Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så upväck tig nu, Herre, hvi sofver to? Vaka opp
ocb bortdrif oss icke med allo. Hvi fördöljer ta titt
an-sichte, och förgäter vårt elände och tvång? Statt ap, ocb
hielp, förlös oss för tioa godhet akul. Se ther uppå, at
våra fiender så månge aro ocb hata osa roed orätt. Tala
tn i vår sak, och se ta appå hvad rätt är. Herre, trat
med them, som med oss träta, strid med tbem, som på oss
strida. Tag skiöld ocb spiot, och statt up til at bielpa oss.
Drag fram glafven ocb beskydda oss. Säg til vår siäl:
Jag är tin hielp.
Skämme sig alle the, som belatom tiena; skamme sig
ocb varde bespottade alle tbe, som efter våra siälar stå.
Vände til ryggia ocb varde til skam, tbe, som ondt vilja,
varde som agnar för väder, och Herrans ängel bortdrif ve
them. Tberas väg varde mörk och slipper, och Herrans
ängel förfölje them. Men vår siäl frögde sig af Herranom
ocb varde glad af hans hielp. All vår been säije: Herre,
bo ar tin like? Tu som bielper tben elända ifrå then bo*
nom för starck är, och tben elända och fattiga ifrån sina
röfvare. Herre, tu seer thet, tig icke, var icke långt borta
ifrån oss. Upväck tig och vaka up til vår rätt och vår
saak, vår Gud och Herre. Lät them säija i sitt hicrta:
Så, så, thet vilje vi. Lät them icke säija: Vij hafve up*
svalget tbem. Betänck doch, at fienden försmäder Herran,
ocb ett galet folck lastar titt namn. Gif doch icke tins
turturdufvos siäl vildiurena, och förgät icke så platt tine
fattiga creatur. Tänck uppå forbundet, ty landet alt om*
kring är jämmerliga förhärjat, och husen äro nederrifne.
Lät icke tbe ringa afgå med skam, ty the fattige och elände
lofva titt namn. Up, Herre, och utbrätta saak: tänck uppå
tben för8mädel8e, som tig dageliga af the galna vederfars.
Förgät icke tina fienders skrij; tina ovänners rasande var*
der ju längre ju större. Ty tu äst then fattigas starckhet,
en tilfiycbt för oväder, en skygd för beta, tå the tyranner
rasa som en storm emot en vägg.
Herre, skona tioo folcke, ocb lät icke tin arfvedeel
til skam varda, så at hedningar få råda öfver them. Hvij
vil tu låta säija ibland folken: Hvar är nu tberas Gud?
Herre Gudl tu äst een klippa evinnerliga. När bedröfvelse
är på färde, så söker man tigh, ocb när tu tucbtar oss,
så rope vij medh ängslan. Ty tu äst mild, och ett fäste
i nödene, och känner tbem, som trösta uppå tigb. Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
