- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
84

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ta som oss bortdrifvit och förströdt hafver, och vast vred,
trösta oss igen. Tu som jordena hafver berördt och renima
låtet, hela hennes refvor, then så förfallen är.

Sij, vi komma til tigh igen: tu hafver rifvit oss, tu
helar oss ock, ta hafver slagit oss, ta förbinder oss ock.
Tu hafver låtit gå ett förderf, men ta stillar thet dock i
hela landena. Hela to oss, Herre, så varde vi hele, hielp
oss, så varder oss holpit

Herre, tu som fordom vast tino lande nådelig och
förlossade the fångar af Jacob. Tu som tilförene tino folcke
mis8gierning förlåtit hafver och alla theras synd öf v er täckt.
Sela! Tu som tilförene alla tine vrede borttagit, och vändt
tig ifrån tine vredes grymhet, tröst oss, Gud vår frälsare,
och lät af tine ogunst til oss. Acb, at jag böra måtte,
thet Gud talar, at han sino folcke och sinom heligom frijd
tilsade. Åt han nu som fordom ville säija til sitt folck:
Tu som af Herrans band hans grymhets kalck druckit
hafver; draggen af dvala-kalcken hafver tu uthdruckit, och
up-slekt dropparna. Så säger then, som råder öfver tigh,

Herren, och tin Gud, then sitt folck hämnas: Sij, jag ta-

ger then dvala-kalcken uthu tine hand, tu skalt icke meer
dricka honom; utan jag skal få honom tine plågare i
handen, the som til tine sial sade: Bucka tig, och lägg tin

rygg på jordena som ena gato, at man må löpa ther öfver.

Stärck, Herre, the trötta händer, och vederqveck the
macbtlöse knää. Säg til the förtviflade hier tan: varer vid
ett godh modh, fruchter eder intet, si, eder Gud kommer
til at hämnas; Gud som vedergäller, han kommer och skal
bielpa eder. Thet skal varda Herrans hämndadagar, och
ett vedergälloåhr til at hämnas Zion. Vår ögon skola få
see konungen i hans härlighet, och skola see landet
förvidgat. Ther til skola vi intet see thet starka folcket, thet
folcket af diupt måål, them man intet förstå kan, och af
outhtydeliga tango, then man intet förnimma kan.

Men vee tig, tu förstörare, menar tu, at tu icke skall
förstörd varda? och tu föracbtare, menar tu at man icke
skalt förachta tigh? När tu hafver fullbordat tin förstöring,
skalt tu ock förstörd varda, när tu hafver fullkomnat tin
förachtelse, så skal man förachta tigh igen. Therföre at
I glädien8 ther af, och berömmen eder, at I min arfvedel
skinnat hafven, och springen lika som kåta kalfvar, och
vrenskens lika som starcka hästar. Tå jagh på mitt folck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free