Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behag i originalet, hvilket han ansåg vara »ett dåligt arbete
föga värdigt
Moliéres och Regnards teater», lika litet kunde
han fördraga den svenska bearbetningen, »ett dåligt arbete
i detta ords hela bemärkelse», en naturlig följd af
bearbe-tarens djerfva tilltag »att utesluta originalets alla qvickheter
men bibehålla alla dess longörer med tillägg af en del
tråkigheter och plattheter af egen uppfinning för att ej tala
om en oanständig scen».
Bearbetaren af Beaumarchais’ polemiska sedesatir blef
äfven den, som på svenska scenen införde Kotzebue, »det
literära känslofrosseriets» exponent. Den 30 Juni 1791
gafs nemligen på Dramatiska teatern dennes De Okända
eller VerldsfÖrakt och Anger, öfversatt af Björn. Från denna
föreställning berättas att en af de uppträdande, mamsell
Löf, utförde sin rol med en så stor känslofullhet, att hon
ej blott sjelf föll i gråt utan äfven lockade hela publiken
att fälla tårar. När pjesen uppfördes för andra gången,
förmådde det allmänna gråtandet till och med narra några
närvarande nykomna franska aktörer till gråt vid pjesens mer
rörande ställen, ehuru de ej begrepo ett ord af pjesens innehåll.
Många af de talrika bearbetningarne af företrädesvis
franska original äro på ett synnerligen lyckligt sätt
lokaliserade. Bland dessa väckte Det oskyldiga bedrägeriet det
största bifallet, emedan Björn i denna efterbildning af
Destouches Fausse
Agnes rigtade sin satir mot den gängse
vurmen för magnetism o. d. Med denna pjes »gaf teatern»,
enligt en skildrares ord, »en om också ensidig och svag
genklang af den stora kampen Pro Sensu Communi, den
mäktigaste intellektuella sammandrabbningen under Gustaf III:s
tid». Främst i denna förmåga att med bibehållande af det
främmande ämnet i pjesen inlägga nationella typer eller
frågor för dagen stå Gustaf IIIsjelf och Schröderheim, men
aldra främst Kexél och Envallsson, till hvilka senare jag
återkommer längre fram.
Bland de
fåtalige sjelfständige komediförfattarne äro
C. G. U von Holthusen och
A\ B. Sparrschöld de
märkligaste. Den förres treaktskomedi Slädpartiet gafs
visserligen första gången inför en åskådarskara så talrik, att man
endast vid representationen af Siri Brahe var van att finna
något motsvarande, men det bifall, som kom den till del,
var långt ifrån oblandadt. Det tydligt visade missnöjet
med vissa delar af pjesen, som till och med uppväckte en
Svenska Parnassen. IV. IG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
