Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men huru skyler man sin skalck? Hur blomerar man sin sak?
Uhrsäckt måste ther vara. En elak kiöpman ar thet, som
lastar aitt kram, utan snarare tänckern: Väl rosadt ar balf
såldt Lat se på skamtäcket tå. Jo jo, logo tryter aldrig
mantel. Han finner altid streck, som bunden vil hänga, ocb
tben som vil qväda, får altid visa, then som vil liuga hittar
altid på något *at säija. Men thet är ondt dra strå för
gammal katta, veriden ä inte meer så enfaldig, som då man snot
sig på ärmen. Man forstår fullan half-qväden visa. Färgad
feel ha skammen bak om sig; och man må förgylla gåslorten
så mycke man vill, så är ändå lort i grunden. Man vet väl
hvar det bållcr. Hin må vara slaf utaf sin parole. Stor
sak i et ord fast det vore flere. Orden ä inga qvarnstenar,
de hämtas lättilbaka. Se dér: en sluger man smakar strax
bela grund-sopan. Han har godt väderkorn. Hau har en reen
näsa. Hao behöfver ingen pruste-rot. Han bar god syn han
behöfver inga glas ögon. Hvad se I då min kiäre Hans
Matssoo? Jag ser at där gärdsgården år låg, der vil man
gärna klifva öfver. Den som har byndan i huset ban får
snart hundar för dören. Har man forst en siuka at draa
med, på bostan är*man vies nog. Det kan en bonde på
Hisingen förstå. Det kan en blind kiäring ta på, och deq
måste ha^ starck soufva, som inte det kan luchta. Skulle
tåcka där icke ha lyckan som de ba dygden til. Giss^på
bur det lychtas. Många svin böka väl båbl på gärdzgååln.;
men >bin tar den, som fastnar i håbl ocb haren gick i
bondens åker, han åth, han åth, uth kom bonden gångandes,
the gopp, the gupp, the gopp, så baren åt skogen hänger
icke på krokar, hunden hittar väl efter honom, då höres
så ynckeligt bare-skri, så jaga the mig om vinteren. Se där
ha vij smällen af vattvällingen. När herren kommer hem,
tar bin vid fogden. Falskhet slår sin egen herre på nacken,
ocb så bryter man ris til sin egen rumpa, när man intet vil
miooAS skabben längre än han svider. Och then som gapar
efter mycke, han mister hela stycke. Camelen ville ha horn,
så miste han öronen med. Så länge veriden stått, har så
gått, så länge hon får stå, lär så gå. Ocb ther med kapp
uth med ruth ocb med strutb, bith’n ubr leken,
gi or skyndsampt slut. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
