Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När glada rimmare grina så,
O, gudbcvars för de sorgsna då!
Det var ett ansikte, just, att ritas!
Det ser ju ut, som det ville bitas.”
Hör du, mitt käraste konterfej!
Det där var säkert en pik åt dej.
Håll du till godo, min vän! Förlåt mig!
Jag tar den aldrig i tiden åt mig.
Du är väl Jag, men jag är ej du>
Där ligger skilnaden, ser du ju,
Och än hvar flicka i döuen ginge,
Om blott mig själf hon att skåda finge.
Men om du skulle mig vara lik,
Jag ändå eger en tröst, så rik,
Ty hvar jag friar, jag undfår korgen,
Och med det samma jag undgår sorgen.
Men, allvarsamt, du min stackars bild,
Så långt från mig och— det sköna skild!
Jag mins en tid, då jag var den glade,
Ty jag förskönande speglar hade;
Det var ett strålande ögonpar,
Och, däri sedd, du så grym ej var,
Ty kärlek lifvade sträfva dragen,
Som öknen lifvas af solskensdagen.
När mig den älskade gaf en blick,
Ett annat uttryck mitt öga fick,
Och drog till löjen hon rosenmunnen,
Från mig all dysterhet var försvunnen;
Och med dess vänsälla hand i min,
I mina speglar jag djupt såg in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
