Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolfs
Ädelmod. 1790 gick komedien Alexis
Michaelo-wi/sch och Natalia Nar iskin öfver scenen. Under alla dessa [-år-]
{+är+} utgjorde Siri Brahe allmänhetens förtjusning.
Konungens föredöme manade till efterföljd, hans
uppmuntran sporrade till fortsatt sträfvan, hvilkens frukt blef
en rikhaltig och i många fall utmärkt dramatisk literatur.
Denna bar dock, som allt annat vid denna tid, prägeln af
det herskande franska inflytandet. Med
få undantag var
hela öfversättningsliteraturen fransk och originalarbetena
voro alla mer eller mindre påverkade af franska förebilder.
Öfver den dramatiska teaterns scen gingo under åren
1788—92 inalles 52 nya pjeser, bland hvilka blott 12 voro
tragedier. De flesta af dessa senare utgjordes af
öfversättningar från den nye banbrytaren inom den franska
tragedien, Voltaire, hvilkens åskådning, särskildt hans strid för
den andliga frigörelsen, återfinnes i de
få och föga
betydande originaltragediema af Gyllenborg, Leopold, Paykull
och Rosenheim.
Äfven i konungens dramer, de enda sådana af någon
betydenhet, återfinnes det franska inflytandet ej blott i valet
af ämne, som med undantag i Helmfelt alltid har en fransk
förebild, utan äfven i det tekniska utförandet af det franska
uppslaget. Det oaktadt har Gustaf III, hvilkens
fosterländska sinnelag skönjes äfven under det främmande
sminket, lyckats »förläna sina skådespel den flägt af heroism,
den ton af ädel och stolt värdighet, som vi oskiljaktigt
förbinda med våra föreställningar om Sveriges storhetstid. I
detta fall stå hans Helmfelt och hans Siri Brahe och
fohan
Gyllenstjerna ännu i dag oöfverträffade».
Det öfvervägande flertalet af de gifna pjeserna utgjordes
af komedier dels i original, dels i öfversättning eller
bearbetning, företeende prof på alla den franska komediens
arter. Af
Molilre, som under frihetstiden så ofta
öfver-sattes, gafs på Dramatiska teatern under dessa år blott en
ny pjes och denna i bearbetning. Den efterklassiska
komediens många alster fingo deremot många tolkare, den
egentliga rococokomediens något färre. Revolutionskomediens
ryktbaraste alster Figaros Bröllop uppfördes aldrig på
Dramatiska teatern, ej ens i bearbetning, ty den bearbetning
af densamma, som Björn inlemnade med titel Quickströms
Bröllop förkastades af konungen, -som fann den likna Carl
den stores värja, lång och platt». Lika litet som han fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
