Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom väl frän Vårby til tbenna vår by,
Frisk och lättad,
Igen oprättad
Til hälsan, stärckter ocb lika som ny;
At, o himmel, na
En så nådig fra
Så blir länge, thet gif benne to.
Uppå Vårfradag
Vår fra önskar jagh
Länge lefva och efter behag!
LXV1I.
Vid en disputation,
•om den 8 Febrnarii 1712, de veritate philosophioa, ander mitt pr*-
•idio bar i Stockholm höltz ntbi åtskilliga höga, förnäma och lärda
personers närvaro.
Respondent:
gref Clas Strömberg,
opponenter:
baron Ax. Joh. Flemming ocb Magnns Stiernmarck.
Bvad plä man säija mer, sen man har lyktat tala?
Då plä man til härnäst gie tungan någon dvala;
Doch gier vår vördnad na en liten eftergiärd,
The höga öron af then ädla svenska verld.
Vi vilja dem ei mer med blotta liadet fylla,
Och vår enfaldighet med främmand’ ord förgylla,
Ey mer för tbenna gång af Stockholm giöra Rom:
Svänsk tanga tienar bäst uti en svänsker gom.
Vi ha bär för oss haft en liten vänlig träta,
En öfning för vår mann så nödig som at äta,
En Öfning til sin fracht och värckan ogemen,
Som är bå tungans och förståndetz bvättiesten.
Förstå och tala ä tu ting, b var med naturen
Oss menniskior ha skilt ifrån tbe andra diaren,
All diar for vårt förnafft ha fruchtan ocb respect,
Och athan mål i mann vor vi en ynklig slächt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
