skyn,
Ryck svärdet ur hans fega händer,
Och mörda barnet för hans syn.
Räds! Hämden är en eld, den endast blod utsläcker,
Det folk man trampa tänkt, sin styrka känner ren;
Och ren det för sin kung en väpnad hand utsträcker:
Följ!... eller fly det land, som gömmer Ehr’nsvärds ben.
Du följer? — Ja! — Så vågen svallar,
Och krossar hindren för dess fall.
Då Sveaborg från sina vallar
Din ära vidt förkunna skall,
Och skalderne ditt lof förtälja,
Och Moskow darra för din makt. —
llpp folk! ännu är tid att välja
Emellan lagrar och förakt.
Klagan.
Jag skådar vinterns mulna dagar,
Men åter rinner solen opp;
Jag hör hur turturdufvan klagar,
Men klagar, ack! med ömma hopp.
Den sjö, som rasande sig häfver
Vid stormarnas och
töeknens krig,
Utaf naturen hvila kräfver,
Och ändtligt får han hvila sig.
Jag ser hur marken vill försmäkta,
Då himlen sig med jern beslår;
Men snart de svala vindar fläkta,
Och skurar följa deras spår.
Ja sjelf Corinnas slagna hjerta,
Som brista vill på Damons graf,
Blir lindrad t i sin afgrundssmärta
Af samma hand, som slaget gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
