Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Then, som i sin högsta ara
Kan sin ähra ödmiukt bära,
Aldrig är til Trede bråd,
Kallar man med last ehrs nåd.
Henne önskas frögd på jorden,
Och när hon til jord är vorden,
Stiernorna til fotetråd;
Thet är aldrahogsta nåd.
LXVL
Vårt folcks giftdie
öfver
var fru, som på Vårfru-dag kom val hem igen til vår by ifrån Vårby,
efter vår styl den 15 Augusti 1712,
yttrad i tvånne små versar igenom en af the våre.
Vår nya menuet.
JNn har huset,
Som saknat liuset
I några vekor, sin sol fådt igen
Nu får berget,
Som fagnar Sverget
Med gylne strömmar*), omfamna sin vän.
Folket var forstrodt,
Huset som forödt,
Boo stod skingradt och lika som dödt.
Men nu tycks man se,
Hor* the alla tre
At hvarandra församlade le.
Frögd vi finna,
Att vår grefvinna
*) Med gyllne strömmar forstås penningarna, som ntnr kongl.
Stats-contoiret, hvarest hans excellence Strömberg pnesiderar, flyta
kring hela riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
