Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu bar all fagnad anda,
Min Iyckta är utsloknad slätt,
I mörkret blir nu namn och ätt.
Men si, hur Qud kan vanda, /
Ty genom thenna sorg bon får
Ett namn så länge veriden står,
Om son och mor tillika
Skal man til domedag predika.
8.
Si, sådant är Guds hiertelag,
Så giör han ofta än i dag,
Til lifs vij christne dödas,
Han biuder ahra utur skam,
BiuV frögd ur sorgen växa fram
Och Hus af mökret födas,
Fast han ey altid under giör,
Men tyst sitt regemente för,
När vij oss rätt besinne,
På slutet vij mirakel finne.
9.
I medlertid skal trösta ehr,
Åt ehr ett nådigt öga ser,
I grå tand’ folck på jorden,
När Jesus thenna ånckian sag,
Brast hvad i oma hiertat låg
Strax uth i värck och orden:
Gråt icke, hon först böra fick,
Therpå han mildt til båren gick,
Tben ban ock kraftig rörde
Och talte, så then döda hörde.
10.
Sin siäl han i ett ögnablick
Med lif och bålsan återfick,
Strax Jesus thet befalte,
Men hvar ban var i medlertid,
Thet kommer oss altzinte vid,
Ey heller hvad ban talte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
