Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Nu bit til tben na jordefärd,
Hvem genom sialen fadt ett svärd,
Tlien barn måst bär bortmista,
Si tben, som skild var här ifrån,
Var ock sin moders enda son,
Tänck, mod ren s enda gnista.
Men doden ey til talet sir,
Ey achtar bvad som öfverblir,
Snart vil han tiond skrifva,
Snart vil ban man af hose drifva.
5.
Men ban må ett ta eller alt,
Giör ban tbet docb ey obefalt,
Gudh sielf är tben oss sårar.
Tbeu ächta-sängen plantat har,
Om ban thess plantor til sig tar,
Gråt inga afvunds-tårar.
Tben tig sitt enda barn bar giedt,
Må väl af tig igen ta ett,
Ja, vil han allasamman,
Unn honom them med lust ocb gamman.
6.
Vil man nu något längre gå,
Så giäller texten tbem också,
Som tusend sorger kränka,
Tben här i sorge-stället gick
Ocb tåre-kalken smaka fick,
Hon var en värnlos änkia,
Slikt folck har Gud ju länge sen
Frikallat som sin ögnesten,
Forbudit them bedröfva,
Ocb bär tycks ban tbem sielf beröfva.
7.
Här tänkte tbenne änkian väl
Utbi sin jämmer fulla siäl:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
